30 miljarder på att behålla makten
Regeringen storsatsar på illa tänkta paket
På kort tid har regeringen lagt 30 miljarder kronor på att få eller behålla makten.
Det ger inte inte ett stabilt intryck. Snarare liknar det billiga bilhandlartricks.
Det är inte så man vill ha det.
I november skulle Socialdemokraternas då nyvalda partiledare Magdalena Andersson också väljas till statsminister.
Vänsterpartiet krävde bra betalt för att släppa fram henne till posten som regeringschef. Förhandlingar pågick in i det sista och resultatet blev ett skattefritt garantitillskott till omkring två miljoner pensionärer. De skulle få upp till en tusenlapp mer i månaden.
Efter uppgörelsen gjorde vänsterpartisterna som de lovat. De lade ner rösterna i omröstningen om statsministern och tolererade därmed Andersson på den posten.
Andersson hade också fått som hon ville. Hon blev vald. Priset: 9,4 miljarder och ett illa genomtänkt pensionsförslag.
Förslaget är nu ute på remiss och Pensionsmyndigheten, en stor och respekterad institution i myndighets-Sverige, är starkt kritiskt till förslaget som bland annat har väldigt starka marginaleffekter och inte alls ger plus i plånboken till alla som får del av tillskottet.
Pensionsmyndigheten avstyrkte alltså från tillskottes utformning. Generaldirektören och ett par andra ledamöter reserverade sig trots det mot beslutet. Inte för att han tyckte att beslutet, att kritisera förslaget, var fel, utan för att motiveringen var för mager.
Exceptionellt måste man säga. Men det dåliga förslaget fyllde sitt syfte – det gjorde Magdalena Andersson till statsminister.
Förslaget har ännu inte presenterats för riksdagen men det kommer med all sannolikhet att röstas igenom. Vilket parti törs slita en tusenlapp ur händerna på två miljoner pensionärer?
I januari var det dags igen. Mindre än en timme före Magdalena Anderssons första partiledardebatt kompenserades landets elkunder för de höga elpriserna. Kostnad: Nära sju miljarder.
Regeringen hade innan förslaget presenterades starkt kritiserats av oppositionen för att inte göra bördan av de skenande elpriserna lättare för de svenska konsumenterna.
Den typen av kritik är livsfarlig om man vill vinna val och det vill Socialdemokraterna göra i höst. Mer än något annat i hela världen vill de det.
Då duger det inte att framstå som kallsinnig till väljarnas vardagsproblem, exempelvis högt pris på el.
Riksdagen har redan fattat beslut om att införa elpriskompensationen. Förslaget har kritiserats, bland annat för att sådana som jag också kompenseras för de höga priserna. Trots att jag inte behöver stödet.
Häromdagen var det dags igen. Drygt 14 miljarder för att lätta på hushållens utgifter för framför allt bensin och diesel men också för el.
Även det här paketet gav intrycket av att vara snabbt hoprafsat utan någon större eftertanke. Syftet även denna gång var att få stopp på oppositionens kritik och minska riskerna för ett valnederlag i höst.
Möjligen kunde man ana ett uns av självkritik. Förlängningen av elpriskompensationen fick en annan utformning än den tidigare. Framför allt halverades den maximala ersättningen till tusen kronor i månaden.
Socialdemokraterna anser sig vara bäst av alla svenska partier på att regera. De vill framstå som dugliga.
Men de paket som jag beskrivit i den här artikeln är hafsverk med ett överskuggande syfte. Att få och behålla makten.
Det ger inte ett stabilt intryck. So sorry.
Gå med i Iniziopanelen hos Demoskop – och gör dig hörd!
Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.