Missbrukande läkare vittnade i hemlighet från häkte

 Förhöret med läkaren i hovrätten hölls på länk från ett av Kriminalvårdens häkten. Arkivbild.

Den här berättelsen handlar om en rättsskandal.

En kvinna dömdes mot sitt nekande till två års fängelse för grov misshandel.

Åklagaren hemlighöll för henne att läkaren vars bedömning avgjorde utgången misstänktes för grovt narkotikabrott.

Bisarrt nog vittnade han från en cell i häktet.

Varje dag har en domstol någonstans i landet att försöka reda ut något tröstlöst fall av alkohol och våld och minnesluckor och motstridiga vittnesmål.

I just denna version kom det gifta paret hem till sin bostad i ett mindre svenskt samhälle efter en blöt kväll hos grannar i april förra året.

De satte sig i vardagsrummet med en inneboende och pratade. Ännu mer alkohol konsumerades.

Efter ett tag gick maken och lade sig. Ytterligare en stund senare ställde sig hans fru i köket och började skära lite torkat kött, eftersom mannen som hyrde ett rum sagt att han var hungrig.

Plötsligt kom maken nerför trappan och ut i köket. Den inneboende skulle senare vittna om att mannen var arg för att hustrun ännu var uppe.

 

Några sekunder senare sjönk han ihop, blödande ur buken.

I förhör berättade kvinnan att den upprörde maken grabbade tag i båda hennes händer och drog dem mot sig.

Hon märkte inte att kniven hon höll i träffade honom, men hörde hur den föll i golvet.

Makens version är annorlunda. Han säger att hon sa ”stick” till honom och sedan gjorde ett utfall med kniven.

Den inneboende, som inte hade druckit en droppe, säger att han försökte lugna den arge mannen, men att han inte såg vad som sedan hände.

Kvinnan åtalades för grov misshandel och grovt barnfridsbrott, då ett av parets barn vaknade av tumulten och kom ner och hittade sin svårt skadade pappa.

Att hon friades i tingsrätten var ingen högoddsare. I rättsläkarintyget konstateras att det finns utrymme för båda parters version av händelseförloppet.

Det saknades såväl teknisk bevisning som vittnesuppgifter som stödde makens berättelse och för fällande dom krävs som bekant att rimliga tvivel ska saknas.

Åklagaren överklagade och kallade kirurgen som opererade mannen som vittne.

En läkare som inte infann sig till förhandlingen i tingsrätten trots att han delgivits kallelse, men som nu hördes via länk.

Han berättade att det krävdes ett hugg med viss kraft för att orsaka skadan som uppstod.

Just denna detalj är viktig i hovrättens fällande dom. Rättsläkarens slutsats, att kvinnan kunde tala sanning, tonades ner. Makens berättelse bedömdes som trovärdig.

Två års fängelse för grov misshandel och grovt barnfridsbrott.

Det skulle senare visa sig finnas en intressant förklaring till att kirurgen vittnade via länk.

Han var nämligen misstänkt för grovt narkotikabrott. Heroin för 100 000 kronor hemma. Brott han så småningom dömdes till tre år och nio månaders fängelse för.

Absurt nog hölls förhöret med honom i hovrätten från ett av Kriminalvårdens häkten.

Det här är en historia som har väckt uppmärksamhet i såväl lokaltidningar som i medicinsk branschpress.

Läkaren missbrukade heroin och kokain dagligen och hade en flickvän som då och då dök upp med droger då han hade jour.

Det verkar som att han var påtänd på jobbet. I mannens mobil hittades en film i vilken han petar i sig droger på en av sjukhusets toaletter.

Och på en annan toabild har han en crackpipa i munnen samtidigt som han blir avsugen av sin flickvän.

Det är mycket möjligt att kirurgen tyckte att han levde livet, men beteendet framstår inte som förenligt med de krav vi har rätt att ställa på läkare.

Under utredningen kom det för övrigt fram att han en gång oförklarligt lämnade en operation och var borta i 40 minuter.

Ivo, inspektionen för vård- och omsorg, utreder just nu en anmälan mot mannen som en risk mot patientsäkerheten.

Kirurgens kollegor hade månaderna innan avslöjandet slagit larm om hans beteende och flickvännen skulle senare uttrycka oro för att hennes pojkvän ”fått hallucinationer när han opererade”.

Att denne läkares yrkesmässiga utlåtande är en väsentlig del av grunden till ett tvåårigt fängelsestraff framstår inte som rättssäkert, för att uttrycka det försiktigt.

 

Än värre är att åklagaren hemlighöll informationen om brottsmistankarna mot kirurgen för försvaret.

Det var en biträdande jurist på byrån som advokaten arbetar på som av en slump gjorde upptäckten när förhandlingen var över och domen meddelats.

Såväl läkarens missbruk som agerande i sin yrkesroll är ju ett osedvanligt tacksamt material att utgå ifrån för en advokat som vill kunna ifrågasätta trovärdigheten och tillförlitligheten hos det mest centrala vittnet.

Det är information av tillräcklig kaliber för att kunna avgöra utgången av ett mål.

– Var du påtänd då du tog emot den här patienten? är en av många frågor det hade funnits anledning att ställa.

Av hovrättens dagboksblad framgår att domstolen kände till att mannen vittnade från häktet. Om domarna var medvetna om att han misstänktes för brott som har med yrkesutövningen att göra, är dock oklart.

Det framgår också att åklagaren i detta mål hade haft kontakt med åklagaren i läkarfallet. Det är osannolikt att inget nämndes om vad han var för figur.

Advokat Sylvia Strid har överklagat misshandelsdomen till Högsta domstolen.

En fristående rättsläkare har gjort en ny bedömning av skadorna och dragit slutsatsen att kvinnans version av händelseförloppet är mer sannolik än mannens.

Om inte den omständigheten är tillräcklig för rimligt tvivel, vet jag inte vad som ska krävas.

Men det är mycket svårt att få prövningstillstånd i högsta instans. Endast drygt 100 av cirka 6 000 årliga ansökningar beviljas. Och då i regel för att målet väcker frågor där ett nytt prejudikat behövs.

Dock kan HD också ta upp ett mål om det finns ”synnerliga skäl”. Det är en säkerhetsventil som ska användas endast då någonting har blivit rejält fel.

Och rejält fel har det sannerligen blivit denna gång. En av Europakonventionen om de mänskliga rättigheternas viktigaste artiklar stipulerar att alla ska ha rätt till en rättvis rättegång.

Hysch-hyschet kring läkaren har berövat kvinnan denna rätt.

I en febrig samtid tycks ingenting vara för futtigt för att någon övertaggad figur i kommentariatet ska börja gapa om ”skandal”.

 

Jag finner dock inget bättre ord för den här absurda historien.

Följ ämnen i artikeln