Fransk extremhöger har fått en rejäl konkurrent
PARIS. Marine Le Pen ska leda fransk extremhöger i sitt tredje presidentval i vår. Men nu har hon rejäl konkurrens – ännu längre högerifrån.
Med ett drygt halvår till presidentvalet väntar Frankrike på att tv-stjärnan Eric Zemmour ska presentera sin kandidatur och ställa fransk politik på ända.
Paradoxalt nog kan Emmanuel Macron bli den stora vinnaren.
Muslimska föräldrar ska tvingas ge sina barn franska namn. I Frankrike pågår ett folkutbyte, där vita fransmän håller på att ersättas av araber. Alla kvinnor vill innerst inne bli dominerade av män. Åsikterna är Eric Zemmours, namnet på allas läppar i Frankrike. I opinionsundersökningar får han just nu kring tio procent av rösterna – trots att han ännu inte meddelat huruvida han ska kandidera till presidentvalet nästa år.
Men signalerna är många. Så sent som i veckan sa Zemmour att han inte bestämt sig än, men att han är övertygad om att extremhögerns Marine Le Pen ”själv vet att hon inte kan vinna valet”.
Det franska granskningsorgan som säkerställer att politiska företrädare över hela spektrumet får jämlikt tv-utrymme beslutade samtidigt att betrakta Zemmour som politiker och inte längre som journalist. Som följd tvingades han lämna den dagliga nyhetspanelen hos tv-kanalen CNews.
Så vem är Eric Zemmour?
En journalist, författare, debattör, polemiker och högerradikal, som tagit alltmer plats i den franska offentligheten de senaste åren är det snabba svaret. 2014 kom hans bästsäljare ”Le suicide français” – Det franska självmordet – om ett land i fritt fall. Zemmour, född 1958 utanför Paris av judisk-algeriska föräldrar, går i boken igenom fransk politik från 1970 och framåt och menar att nästan allt blivit fel. Skyldiga till det mesta är landets muslimer och EU-medlemskapet.
2011 dömdes Zemmour till dryga böter för ”uppmaning till rasdiskriminering”, motsvarande hets mot folkgrupp, efter att ha försvarat arbetsgivares ”rätt att neka svarta och araber jobb” och därefter hävdat att majoriteten av alla knarklangare är ”svarta eller araber”.
– Jag är ingen provokatör, jag säger vad jag tycker och vad jag ser. Jag försöker beskriva verkligheten. Mina uttalanden är brutala, men verkligheten är brutal, försvarade sig Zemmour under rättegången 2011.
Det är en i raden av rättsliga processer, pågående, friande och fällande, mot Eric Zemmour de senaste åren. Hans mest kontroversiella uttalanden handlar om att muslimer ”invaderar franska förorter”, att de ”måste välja mellan Frankrike och sin religion” och att ”alla muslimer tycker att jihadister är goda vare sig de säger det rakt ut eller inte”. Han har också resonerat kring att Frankrike borde ”deportera” landets fem miljoner muslimer och även om det inte skulle bli lätt kan ”historien ofta överraska”.
För ett par år sedan hävdade han att Vichy-regimens statschef, nazi-kollaboratören Philippe Pétain, ”räddade Frankrikes judar” under andra världskriget. Uttalandet fick honom dömd för ”förnekelse av brott mot mänskligheten” 2019, men i nästa instans blev Zemmour friad.
Antimuslimska och invandrarfientliga åsikter finns i hela Europa just nu. Så hur kommer det sig att Eric Zemmour, som ofta uppfattas ligga till höger om Marine Le Pen, har så mångas öra?
Den både retoriskt rappa och dräpande stilen lär vara en anledning. 63-årige Zemmour kom aldrig in på det franska elituniversitetet ENA, men har likväl studerat vid prestigefyllda Science Po i Paris. Han blandar vulgära antaganden om etnicitet och religion i gränslandet för yttrandefrihetens råmärken med en ganska intellektuell framtoning. Han har dessutom haft en plats i fransk tv och radio i nära tjugo års tid. Eric Zemmour har förvisso tvingats bort från en rad uppdrag efter kontroversiella uttalanden och domar, men har varje gång landat på fötterna och landat ett nytt jobb i etern ungefär samtidigt. Zemmourism är numer ett etablerat begrepp i Frankrike. När Canal Plus nyhetskanal CNews kontrakterade honom för ett par år sedan hotade journalister på redaktionen med strejk, men Zemmour fick jobbet – och tittarsiffrorna steg.
