Så håller du ångan uppe i en pandemi

”Jag låg nerbäddad i sängen och fick just ingenting alls av min familj eftersom vi levde i karantän”, skriver Malin Wollin om sin födelsedag.

Jag är inte helt ombord detta att pandemin ska liknas vid ett krig.

Men okej då, det är ett krig, mot en osynlig fiende.

Kanske kan vi alla ses i skyttegravarna på julafton och göra ett förbjudet undantag innan vi fortsätter skjuta alcogel, vaccin och hätska kommentarer mot varandra?

 

Om pandemin är ett krig, om restriktionerna är vår tids undantagstillstånd och ranson, då tänker jag vara stollen som underhåller trupperna.

Istället för att skriva om samhällskroppen, politik, nyheter eller delta i debatter i aktuella frågor så tänker jag fortsätta skriva om mitt lilla liv.

Mitt lilla lilla liv som krigskorrespondent. Mitt i smittan, med en kropp försvagad av fiendens härjningar, ger jag er veckovisa rapporter om hur vardagen utsänd i läsarnas tjänst ter sig.

 

Jag har precis genomlevt corona i födelsedagens tid. Den åttonde december fyllde jag år, och ni behöver inte tänka på hur länge jag har levt, sköt era egna affärer.

Jag låg nerbäddad i sängen och fick just ingenting alls av min familj eftersom vi levde i karantän.

Krig eller inte krig, är lite framförhållning för mycket begärt?

Jag hade önskat mig en lampa och ett rött nagellack.

Härom kvällen kom Joachim hem sent, för nu hade han ordnat med presenter.
Jag steker pannkakor på tisdagar, så jag sänkte plattorna och rafsade hungrigt upp paketen.

I det första paketet låg en vit vacker lampa som vi ska hänga över matsalsbordet.

Det andra paketet var stort och långt och hade papper från Netonnet.

Han har säkert köpt någon slags ryggmassagemaskin, tänkte jag. Min corona har nämligen satt sig i höfternas ligament och gett mig foglossningscovid som håller mig vriden på nätterna. Ett härjigt krig mellan lakanen skulle man kunna säga att det är.

 

Men paketet innehåller inget för ryggen, istället får jag något för golvet.

En ångmopp!

Hurra!

”Jag kom ihåg att du sa att du ville ha en sån”, sa Joachim och var nog lite beredd på att ta skydd.

I ett avsnitt av Simpson ger Homer Marge ett bowlingklot. Det är bara Homer som bowlar.

I tecknade serier är sådant roligt och hjärtevärmande, i verkligheten är det väl inte att rekommendera att ge den man älskar en rengöringsmaskin.

Men det var ren och oförstörd glädje jag upplevde.

Golv så rena att 99,99 procent av ”certain bacterias” är borta.

Som en kalashnikov i kriget mot smuts.

I ”The Heat” med Sandra Bullock ska en bråkig familj flyttas till ett skyddat boende.

Alla väntar i bilen medan äldste sonens flickvän kliver sist ur huset med en väldigt stor väska.

Alla är irriterade och pojkvännen ropar att hon ska skynda sig.

”Jag köpte en rullväska så att du kan rulla den, kom hit nu!”

”Gav du mig en väska så att jag kan bära den själv? Du ska få en avsugare i julklapp så att jag slipper göra det.”

Så kan det också gå när presenter slår fel.

Men jag behöver ingen rullväska eller ens en avsugare.

Jag vill bara ha min heta mopp och mitt rena golv där det bara finns 0.01 procent corona kvar.

 

Följ ämnen i artikeln