Stort narkotikamål måste tas om efter grovt rättegångsfel
Ett stort narkotikamål måste tas om, beslöt hovrätten i dag.
Orsaken är bisarr: De två juristdomarna i tingsrätten jobbade hemifrån under rättegången.
I slutet på april dömde Göteborgs tingsrätt sju personer till upp till nio års fängelse i en stor narkotikahärva.
Fallet har beskrivits som ett av de största någonsin rörande drogförsäljning på internet.
Nästan två miljoner tabletter innehållande narkotikaklassade preparat ska ha sålts till runt 5 000 personer på en krypterad marknadsplats på darknet.
De två män som anses ha varit ledande i nätverket utnyttjade sina chefspositioner i ett bemanningsföretag i västra Sverige för att bedriva den lukrativa verksamheten, som tros ha gett drygt tio miljoner kronor i vinst.
Dopingpreparat förvarades i företagets lokaler och de två männen använde sina tjänstedatorer för att beställa preparaten som sedan såldes vidare.
Rättegången pågick i 16 dagar och utmynnade i fängelsedomar för diger kriminalitet, däribland synnerligen grovt narkotikabrott, grovt dopningsbrott, grovt penningtvättsbrott och brott mot läkemedelslagen.
I veckan inleddes så förhandlingen i Hovrätten för Västra Sverige. Domarna gjorde då en märklig upptäckt.
De två juristdomarna i den första förhandlingen hade vid olika tillfällen deltagit via länk hemifrån. Detta eftersom de var sjuka.
Nu innehåller i och för sig rättegångsbalken inga uttryckliga regler om att domaren måste vara på plats under förhandlingen, närvaroplikt är så uppenbart att det inte har behövts skrivna regler, men Högsta domstolen satte ner foten i ett liknande fall på 1990-talet.
Så här skrev justitieråden den gången:
”Att domstolens ledamöter skall vara personligen närvarande vid en huvudförhandling måste anses vara en självklar, om än inte uttryckligen föreskriven regel”.
Hovrättens beslut i narkotikamålet är med andra ord ingen sensation. Grovt rättegångsfel har begåtts. Hela ärendet måste tas om i tingsrätten.
Det går att se på den här tragikomiska farsen på olika sätt.
Att lagkloka domare inte begriper att de måste vara på plats är anmärkningsvärt. Det är en sak att nämndemän inte har alla grundläggande regler klara för sig, men jurister?
Att den fysiska närvaron är viktig har att göra med viktiga bestämmelser i rättegångsbalken.
I Sverige ska domar grundas på det som sägs och läggs fram under förhandlingen. Jurister talar om omedelbarhets- och muntlighetsprinciper.
Då måste samtliga domare ha samma förutsättningar för att kunna värdera bevis. Och den som inte är på plats kan missa viktiga nyanser.
Hur det kunde gå så här snett är inte helt lätt att förstå. Men numera händer det att åklagare och försvarare är med på länk. Möjligen trodde domarna att det inte var hela världen om även de var det.
Det är samtidigt utmärkt att hovrätten hade integritet nog att fatta ett obekvämt och ekonomiskt kostsamt beslut. Redan den sammanlagda utgiften för advokaterna i målet är ett antal miljoner.
Men så går det inte heller att sätta ett pris på rättssäkerheten.