Allvarliga brister hos myndigheter då barn mördas
Omkring tio barn per år blir mördade.
Bristerna i samhällets skyddsnät har varit upprörande stora, visar en ny rapport från Socialstyrelsen.
Vi ser rubrikerna då och då fladdra förbi i det nyhetsflöde där så mycket från politikens, sportens och ekonomins världar konkurrerar om uppmärksamhet.
Lilla Hjärtat, pappan i Hässelby som knivskar sina barn och slängde ut dem från balkongen, föräldrarna i Bjärred som mördade sina döttrar och tog sina liv...
Men så gör Zlatan mål, socialminister Hallengren kallar till presskonferens om nya restriktioner, Putin vapenskramlar och journalistiken rusar vidare.
Socialstyrelsen dröjde sig kvar, plöjde dokument och presenterar i dag en utredning med det något intetsägande namnet ”Vissa skador och dödsfall 2018-2021”.
75 fall där barn och vuxna avlidit till följd av dödligt våld har granskats.
Resultatet är synnerligen dystert. ”Stora brister” har blottats hos berörda myndigheter och aktörer.
Utredarna har bland annat tittat på 26 fall där barn, det vill säga personer som inte har fyllt 18, dödats eller utsatts för försök till dödligt våld.
16 pojkar och tio flickor, genomsnittsåldern var nio.
Det är oftast en förälder som har dödat barnet, men i några av fallen är gärningspersonen ett annat barn. (Nej, gängmord återfinns inte i denna granskning.)
En röd tråd är att det i efterhand, då det är försent, har visat sig att barnen haft svårigheter i sina liv och kontakter med en eller flera myndigheter.
Nästan hälften av dem har varit kända hos upp till fem myndigheter: Barnspsykiatri, vårdcentralen, socialtjänsten, skolan på grund av att någon form av specialinsats ansetts vara behövlig.
Långvariga hälsoproblem, ekonomiska problem i familjen, slitningar mellan föräldrar i samband med separationer.
Inte helt överraskande har också den som har dödat eller skadat barnet haft mer eller mindre omfattande kontakter med relevanta samhällsaktörer innan brottet begicks.
Svåra depressioner, självmordstankar, missbruk, psykossymptom, här finns en röd tråd.
Socialstyrelsen har identifierat inte mindre än ett 30-tal mer eller mindre allvarliga brister hos myndigheter.
Bland annat har vården i några fall inte gjort polisanmälan då barn kommit in till sjukhus med allvarliga skador, trots att det funnits misstanke om misshandel.
Det saknas, enligt Socialstyrelsens bedömning, inte sällan kunskap inom vården om när polisen bör kontaktas.
Socialtjänstens insatser brister då och då i allt från hanteringen av orosanmälningar till uppföljning av insatser. Dessutom görs inte alltid omedelbart skyddsbedömningar då det kommer in anmälningar om att barn far illa.
Även polisen har en del att göra. Exempelvis anmäls inte alltid oro för att barn far illa till de sociala myndigheterna. Detta trots att polisen enligt lag har skyldighet att agera.
Förskola och skola behöver bli bättre på att samverka med andra myndigheter och ensamkommande barn med problem faller mellan myndigheters stolar.
I rapporten granskas även dödligt våld eller försök till dödligt våld mot vuxna där en närstående är den skyldige.
57 fall, varav 43 av brottsoffren var kvinnor. Förövaren visar sig, föga sensationellt, ofta vara en man.
Det är samma dystra visa även i denna del av utredningen. Både offer och gärningsman har haft en hel del kontakter med myndigheter innan brottet skett.
Aktörer har misslyckats med att känna igen varningssignaler, larm har inte slagits, för lite har gjorts.
Det är sorgligt att läsa att flera av bristerna har identifierats i liknande utredningar som tidigare har gjorts och som politiker och myndighetschefer inte har tagit särskilt mycket intryck av.
Så vad behöver göras?
Socialstyrelsens förslag till åtgärder sammanfattas i fyra utvecklingsområden.
De lagar och stödmaterial som finns måste följas. Ja, det låter onekligen som en bra start.
Dessutom behöver metoder utvecklas och samarbetet mellan myndigheter förbättras.
Riksdagens socialutskott har anledning att ta en paus från de senaste årens ständiga grälande om allt det som har gjorts och möjligen borde ha gjorts i bekämpningen av pandemin.
En 109 sidor tjock rapport finns att läsa.