Svenskarna är minst lika coola som britterna
Vid lunchtid går jag ner till Muffin Bakery på hörnet och beställer en kycklingsallad. Den äter jag på kaféets uteservering.
Solen står i sydligt läge över Katarinaberget och skjuter ett bländande ljus över Nybroviken och upp längs Artillerigatan. Det blir nästan för varmt. Jag lägger halsduken på den tomma flätade stolen framför mig och funderar på att ta av kavajen. Men det vore kanske våghalsigt. Man ska vara rädd om hälsan.
Bara en person till sitter på uteserveringen. Vi har parkerat oss flera bord ifrån varandra. Han pratar i telefon. Turligt nog är han så långt bort att hans röst blir ett mummel. Det är outhärdligt att tvingas lyssna på andra som gastar om privatliv och affärer rakt ut i luften.
Jag läser ett flera veckor gammalt nummer av den brittiska tidskriften Spectator. Mycket konservativ, ofta intressant, lika ofta underhållande.
Jag måste kisa och funderar på att springa upp efter solglasögonen men bestämmer att det vore överambitiöst.
Boris Johnson var förresten redaktör för Spectator i början av seklet. Han var briljant, en stor journalistisk begåvning. Han är inte lika begåvad som politiker. Eller, jo.
Johnson strävar efter att vara en engelsk excentriker. Det är svårt att inte charmas vad man än tycker om ljuget och skamlösheten.
Inget land odlar sina egenheter som Storbritannien. Inget land är så stolt över sina särdrag.
Det finns en hel litteratur om det speciella med Storbritannien. När jag kommer upp till lägenheten igen ska jag ta fram George Mikes klassiker How to be a Brit. Det speciella är den bakåtlutade attityden och humorn.
Visst finns litteratur om det särskilda med att vara tysk också. Då brukar det handla om skuld för mordet på judarna. Eller att man är rädd för sitt eget land.
En man och en gosse passerar på trottoaren.
En gammal dam går åt andra hållet.
Ytterligare en man och gosse passerar. De stannar. Pojken väntar utanför kaféet medan pappan går in. Han köper nog lunch som de ska äta hemma.
Man behöver tänka efter för att se att Sverige befinner sig i djup kris. Det är lite folk ute och få gäster på kaféet. De som öppnar dörrar och portar undviker inte sällan att använda händerna. Man trycker med axeln, drar ner jackan över handen om man ska ta i handtag, använder armbågarna.
Vi håller avstånd.
Men vi är ute. Medan resten av Europa befinner sig i belägringstillstånd med tomma vägar och öde städer njuter svenskarna av vårsolen.
För några år sedan lanserade regeringen i London devisen Cool Britannia. Sverige är minst lika excentriskt och borde ha något liknade. Smarta Sverige. Snälla Sverige.
Brittisk excentricitet bygger på klasskillnader. Den rödbrusige gentlemannen i storrutig tweedkavaj och golfbyxor. Lord Peter Wimsey har två hobbies, sällsynta böcker och att lösa mord. Sherlock Holmes spelar fiol medan han tänker.
Den svenska excentriciteten bygger på jämlikhet. Vi befinner oss i en världskris men det behövs inga poliser på gatorna, inga avspärrningar, ingen myndighetsperson som sträcker fram handen: Pappren tack!
Vi litar på varandra. Tegnell rekommenderar oss att hålla avstånd och nysa i armvecket. Då försöker vi göra det. Löfven säger att ingen ska lämnas i sticket. Ingen betvivlar hans ärliga ambition.
Alla goda saker har en baksida. Det tar vi en annan gång.
Förra veckan var jag på Blidö i Roslagen. Jag var intresserad av konflikten mellan stad och land. Det sades att det hade dykt upp skyltar här och var på landsbygden om att stockholmare inte är välkomna.
Visst finns irritation. Det är lika självklart som att det finns liv. Men det som slog mig var de små orden. Man ber om hänsyn. Rekommenderar. Upplyser.
De små orden minns vi när detta är över, inte de bombastiska. De små orden är Sverige, inte de hysteriska trollen som skriker.
Kycklingen är uppäten. Den var god, fint kryddad. Jag tar en promenad i kvarteret och ser mig om. Jag lever i ett exotiskt land, sällsamt. Coolt.
PODD Så pratas det om Sveriges coronataktik – i Storbritannien
Storbritanniens premiärminister Boris Johnson vårdas på sjukhus efter att ha fått coronaviruset. Samtidigt så har hela landet stängt ner för att stoppa smittspridningen. Hur hanterar britterna situationen och varför är de kritiska mot hur Sverige hanterar viruset? Det här tar vi upp i det här avsnittet av Aftonbladet Daily. Gäst: Frida Fagerlund, Aftonbladets reporter i London. Programledare är Jenny Ågren.