Regeringen beslöt i går att Polisen ska växa till EU-snittet

Regeringen gav i går Polismyndigheten i uppdrag att redovisa hur kåren ska bli 50 procent större.

Detta är rena stolligheterna.

Justitiedepartementets ärendeförteckning inför gårdagens sammanträde i regeringen, punkt 24:

”Uppdrag till Polismyndigheten att lämna underlag för ökad polistäthet”.

Den goda nyheten är att detta uppdrag visar sig innehålla delar som är förnuftigare utformade än vad de hade kunnat vara.

Den dåliga är att det i allt väsentligt är oförnuftigare än vad befolkningen har rätt att kräva att de ska vara.

Låt mig börja med det positiva. Polisen ska själv få avgöra vad som behöver göras för att myndigheten ska bli bättre, vilka resurser och kompetens som behövs och när det är realistiskt att anta att utvecklingsarbetet ska vara färdigt.

Det är så här det ska se ut. Myndigheten är bäst skickad att utforma arbetet och kloka ministrar vet att regeringspetande i detaljer är lika lite uppskattat som när någon gammal stöt i släkten har fått för mycket i sig på julafton och ska börja säga sanningar.

Bra är även önskemålet om förslag hur utbildningen till polis ska utvecklas och moderniseras. Nya vägar in i yrket behövs, inte minst med tanke på att det är en myndighet med växtvärk.

Polisen ska växa, vill regeringen.

Annat är konstigare. Utreda hur ”incitament till att få fler att studera till polis”?

Lyssna nu och lyssna noga: höj lönerna rejält så är det problemet ur världen.

Minst lyckat, men inte överraskande, är att justitieminister Gunnar Strömmer står fast vid det moderata vallöftet att Sverige ska få en polistäthet som motsvarar genomsnittet i EU.

Visst, Sverige behöver fler poliser. Det råder det ingen tvekan om. Och att matcha Europa låter ju som en i högsta grad rimlig målsättning.

Men den som bemödar sig att göra en närmare granskning av denna klatschiga och lättbegripliga vision kommer att upptäcka några problem.

EU-länderna har i snitt 334 poliser per 100 000 invånare, enligt siffror från Eurostat i somras.

Sverige ligger trea från botten med drygt 200.

Det här är dock siffror som tarvar sin förklaring, inte minst för de åtta länder som har över 400. I dessa stater är en polis inte alltid samma sak som i Sverige.

Allt från vad som här närmast hade varit ordningsvakter till poliskårer som mer påminner om militären kan ingå.

I vissa länder, inte minst i södra och östra Europa, beror polistätheten för övrigt delvis på gamla strukturer som lever kvar från tider som diktaturer.

En mer rättvisande jämförelse är med våra nordiska grannar, där Polisen har ungefär samma uppdrag som i Sverige.

Såväl Danmark som Finland ligger efter Sverige.

Fler poliser är för övrigt inte med nödvändighet ett framgångsrecept. Storbritannien bantade sin kår rejält. Resultatet? En modernare styrka som arbetar mer effektivt.

Sverige har gått den motsatta vägen. Den moderata justitieministern Beatrice Ask gav i början på 2000-talet den dåvarande rikspolischefen Bengt Svensson 4000 nya anställda.

Ingenting blev bättre.

Morgan Johansson ville inte vara sämre. Vi socialdemokrater satsar! 10 000 fler polisanställda!

Ingenting blev bättre.

Regeringar kommer och går, men de har det gemensamt att de hyser en förkärlek till att lova fler poliser och till ge Sveriges största myndighet ”fler verktyg” (en omskrivning för att ytterligare försämra rättssäkerheten).

Det är så politiken visar handlingskraft. Och det finurliga är att detta passar rikspolischefer perfekt. Alla tillkortakommanden går att skylla på att lagarna är otillräckliga och konstaplarna för få.

Sanningen är att det finns tillräckligt med paragrafer. Sanningen är att det inte existerar någon skriande brist på poliser.

Sanningen är framförallt att bristerna i brottsbekämpningen väsentligen beror på 2015 års stora polisreform.

Att slå ihop 21 myndigheter till en är i grunden en god idé. Men förändringen kom att styras av flummiga managementteorier, allt gammalt skulle vädras ut och ersättas av en helt ny organisation.

Välfungerande strukturer monterades ner. Kunnigt och erfarenhet folk försvann i slukhål och ersattes inte sällan av halvfigurer med tveksam kompetens.

Det finns ett systemfel att rätta till. Det är här justitieminister Strömmer borde sätta ner foten.

I stället ska kåren växa med 50 procent.

Det är närmast omöjligt att rekrytera så många lämpliga nya poliser.

Följ ämnen i artikeln