Gasverket i Malmö visar att det ”omöjliga” var möjligt
Omöjligt, löd beskedet i slutet av förra året.
Ändå återstartas nu Öresundsverket för att säkra södra Svergies energiförsörjning.
Så hur omöjligt är det egentligen att återstarta kärnkraftsreaktorerna Ringhals 1 och 2 som ytterligare skulle kunna säkra eltillgång och hålla ner priser?
Historien om Öresundsverket i Malmö är en lärorik historia på många sätt.
Den handlar bland annat om vilka omvälvande förvandlingar energimarknaden genomgått de senaste 15-20 åren. Verket morderniserades 2009 men har sedan dess har använts mycket sparsamt.
Men framförallt handlar den om hur det som ena dagen betraktas som en sanning som inte går att ifrågasätta, inte alls visar sig stämma nästa.
Inför den gångna vintern ifrågasattes varför gaskraftverket i Malmö inte startades när elpriserna sköt i höjden och södra Sverige hotades av planerade el-avbrott på grund av en bristsituation.
Omöjligt, löd beskedet då från Sydkraft och dess tyske ägare Uniper. De hade länge försökt få Svenska kraftnät, systemansvarig myndighet för elförsörjningen i Sverige, att betala för att ha gasverket som en reserv i tider av effektbrist. Istället sålde ägaren 2021 Öresundsverket till ett holländskt bolag som skulle skeppa det till Asien. Nedmonteringen skulle starta omedelbart.
Så döm om min förvåning när jag i Sydsvenskan den gångna helgen läser att Svenska kraftnät plötsligt från ena dagen till den andra gett Öresundsverken ställning som beredskapsanläggning och därmed stoppat köpet.
Det som var omöjligt i december är plötsligt i högsta grad verkligt.
Ägaren får 1,1 miljard kronor för att täcka återställandet av anläggningen och för att hålla den igång i fem år från 2025.
Ett mycket klokt beslut trots att det var omöjligt.
Livsviktigt
Gasverket kan köras igång om elpriset sticker iväg på grund av brist och därmed bidra till att sänka elpriserna i södra Sverige där energiunderskottet är som störst.
Minst lika viktigt är att det kan bidra med effekt för att stabilisera elnätet. Vindkraft är en utmärkt energikälla men den alstrar bara el när det blåser. Vid vindstilla måste den kunna ersättas med något annat för att stabiliteten i elnätet inte ska äventyras.
Tills det finns mer kärnkraft eller andra planerbara energikällor är det livsviktigt för Sveriges energisäkerhet och välstånd att hålla igång anläggningar som Öresundsverket.
Att i dagens säkerhetspolitiska läge, där Vladimir Putin försöker tvinga Europa på knä med energivapnet, skeppa det till Asien hade varit helt vansinnigt.
Visserligen går Öresundsverket på fossilgas och orsakar därmed skadliga klimatutsläpp men om det bara används då det verkligen behövs är det att föredra jämfört med att stora svenska industrier tvingas stänga produktionen eller folk får sitta i sina hem och frysa.
Så vad säger då köparen? Försäljningen måste hävas och risken finns att köparen kräver skadestånd för den inställda affären.
– Det får vi ta ställning till då, säger Ann-Sofie Fahlgren, chef för enheten Elberedskap på Svenska kraftnät till Sydsvenskan.
Här har vi alltså en statlig myndighet som till slut sätter Sveriges energisäkerhet i främsta rummet. Uppfriskande även om det kan bli dyrt.
Olycklig nedläggning
Riktigt samma dådkraft har vi inte sett när det gäller de nedlagda kärnkraftverken Ringhals 1 och 2. I dagens läge med ett fördubblat elbehov i Sverige fram till 2035 framstår nedläggningarna som mindre lyckade, för att tala med små bokstäver.
Men istället för att som nu ägna energi åt att tvista om det var Miljöpartiet som ihop med Socialdemokraterna drev fram nedläggningen eller om det var huvudägaren Vattenfall som fattade beslutet på affärsmässiga grunder (på grund av politiskt fattade beslut) borde fokus ligga på frågan; Går det att återstarta båda eller något av kärnkraftverken?
Precis som var fallet med Öresundsverken är svaret från ägarna Vattenfall och Uniper: Omöjligt.
På Vattenfalls hemsida ges följande svar på frågan; Går stängningsbeslutet att upphäva?
”Kärnkraft fodrar långsiktiga spelregler, när avvecklingsbeslutet kom anpassades investeringsplanerna därefter. Ringhals 1 och 2 är inte längre intakta anläggningar, delar har demonterats och system har dekontaminerats. Dessutom medger inte svensk kärntekniklagstiftning återstart av en reaktor som anmälts som permanent avställd”.
En fråga om vilja
Av hemsidan framgår också att ”förberedelserna av nedmonteringen av Ringhals 1 och 2 pågår och organisationen gör sig redo för det fysiska arbetet som förväntas starta under senhösten 2023”.
Nedmonteringen är med andra ord inte inledd även om delar har plockats bort. I övrigt tolkar jag det som att det handlar om pengar och lagstiftning.
Vattenfall är ett statligt bolag. Pengar borde inte vara något hinder om den svenska regeringen och en stor majoritet i riksdagen anser att reaktorerna behövs. Lagar går att ändra.
Ny kärnkraft tar minst tio år att bygga, enligt expertisen. Rimligen borde det gå betydligt snabbare att få fram de delar som behövs för att återstarta Ringhals avställda reaktorer och göra eventuella lagändringar.
Precis som i fallet med Öresundsverken är det sannolikt mer en fråga om vilja från politiker, företag och myndigheter hur Sveriges energibehov ska säkras, än att det skulle vara omöjligt.
”Omöjligt” används för att stoppa diskussionen istället för att utreda vad som är möjligt till vilken kostnad.