Evighetsmaskinen Morgan Johansson morrade och fräste
I riksdagen i dag bråkades det i vanlig ordning med Morgan Johansson.
Utkämpar den socialdemokratiske evighetsmaskinen sin sista politiska strid?
Möjligen, nästa veckas missnöjesomröstning kan rent av leda till att regeringen kastar in handduken, men av all denna dramatik märktes ingenting i kammarsalen under fredagen.
Där utspelade sig en så kallad interpellationsdebatt, som är en del av riksdagens kontrollmakt över regeringen, riksdagsledamöter har möjlighet att ställa frågor till en minister om ärenden som hör till dennes ansvarsområde.
Evighetsmaskinen, minister redan på Göran Perssons tid, duckade, jabbade och morrade då diverse politiker till höger attackerade med rimliga och mindre rimliga anklagelser.
Moderaten Alexandra Anstrell talade om civilförsvaret, skogsbränder, pandemibekämpning, skyddsrum, väldigt mycket fungerar väldigt dåligt.
- De som klagar mest över att kriser inte hanteras bra är ofta de som inte har hanterat kriser, muttrade Johansson till svar.
Mellanblå kostym, ljusgrå skjorta, partinålen på kavajslaget, lätt solbränd, evighetsmaskinen såg påfallande avslappnad ut.
Det ettrige plågoriset Tobias Andersson, Sverigedemokrat, gjorde även han ett ambitiöst försök.
Gängmord, kriminalisering av rymning, Sverige befinner sig i fritt fall.
– Vi har skärpt straffen, skröt Johansson till svar.
Det var en sömnig fredag i riksdagen, en gymnasieklass var på studiebesök och lyssnade på en engagerad guide som pratade om döda vita män som blickade strängt från oljemålningar och i kammarfoajén satt några biffar från Säpo med snäckor i öronen och halvslutna ögon.
Sverigedemokraten bråkade på . Efterlyste ödmjukhet. ”Mördare på fri fot”.
En bit bort, i riksdagens presscenter, höll Nooshi Dadgostar låda. Vänsterpartiet vill skapa 80 000 nya jobb i den privata sektorn genom klimatinvesteringar.
Det var glest i rummet, fyra journalister lyssnade med varierande grad av ointresse och ställde några pliktskyldiga frågor då partiledaren pratat klart.
– Över 7000 i häkten och på anstalter, fortsatte evighetsmaskinen i kammaren och såg för ett ögonblick ut som en mycket trött man.
Och undra på det. Det är mycket nu.
I går slog Ekot till med en granskning, fängelserna är så överfulla att dömda brottslingar är på fri fot, mord har begåtts av personer som borde sitta inne.
För bara några dagar sedan fick justitieministern stryk av oppositionen efter att i ett mindre begåvat ögonblick klagat över att kommunerna gör för lite då han fick frågor om det hela tiden accelererande dödliga skjutvapenvåldet.
Men den riktiga huvudvärken är den kritik som ett enigt konstitutionsutskott riktade mot Johansson i går. Han anses snacka för mycket skit och ibland rent av fara med osanning.
Kritik som fick Sverigedemokraterna att lämna in en missnöjesförklaring som snabbt stöddes av övriga partier till höger.
Det går att ha synpunkter på tilltaget. Krig i Europa, ansökan till Nato, det sista Sverige behöver just nu är politisk kris, det är dessutom bara några månader till val och om nu oppositionen har saknat förtroende för Johansson i åratal så kunde de onekligen ha agerat tidigare.
Men det var om inte annat intressant att se den normalt sett så tillknäppta Magdalena Andersson vara så arg att hon nästan upplöstes i atomer då hon hotade med att avgå om Johansson faller.
Debatten pågick i två timmar. Sedan var det dags för journalisterna som hade stått utanför. Lika få som då Dadgostar höll presskonferens.
Förvånansvärt svagt intresse. Det är ju trots allt en politisk kris under uppsegling.
Kanske är reportrarna trötta, pandemi, krig, valrörelse, men först semester, det räcker nu.
Johansson svarade självsäkert. Han tror att han överlever tisdagens votering, att den skadar oppositionen, allmänheten vill inte ha detta.
Jag frågade vad han ska göra i helgen.
- Åka till Skåne och umgås med mina barn.
Det skulle inte förvåna om han får rätt. Att han är justitieminister även efter omröstningen.
Men för hur länge?
Johansson, klassresenären, son till en plåtslagare och en undersköterska, har varit politiker på riksnivå sedan 90-talet, det är många år av strider, bakhåll, vinster och förluster, en kamp som rimligen förr eller senare tar ut sin rätt.
Jag tror att han gör sina sista månader som minister, att han även i händelse av socialdemokratisk valvinst känner att det räcker.
Möjligen stänger Johansson då ner sitt argsina twitterkonto. Det skulle både han och resten av världen tjäna på.
– Kan du tänka dig att avgå frivilligt? frågade en reporter som dröjt sig kvar.
Evighetsmaskinen gav sig än en gång ut i ett mångordigt svar om att allmänheten inte vill se någon misstroendeförklaring.