I april i år anklagade en handfull kvinnor honom för oombedda sexuella inviter och att ha försökt tvinga sig på dem sexuellt. Zemmour ropade på en ”komplott” och fick behålla jobbet på CNews.
Trots flertalet åtal har han också behållit sin plats som krönikör i den konservativa dagstidningen Le Figaro, fram till nyligen då han själv bad om en paus under marknadsföringen av sin nya bok.
Den stora frågan som omger Zemmour just nu är hur han ska förhålla sig till högerextrema partiet Nationell Samlings ledare Marine Le Pen om han kandiderar till presidentämbetet. Och för all del hur den etablerade franska extremhögern ska förhålla sig till honom.
Le Pen har hittills hållit relativt låg profil i frågan, men lär ha avfärdat Zemmour som en ”modefluga” och sagt att hon inte alls är rädd för honom. Det borde hon kanske vara.
– Sedan Zemmour ingår i opinionsmätningarna konstaterar vi att Le Pens siffror har sjunkit. Sannolikt tar han röster från henne, men rent sociologiskt vet vi inte riktigt vilka hans potentiella väljare är, säger Sylvain Crepon, sociolog vid universitetet i Tours och en av Frankrikes främsta experter på landets extremhöger, till Aftonbladet.
Enligt en undersökning kommer fyra av tio potentiella Zemmour-röster i nuläget från Le Pen. När Nationell Samling-profilen Robert Ménard i veckan via Twitter bjöd in sin partiledare och Eric Zemmour att äta middag fick han ja från Le Pen, medan Zemmour meddelade att han föredrar en debatt. Det har Le Pen hittills tackat nej till. Förmodligen har hon mest att förlora på det av de båda.
– Fram till nu har det funnits ett sorts politiskt monopol på nationalistisk, anti-immigrationshöger i Frankrike. Men plötsligt finns det ett nytt alternativ. Med sin långa medievana skulle Zemmour kunna sätta Le Pen i skuggan, säger Crepon, som tror att Eric Zemmour kommer att ge sig på Le Pen alltmer högerifrån:
– Han har inget annat val än att attackera henne, han har förstått att hans väljare finns där. Le Pen går in i sin tredje presidentvalrörelse och det ser just nu inte ut att gå hennes väg. Vissa är trötta på att rösta på henne. Nu har de någon som kan uttrycka hennes idéer men mycket mer radikalt.
– Vi måste sluta erbjuda vänstern och Macron segern på ett fat bara genom att splittras i lägen där vi borde hålla ihop, motiverade Ménard sin middagsinbjudan.
Han ser det många franska högerradikaler börjar frukta: Hur chansen att nå Elysée-palatset försvinner när fler högernationalister ska dela på väljarkårens gunst och att utvecklingen snarare är en gåva för sittande president.
Franska medier och politiska kommentatorer har redan börjat spekulera i olika hypotetiska scenarier. Det är tveksamt om Eric Zemmour kan tänka sig att agera draglok åt Marine Le Pen och sedan ge upp presidentambitionerna i skarpt läge om han ligger bakom henne i opinionsmätningarna. Det känns ännu mer osannolikt att Le Pen, den franska nationalismens självklara förgrundsfigur de senaste tio åren, skulle kasta in handduken mot en uppkomling.
Hur Zemmour klarar av att ta steget från polemiker och provokatör till statsmannamässig presidentkandidat återstår också att se.
Eric Zemmour är förstås inte presidentkandidat i dag. I början av veckan uppgav han fortfarande att han funderar på saken, samtidigt som han gav sig ut på signeringsturné med sin nya bok ”Det sista ordet är inte sagt om Frankrike”. Med ett foto av trikoloren och Zemmour på omslaget, betraktas den av de flesta som en ren programförklaring för en blivande presidentkandidat.
Är det hela ett pr-trick för att väcka intresse kring boken är det bara att lyfta på hatten. Mer troligt är att vi kommer att få höra mer om Eric Zemmour det närmsta halvåret fram till att Frankrike ska välja ny president.