Politikerna låtsas att det finns en enkel lösning
Men mäns våld mot kvinnor är komplext
Det finns ingen quick fix mot mäns dödliga våld mot kvinnor.
Ändå beter sig politikerna som om det vore fallet.
Det ropas på partiledarsamtal, kommissioner och annat som sällan ger effekt.
Centerledaren Annie Lööf, som har ett stort personligt engagemang i frågan, var först ut. På Facebook efterlyste hon ett politiskt vrål sedan fem kvinnor på tre veckor misstänks ha mördats av sina män.
Jämställdhetsminister Märta Stenevi (MP) reagerade snabbt. Redan dagen därpå bjöd hon in till samtal med riksdagens åtta partier. Partiledarna fick gärna komma – annars fick de skicka någon annan.
Alla vet att samtal mellan partierna inte nämnvärt kommer att förändra verkligheten för de kvinnor som utsätts för grovt våld av sina nuvarande eller tidigare makar eller sambor.
En kommission med tillräckliga utredningsresurser och uppdaterade experter kanske kan göra det. Men inte heller det är säkert.
Ändå är det förståeligt att höga politiker som Annie Lööf och Märta Stenevi tar till förslag om samtal och kommissioner – trots att de vet att de inte är så verkningsfulla.
Vad har de för alternativ? Passivitet är inte ett. Allmänt rundsnack inte heller. Det som krävs efter den senaste tidens fruktansvärda våldsbrott mot kvinnor av närstående män ställer krav på engagemang från politikens elitskikt.
De vet precis som du och jag att problemet är komplext och att partisamtal sällan eller aldrig leder någonstans. Däremot ger de intryck av aktivitet, att det kan hända något. Alltså kastar politikens elit fram förslag som vrål, kommissioner och samtal över hela det politiska fältet – trots att de vet att det inte kommer leda till någon förändring i verkligheten. Men något måste de göra och alternativen är få.
- En 45-årig kvinna mördades på Linköpings järnvägsstation.
- I Alvesta mördades en 40-årig kvinna på öppen gata.
- En nybliven 20-årig mamma misstänks ha mördats i Nacka utanför Stockholm.
Det är tre av de fem bestialiska mord på kvinnor som kan ha begåtts under de senaste tre veckorna. Tidigare eller nuvarande makar eller sambor är i de flesta fall misstänkta för dåden.
Jag är ingen expert på området. Men det förefaller som om åtgärder för att minska den psykiska ohälsan också kan få effekter på mäns våld mot kvinnor. Det spökar i bakgrunden i de flesta av de aktuella fallen.
Enligt en undersökning som Folkhälsomyndigheten gjort fördubblades den psykiska ohälsan bland unga mellan 1985 och 2014. Varannan 15-åring har psykosomatiska besvär.
Självmord är den vanligaste dödsorsaken i åldrarna mellan 15 och 44 år.
Bland personer i arbetsför ålder lider nära en miljon människor av någon form av psykisk ohälsa. Mellan 2010 och 2015 ökade sjukskrivningarna (alltså bland personer med jobb) med 67 procent. Sjukvården har inte hängt med i den kraftiga ökningen.
Märta Stenevi berättade i Sveriges Radio om ett intressant projekt. Prosaiskt kallas det för ”dödsfallsutredning” och görs av Socialstyrelsen varje gång en kvinna mördas eller utsätts för mycket grovt våld.
Avsikten är att kartlägga vilka kontakter kvinnan haft med myndigheter och varför de, uppenbarligen, inte fungerade. Våldsbrottet har inte förebyggts.
Med ledning av de kunskaper som ges genom dödsfallsutredningarna utbildas personal vid fem olika myndigheter, bland annat i att fråga om kvinnorna som uppsöker dem har utsatts för våld. Från min amatörhorisont verkar det vara ett stort steg i rätt riktning.
Slutligen, jag tror att en rad mycket långsiktiga åtgärder, som utbyggd psykvård och Socialstyrelsens projekt, är det som krävs för att komma till rätta med det dödliga våldet i nära relationer.
Det finns ingen quick fix.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.