Svantesson skjuter huvudvärken på framtiden

I dag presenterade regeringen sin vårbudget och det var återhållsamhet och dåligt ekonomiskt läge för hela slanten.

Oppositionen var missnöjd, men höll egentligen med om att det är svåra förutsättningar.

Utan några riktiga politiska motsättningar blir den politiska debatten platt och tråkig.

I en tid som präglas av ekonomisk kris och ovisshet är det typiskt politiker att ändå misslyckas med att göra den politiska debatten om ekonomin spännande. Förmodligen är det för att nästan alla politiska partier är överens om att det krävs insatser och umbäranden för att ta Sverige igenom de svåra ekonomiska tider som ligger framför oss. Det är konflikt och inte konsensus som är politikens pulsåder.

När Elisabeth Svantesson lade sin första vårändringsbudget var det med en bister ton.

Hon presenterade en allt dystrare ekonomisk prognos för de kommande åren och ett reformutrymme på fyra miljarder kronor. Fyra miljarder är obeskrivligt mycket pengar, men för att sätta det i kontext så var reformutrymmet för ett år sedan 30 miljarder i vårändringsbudgeten.

Det som oroar Svantesson är inflationen och för att inte spä på den skjuts flera av Tidösamarbetets stora reformer på framtiden. Det handlar om skattesänkningar för de som jobbar som den här regeringen lovat och om en större bidragsreform. Båda bärande löften för Moderaterna.

Finansminister Elisabeth Svantesson (M)

Bidragstaket som försvann

Moderaterna har gått till val på att införa ett bidragstak i över ett decennium, men det ekonomiska läget pressar hushållens ekonomi hårt och istället är den här budgetens stora satsning ett förhöjt och förlängt bostadstillägg till de mest utsatta barnfamiljerna.

Den senaste sex månaderna har den nya regeringen behövt hantera en återkommande debatt om brustna vallöften, och det verkar Elisabeth Svantesson ha noterat och verkar vilja slippa framåt.

Politik handlar om förväntningar. Lovar du att sänka skatterna så kommer människor att förvänta sig att du gör det, om du är finansminister. Sänker du inte skatterna så blir människor istället besvikna.

Enligt regeringens prognos går Sverige nu in i en lågkonjunktur och kommer att befinna sig där fram till 2025. Visst måste regeringen hoppas att de går in i nästa valrörelse i högkonjunktur, men om det inte blir så vill Svantesson redan nu sänka väljarnas förväntningar en smula. Därför återkommer hon till att regeringen vill sänka inkomstskatterna men att det inte går att säga när.

Dåliga tider för alla

Oppositionens roll under en budgetdag är begränsad. De är fortfarande ett par veckor ifrån att presentera sin egen ekonomiska politik och kan endast svara på frågor om hur de själva skulle göra med att de får återkomma till detta.

Svaret är att de inte skulle göra så mycket annat. Vissa prioriteringar skulle se annorlunda ut, men de flesta är överens om att det inte finns några ekonomiska utrymmen för stora satsningar.

Sverige går mot en tre år lång lågkonjunktur, meddelade finansminister Elisabeth Svantesson i dag.

Och det är inte heller i riksdagen där den här ekonomiska politiken kommer att kännas av. I höstbudgeten fick Sveriges kommuner och regioner tolv miljarder i statsstöd. Redan då flaggade de för att detta inte skulle räcka och att kommunerna och regionerna stod inför stora underskott framåt.

Nedskärningar runt om i landet

Inför nästa år har SKR, kommunernas och regionernas intresseorganisation räknat med att underskotten landar på över 20 miljarder. Enligt prognoserna kommer kommuner och regioner sedan att återhämta sig men det ser mycket bistert ut de kommande åren. Och är det någonstans som medborgare känner av en ekonomisk kris så är det när det stramas åt lokalt.

SKR flaggar för att det redan nu blir nedskärningar i den välfärd kommuner och regioner står för, det vill säga det mesta – skola, barnomsorg, äldreomsorg, sjukvården, kollektivtrafiken.

Elisabeth Svantesson har sagt att regeringen följer utvecklingen och att det kan komma mer pengar till kommuner och regioner i höst, om det behövs.

Det funkar kanske att lämpa över de svåra åtstramningarna på kommuner och regioner för att slippa ta debatten i riskdagen, men det har stor påverkan på väljarnas vardag om deras kommun eller region hamnar i ekonomisk kris.