Ett chicken race där ingen har kontroll över utgången

Krigstrummorna mullrar alltmer högljutt. Båda sidor trappar upp såväl retorik som truppinsatser.

Samtidigt försäkrar alla att det bara handlar om defensiva åtgärder.

Vad vi ser är ett chicken race som ingen till fullo kontrollerar. Ett misstag kan räcka för att det ska bli krig utan att någon egentligen vill ha det.

Följ ämnen
Nato
Ukraina

USA:s president Joe Biden höjde i går insatserna genom att sätta 8 500 amerikanska soldater i högsta beredskap för att på kort varsel kunna skicka dem till Nato-länder som gränsar till Ryssland. En markering som görs för att förmå Ryssland att avstå från att invadera eller på annat sätt attackera Ukraina.

Nato:s generalsekreterare Jens Stoltenberg räknade, flankerad av utrikesminister Ann Linde och hennes finske kollega, två länder som inte ens är medlemmar av Nato, upp alla stridsflyg, krigsfartyg och truppförstärkningar som olika Nato-länder är i färd med att skicka till östfronten.

– Men det handlar om rent defensiva åtgärder, försäkrade Stoltenberg i nästa andetag. Nato utgör inget hot mot Ryssland.

Natochefen Jens Stoltenberg och Sveriges utrikesminister Ann Linde.

Samtidigt landar hela tiden nya fraktflyg med avancerade vapen på flygplatsen i Kiev. Vapen som väst säger är defensiva och till för att Ukraina ska kunna försvara sig.

Så uppfattas åtgärderna givetvis inte i Kreml. Talespersoner för president Putin lovade att Ryssland ska svara "med lämpliga åtgärder" på Natos upptrappning.

Den är i sin tur ett svar på det faktum att Ryssland koncentrerat drygt 100 000 tungt beväpnade soldater nära Ukrainas gräns. Ovanpå det har man skickat ett okänt antal soldater och stridsfordon till Belarus för att delta i vad som beskrivs som en gemensam övning vid Ukrainas norra gräns varifrån det är mindre än tio mil till huvudstaden Kiev.

Ukrainska soldater övar i en park i Kiev lördagen den 22 januari.

Planerar statskupp

Samtidigt försäkrar utrikesminister Sergeij Lavrov och andra höga ryska företrädare var och varannan dag att de inte har några som helst planer på att invadera eller attackera Ukraina.

Vilket motsägs av underrättelseinformation från USA och Storbritannien som bland annat hävdar att Ryssland planerar en statskupp i Ukraina. Eller är det bara en del av propagandakriget?

Rysk militär syns på Pogonovo anläggningen. Ryssland har laddat upp med stora styrkor runt Ukraina.

Som svar på den stadigt ökande spänningen har USA, Storbritannien och Australien gett order om att alla anhöriga till personal på ländernas ambassader i Ukraina ska tas hem. Man uppmanar också sina övriga medborgare att lämna landet.

Man vill visa att man tar Rysslands hot om "militärtekniska åtgärder" på allvar men samtidigt skicka en varning till Moskva om att man är beredd.

EU-länderna väljer än så länge att inte ta hem varken personal eller anhöriga.

Det är ett farligt spel med skyhöga insatser som pågår. Ett avancerat chicken race där varje sida kör i hög fart på rak kollisionskurs i förhoppning om att motståndaren i sista stund ska väja för att undvika en katastrof.

Men ingen har full kontroll. Man bara hoppas att motståndarsidan ska uppfatta signalerna på rätt sätt.

USA:s president Joe Biden har satt 8 500 amerikanska soldater i högsta beredskap för att på kort varsel kunna skicka dem till Nato-länder som gränsar till Ryssland.

Båda sidor säger sig enbart ha fredliga avsikter och vill lösa konflikten genom diplomatiska medel samtidigt som man skramlar för allt vad tygeln håller med sina vapen.

Hur enigt står Nato?

Det kan sluta med att båda sidor tvärnitar i tid för att undvika en krasch men det räcker med ett enda misstag för att det ska komma till krigshandlingar. Ett krig som ingendera sidan vill ha är ändå fullt möjligt.

Det råder visserligen ingen tvekan om att det är Ryssland som skapat den akuta krisen med sina långtgående krav på att Nato inte får utvidga sig österut men när vi nu står inför ett avgörande spelar det stor roll för utgången hur USA och västvärlden agerar.

Budskapet trummas hela tiden in att Ryssland kommer att drabbas av extremt hårda sanktioner och att det råder fullständig enighet om detta mellan USA och Europa. Men det är påfallande hur få konkreta detaljer som presenterats om vari dessa sanktioner ska bestå.

Det kan vara taktiska skäl som ligger bakom men troligare är att det beror på oenighet mellan USA och Europa.

USA vill gå tuffare fram än många europeiska länder. President Biden var alldeles för ärlig när han i förra veckan tänkte högt om vilka ryska handlingar som krävs för att sanktioner ska sättas in.

Länder som Tyskland, Frankrike och Italien vill inte klippa viktiga band till Ryssland. Det finns starka ryssvänliga strömningar i dessa och även andra europeiska länder. Tysklands marinchef tvingades avgå den gångna helgen efter att ha sagt att Putin förtjänar respekt och att Krim aldrig skulle återgå till Ukraina.

Rysslands president Vladimir Putin.

Nordstream 2

Tyskland har satt stopp för Estlands försök att exportera tyska vapen till Ukraina.

Det är en sak att låta tuff mot Ryssland men frågan är hur långt Europa är villigt att gå om det verkligen blir en rysk attack mot Ukraina.

Är Tyskland exempelvis berett att lägga gasledningen från Ryssland, Nordstream 2, i malpåse trots att man är beroende av rysk gas? Inga besked har kommit än.

Västvärlden kan bara gissa hur långt Putin är beredd att gå. Kanske var hans taktik hela tiden att tvinga fram förhandlingar snarare än att starta krig.

Putin vet inte hur långt USA och Nato är berett att gå i sitt försvar för Ukraina.

Det enda vi andra säkert vet är att om ingen väjer i sista stund blir ett krig mycket kostsamt för alla parter.