SJ är inte klokt

Mannen i sätet framför pratar oavbrutet i mobilen om bitcoins, affärsmöjligheter i Iran och börsen i New York.

Det är ännu en av dessa tågresor från helvetet, min mentala hälsa är allvarligt hotad och då ska det ändå dröja ett antal timmar innan en pressnisse från SJ står i tv och berättar att alla inställda tåg har med ett nytt system för scheman att göra.

Scheman? Vad sägs om att byta till ett som fungerar? Eller göra någonting så tillbakalutat och konservativt som att behålla det befintliga?

Säga vad man vill om SJ, men fram tills nu har kaos aldrig bortförklarats med att just detta inte fungerar.

Tåget mot Göteborg tuffar långsamt och försiktigt ut från Centralstationen, till vänster i diset ruvar Gamla stan, ombyggnaden av Slussen tycks aldrig ta slut, till höger glittrar Riddarfjärden hotfullt och kallt.

Mannen i sätet framför är igång i skrytsamt samtal i mobilen om smarta affärer innan vi når första tunneln.

Åtminstone tror jag att det är pengar han skrävlar om. Han pratar nämligen danska.

Oisín Cantwell på tåget.

 

Julen närmar sig och folk reser kors och tvärs. I det läget får landets dominerande tågoperatör feeling och bestämmer sig för att ställa in 30 avgångar om dagen.

För säkerhets skull är det framförallt tåg mellan de tre storstäderna som drabbas. Ja, varför jävlas med resenärerna mellan metropoler som Gävle och Bollnäs i onödan.

Men jag antar att jag inte ska gnälla. Mitt tåg rullar trots allt.

Om än med 20 minuters försening redan från start. Vagnarna behövde städas.

Att plocka skräpet före planerad avgång tycks inte vara ett alternativ som har slagit SJ.

– Börsen i Tokyo, skriker dansken i telefonen.

Vi är i höjd med Katrineholm och lokföraren meddelar att vi nu är 25 minuter efter tidtabellen, men det finns förhoppningar om att köra in tid.

Klockan är tio, jag har ett jobb inbokat i Göteborg tidig eftermiddag och ville egentligen ha bättre marginal i händelse av förseningar, men ett perfekt morgontåg var inställt och endast en fakir hade orkat upp till det som gick ännu tidigare.

Min lunch är förbeställd. Kommer överens med tågvärden om att äta den kvart över elva.

– Cash used to be king, skriker dansken i ett femtioelfte samtal.

Högtalaren sprakar. Tydligen kan det bli svårt att köra in tid. Här och där på vägen ner kommer det att ligga tåg framför.

Det är med SJ som med Aftonbladet, företagen utsätts för en hel del slentriangnäll. Det ingår i folksjälen att klaga på tåg och kvällstidningar.

Samma fenomen som när jag var liten och det serverades fisk till lunch, blääh ropade vi alla, hur gott det än var.

 

Jag brukar försvara SJ. Dels för att tåg är ett betydligt mer civiliserat sätt att resa än det vulgära flyget, dels för att avgångar och ankomster för det mesta är någotsånär i tid.

En punktlighet på över 90 procent. Låter inte det ganska bra?

– Vi är alla oskyldiga till den japanska affären, säger dansken till sin mobil.

Jag har lust att luta mig fram och förklara att om det är någonting som Kafka lär oss i Processen så är det att vi alla är skyldiga till något.

Men jag fegar ur. I det här jävla landet blir man väl dömd till sluten psykiatrisk vård om man stör en viktig affärsman.

Hastigheten är nu nere på typ 30 km/h. Vi passerar en by som heter Vårgårda. Konduktören går förbi. Jag påpekar att klockan är 11.30. Han beklagar att han har glömt min lunch.

En annan tågvärd går runt med en stor soppåse. Ber oss städa själva. Inte mig emot, den här resan kommer ju ändå aldrig ta slut.

Men det gör den ju givetvis till slut. 28 minuter försenade rullar vi in i Göteborg. Precis utanför stationen blir vi för säkerhets skull stående några extra minuter, men jag orkar inte gnälla mer.

– Snart framme i Malmö, skriker dansken i sin mobil.

Har han satt sig på fel tåg? Det finns onekligen en poetisk rättvisa i detta.

 

Fotograf möter upp, vi hinner med nöd och näppe till vårt jobb, en uppföljning på den stora explosionen i ett bostadshus för tre månader sedan.

På hotellet bläddrar jag i mobilen. SJ har slängt förklaringen om scheman i papperskorgen.

Visserligen är det fortfarande strul, ”men vi har kommit så långt att just scheman inte är orsaken till inställda avgångar längre”, säger en pressnisse.

Tydligen är det sjukskrivningar och vabbande som är förklaringen.

Visst, det pågår en pandemi, men vad sägs om att ha en organisation som inte brakar samman så fort någon unge måste stanna hemma från förskolan.

 

Ett sms från SJ på kvällen: min vagn på tåget hem är utbytt och därför gäller inte platsbokningen längre. Free seating.

Det gäller med andra ord att vara tidigt ute för den som vill sitta i ett enkelsäte i färdriktningen.

Vilket jag nästa morgon är. Men det är också alla andra som ska ombord på denna vagn. Kaos, trängsel och en obarmhärtighet som jag trodde att endast Östermalmstanter på NK-rean hade i sig.

– Välkomna till denna resa från Stockholm till Göteborg, ropas det i högtalaren när inbördeskriget äntligen är över och alla har hittat en plats.

En minuts tystnad.

– Jag menar givetvis Göteborg till Stockholm.

Det är i ljuset av allt detta kaos som klimat och priser och allas vårt ansvar för framtiden ska ses.

En barnfamilj som ska till mormor i Luleå över julen och som bryr sig om miljön, men som upptäcker att det blir fyratusen spänn billigare att flyga.

Sverige är inte klokt.

Följ ämnen i artikeln