Därför fastnar skratten i halsen när jag ser KriminEllen

Familjen Knyckertz har varit kriminell i generationer, men har till sin förtvivlan fått en son som vill bli polis. Sonen har en nalle som är döpt till GW och gör allt för att förstöra sina föräldrars planer på att stjäla kyrkans värdefulla julstjärna. 

Årets julkalender har på många sätt varit en rolig bekantskap. Intrigen är klyftig och inbjuder till många fniss. Hemma hejar vi omväxlande på polisen och tjuvarna. De få gånger det blir läskigt, som när fängelsedirektören slänger de intagna i ”gropen”, kan skrämda barn lugnas med att det bara är ett tokigt påhitt av manusförfattaren. All eventuell inspiration från dagens isoleringsceller väljer jag att inte låtsas om.

Men det är en sak som trots allt får skrattet att fastna i halsen. Det är när serien kommer lite för nära barn jag träffat genom åren. 

Tures största rädsla är att hans föräldrar ska hamna i fängelse över jul. 

Det är han inte ensam om. 30 000 barn i Sverige har en förälder som sitter i fängelset. Det är barn som förutom att de känner stor oro för sina föräldrar, vad de har gjort och om de kommer att göra det igen, ofta lever ett dubbelliv. De ljuger för kompisar och är rädda för att deras klasskamrater googlar och läser på nätet om deras föräldrars brott. 

Det är barn som vi sällan pratar om, trots att vi vet att konsekvenserna av föräldrars fängelsestraff är stora. 

Precis som Ture är de också rädda för att göra samma snedsteg som sina föräldrar. 

Tyvärr finns det fog för den oron. 

För några år sedan kom en stor svensk studie som jag inte hört en enda politiker referera till i de kriminalpolitiska debatterna. 

Jag tänker på den när jag ser Tures charmiga lillasyster, Ellen ”KriminEllen”. Hon är redan en liten mästertjuv som vill gå i sina föräldrars fotspår, är en fena på att dyrka upp lås och önskar sig dynamit i julklapp.

Årets julkalender i SVT, ”En hederlig jul med Knyckertz”.

Forskarna jämförde 40 000 barn i åldern 3–14 år som har haft minst en förälder i fängelse, med barn till dömda föräldrar där domen inte blev fängelse. 

Barnen kommer alltså från samma, ofta socialt utsatta, miljöer.

Men barnen till de fängelsedömda fick sämre betyg, gick oftare ut skolan utan gymnasiekompetens och när de var 25 år så var sannolikheten att ha ett jobb betydligt lägre. 

Fängelsestraffet i sig är ett extra trauma för barnen 

Det fanns ytterligare en sak som utmärkte barnen till föräldrar som dömdes till fängelse. 

Fler dömdes själva för brott under tonåren.

De blev alltså oftare kriminella.

Sambandet mellan brott och straff är lite mer komplicerat än det låter i en Agendadebatt.  

För familjen Knyckertz blir det trots allt en hederlig jul. På julafton är både tjuvar och poliser välkomna att fira hemma hos tjuvfamiljen, och ingen behöver sitta i finkan. 

Verkligheten får sällan lika lyckliga slut. Men i tider när Sveriges politiker tävlar om vem som kan lova de längsta påföljderna, hoppas jag att de har tittat på årets julkalender och även ägnat en tanke åt hur Ellen inte ska bli KriminEllen.