Polisens nya taktik för att stoppa koranbränningar

Polisen kämpar på för att göra det olagligt att bränna koranen.

Beslutet att inte inleda förundersökning om hets mot folkgrupp mot Rasmus Paludan har överklagats.

Vad Recep Tayyip Erdogans vinst i går i presidentvalet i Turkiet får för konsekvenser för den svenska Nato-processen återstår att se.

Ett med denna långbänk besläktat fenomen är den svenska polisens ansträngningar för att få stopp på de koranbränningar som har retat upp despoten i Ankara.

Med lika optimistiska som grumliga argument har myndighetens rättsavdelning överklagat ett beslut i Förvaltningsrätten som tillät en demonstration utanför Turkiets ambassad.

Rasmus Paludan som bränner en koran.

Rätten att demonstrera är som bekant skyddad i grundlagen, men polisen hänvisade till att Säpo bedömer att ännu en koranbränning kan leda till terrordåd i Sverige eller på annat sätt skada svenska intressen.

Nu tillåter dock lagen att avslag endast är möjligt av ordningsskäl eller för att upprätthålla säkerheten vid sammankomsten.

Abstrakta bedömningar om vad som kan tänkas ske i framtiden duger inte som anledning till att neka tillstånd.

Detta vet rimligen polisens jurister, inte minst med tanke på att myndigheten flera gånger tidigare har fått bakläxa i domstol då koranbränningar har nekats.

Beslutet att överklaga det senaste avslaget till Kammarrätten framstår dessvärre bara som ett korkat slöseri med tid.

 

Betydligt mindre omskrivet - och mycket klokare - är den andra vägen polisen försöker gå.

En strategi som även den inbegriper Turkiets ambassad.

Den 21 januari i år ställde sig den jobbige dansk-svenske islamofoben och högerextremisten Rasmus Paludan utanför den och brände en koran.

Den internationella uppståndelsen blev betydande och Erdogan muttrade irriterat att Sverige kan glömma Nato så länge aktioner av detta slag är tillåtna.

En privatperson polisanmälde Paludan för hets mot folkgrupp. Åklagare Fredrik Ingblad, specialist på hatbrott, beslöt dock att inte inleda förundersökning.

Beslutet var ovanligt utförligt skrivet då det byggde på flera rättsliga grunder.

Kortfattat handlar det om att den som sätter fyr på ett heligt verk ger sig inte på dem som bekänner sig till dess tro utan angriper en symbol för religionen.

Och då grundlagen och Europakonventionen stipulerar starka skäl för att inskränka yttrandefriheten, kastade åklagaren anmälan i papperskorgen.

I slutet på april gav sig så polisen in i leken. En begäran om överprövning av beslutet slängdes in och plötsligt låg ärendet på bordet hos ännu en åklagare, denna gång på myndighetens utvecklingscentrum.

Detta trots att flera tidigare anmälningar om koranbränningar har lagts ner.

I sin begäran påpekade biträdande regionpolischef Erik Widstrand att domstolspraxis saknas. Riktar sig koranbränning mot religionen eller dess utövare?

Polischefen hänvisade till utslag i Högsta domstolen om nedsättande uttalanden om homosexuella, tog upp en statlig utredning om rasistiska symboler, påminde om ohyggligheter som historiska exempel på bokbränning har bidragit till och påpekade att det straffrättsliga skyddet för transpersoner för några år sedan stärktes.

För någon vecka sedan kom så beslutet, även det utförligt motiverat. Åklagaren gjorde samma bedömning som sin kollega. Ingen förundersökning.

 

Inte det minsta förvånande, men på sätt och vis synd. Sverige har lagar som ska skydda minoriteter mot hatpropaganda och polischefen har rätt i att rättsläget ingalunda är glasklart.

Å ena sidan har justitieråd Thomas Bull gjort samma bedömning som de två åklagarna.

Å andra sidan påpekar Charlotte Brokelind, president för Göta Hovrätt, att det inte finns någon uttrycklig bestämmelse som tar sikte på frågan och att Högsta domstolen inte har tagit ställning.

Och i en lång essä i Svensk Juristtidning härförleden kastade sig fritänkaren Göran Lambertz in i debatten som argumenterade för att koranbränning inte skyddas av grundlagen och därför utgör olaglig hets.

Jag skulle inte bli förvånad om Högsta domstolen förr eller senare trots allt får sätta tänderna i den här frågan. Den är långt ifrån så enkel som delar av kommentariatet vill få det att framstå som.

Tills vidare går det att grubbla över Polismyndighetens plötsliga iver att på olika sätt försöka stoppa koranbränningarna.

Visst, dessa eländiga manifestationer och påskkravaller leder stundom till att stora polisiära resurser tas i anspråk.

Men det finns det mycket annat som också gör. Som derbyn i fotboll i Stockholm, för att ta ett färskt exempel.

Sveriges regering fortsätter sitt fjäskande för den nyckfulle despoten i Ankara.

Är polisen utsatt för politiska påtryckningar?