Kristersson vann – på sin resonerande stil
Ulf Kristersson hade svårt att ta sig in i SVT-debatten. Ändå fick han högsta betyg av tittarna.
Förklaringen kan vara hans resonerande stil.
När Ulf Kristersson valdes till ny M-ledare efter Anna Kinberg Batra för en vecka sedan var ett av hans budskap att han ville ha ett mer vuxet, mindre tjafsigt, debattklimat i svensk politik.
Hans första partiledardebatt bar syn för sägen. Medan ett flertal av de andra deltagarna sopade till motståndarna mer eller mindre subtilt höll han sig till debattämnena.
Han höll sig också till debattordningen, det vill säga viftade med fingret när han ville ha ordet. Det betalar sig inte under den här typen av tillställningar. Där gäller det att, nästan med våld, rycka till sig talartid.
Följaktligen gav Kristersson ett ganska tillbakadraget intryck. Han pratade när han fick ordet och han förde resonemang, han angrep inte person utan sak.
Han hade också en positiv grundton och hävdade exempelvis att mycket är bra i Sverige och det måste vi slå vakt om. Men vi har också problem och så räknade han upp ett antal som han tyckte var de mest akuta.
Han försökte också göra det lätt för tittarna att följa med i resonemangen. Ett exempel gäller vården som enligt Kristersson framför allt lider av tre problem. När han sagt det räknade han upp de tre områdena, i det här fallet köerna till specialistvården, bristen på uppmuntran att söka sig till bristyrkena och planerna på att begränsa vinster i välfärden.
Det förefaller vara en stil som tittarna och väljarna gillar. Han fick, trots att han var debutant, fick det högsta betyget av alla deltagare för sin insats, 3,5 på en femgradig skala enligt undersökningen från Aftonbladet/Inizio.
Det ger Kristersson, som själv var närmast förbluffad över resultatet, något av en smakstart på partiledarkarriären. Medvind redan från början, kan det bli bättre?
Det gick bra för nästan hela Alliansen. Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) fick det näst bästa betyget av tittarna, 3,3. Bara för Ebba Busch Thor (KD) gick det lite sämre. Hennes betyg blev 2,8 och det placerar henne näst sist på betygslistan.
Också det ger självfallet råg i ryggen. Både för Alliansens nye ledare Ulf Kristersson men också för Alliansen som helhet. Nyligen såg de ut som de höll på att spricka, plötsligt ser det inte längre lika mörkt ut för samarbetet.
Partiledardebatter tycker man såklart i mitt jobb är spännande tillställningar. Men ett inslag som är klart ospännande är halvsanningarna. Det är otroligt tröttsamt att höra Stefan Löfven säga att Alliansen lämnade ett stort budgetunderskott efter sig.
Inte för att det är osant, för det är det inte. Utan för att den viktigaste förklaringen till det är den djupaste ekonomiska krisen sedan 1920-talets börskrasch. Effekterna har först nu klingat av för svensk ekonomi.
Nästan lika trist är Löfvens kritik mot att Alliansen sänkte skatterna. Det gör den nuvarande regeringen också. Exempelvis för pensionärer och för miljöbilar. Vissa skattesänkningar är alltså bra, även i S-världen.
Men inte heller Ulf Kristersson höll sig helt till sanningen. Han hävdade bland annat att Vänsterpartiet är emot valfrihet i välfärden. Så är inte fallet, de är för valfrihet. Men de föredrar ideella alternativ till de offentliga institutionerna, inte företag som gör vinst.
Intressant är att flera av Alliansens partier, framför allt Liberalerna och Centern, fortsätter att tala om klassklyftor, klassresor och en framväxande permanent underklass. De har adopterat termerna från motståndarna på den vänstra planhalvan – som för närvarande lagt dem i någon form av malpåse.
Gå med i vår opinionspanel du också
Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.