Kristersson regerar – då väcks första maj-vreden
Arbetarrörelsens första maj har blivit allt mindre relevant och tågen allt glesare, i takt med att socialdemokratin tappat styrfart.
I år kan det bli ändring på det.
Inget väcker kämpaglöden inom arbetarrörelsen som en borgerlig regering.
Två statsvetarprofessorer brukar räkna hur många som går i Socialdemokraternas första majtåg i Göteborg. För varje år har deltagarna blivit färre och färre, och 2022 förmodas ha varit de mest glesbefolkade demonstrationstågen på 100 år. Vårt 2020-tal ligger långt ifrån arbetarrörelsens glansdagar.
I år marscherar man under slagordet ”För hela Sverige”. Precis som Socialdemokraternas nya inriktning ”Sverige ska bli mer som Sverige” osar det nostalgi. I drömmen om den tid som flytt finns också något som socialdemokratin inte känt på mycket länge, kalla det kampvilja.
Har det hänt något inom socialdemokratin kanske du undrar nu, något omvälvande?
Nej, de har bara hamnat i opposition.
När S tappade sina konturer
Det är alltid tråkigt för ett politiskt parti att förlora makten, men en borgerlig regering är en av få saker som verkligen kan mobilisera arbetarrörelsen upp till kamp.
Under våren har ”Socialdemokraterna – the musical” gått på Stadsteatern i Stockholm. En underhållande scen handlar just om första maj och hur Socialdemokraterna numera protesterar mot ingenting. Scenen som ska skildra Socialdemokraternas brist på ideologi och politisk övertygelse lockade fram både elaka och igenkännande skratt hos publiken. För det har varit svårt att veta vad socialdemokratin står för de senaste åren.
Alla partier slits och far illa av att regera, men för Sossarna har det varit särskilt svårt. De senaste åtta åren har varit en förvirrande tid för partiet.
I sin iver att regera kompromissade de bort stora delar av sin egen politik och under januariavtalets dagar genomförde S en rad liberala reformer rakt emot partiets egna ideologi.
Många socialdemokrater hade säkert velat skriva plakat och demonstrera emot förändringar i arbetsrätten, en förändrad Arbetsförmedling och marknadshyror i nybyggnation, men S är inte ett parti där man protesterar öppet mot partilinjen. Inte ens när partiet svängde på en femöring i Nato-frågan fick det genomslag i förra årets demonstrationståg.
En förändrad arbetarrörelse
Inom arbetarrörelsen råder annars god stämning. LO-toppen och S-toppen har stärkt sina band och Magdalena Andersson har varit tydlig med att hon prioriterar det som kallas facklig-politisk samverkan.
Med en ny borgerlig regering som samarbetar med Sverigedemokraterna finns det äntligen något som arbetarrörelsen kan förena sig emot.
Egentligen borde det här vara mer komplicerat än det låter. Arbetarrörelsen består inte längre bara av socialdemokrater. I valet i höstas röstade 27 procent av LO:s medlemmar på SD, enligt den stora vallokalsundersökningen VALU.
Också Vänsterpartiet har börjat dyka upp i mätningar över vilka partisympatier LO-medlemmarna har. Under S-regeringens andra mandatperiod stärkte Vänsterpartiet sin position.
Nooshi Dadgostar tog strid mot januariavtalet och hotade att fälla regeringen om inte punkten om marknadshyror togs bort. Hon lyckades, och stärkt av sina framgångar fortsatte hon att gnaga sig in i arbetarrörelsen. Ofta klädd i bygghjälm och med retorik som en redig sosse.
Vänsterpartiet tågar också på första maj. Förra året i Göteborg var Vänsterns tåg mer än tre gånger så stort som Socialdemokraternas.
Om vi tittar på opinionen går det som tåget för Socialdemokraterna. Väljarstödet är högre än på ett decennium, men det återstår att se om partiets medlemmar känner samma förtroende efter de senaste åtta åren vid regeringsmakten.
Hade Socialdemokraterna kunnat lyfta blicken och se att det är nyttigt för ett parti som tappat riktningen att vara i opposition, då hade kanske årets första maj kunnat bli en riktigt festlig dag för arbetarrörelsen.
