Jag saknar Sabuni med en oväntad intensitet

”Pehrson är alltså inte mer kompetent än Sabuni. Han är fan mindre kompetent!”

Var allt bättre förr? Ja! Och med förr menar jag förra året. 

Johnny Depp hade inte blivit ansiktet för en backlash mot #metoo. Sverige var ett alliansfritt land och Nyamko Sabuni var partiledare för Liberalerna. 

Att dessa saker är exempel på hur förra året var bättre än det här året skvallrar om att förra året även det var ett riktigt skitår. Men det var ett värdigare skitår! För vad som än hände förra året var det i alla fall inte valår.  

Jag har slutat trycka upp nyhetsnotiserna i telefonen, så lite orkar jag med valårets känsla för dramatik. Senaste veckorna har jag t.ex. varit blasé inför att oppositionen väckte misstroendeomröstning mot Morgan Johansson. Årtionde av nedskärningar och institutionaliserad rasism har skapat utsatthet som gör att det dödliga våldet ökat. Morgan skulle alltså bli avsatt för att klassamhället finns? Vilken genomarbetad och bra politik från oppositionen. Nej! Självklart inte, men det är inte heller poängen. 

 

Poängen är populism.

Populismen är en parasit som äter sig genom kroppen. Maskhål först i hjärtat och sen i hjärnan. Kvar finns bara en äcklig mos som påminner om en människa. Vinden blåser ödsligt. 

Populism får ofta oväntade konsekvenser. Som att Donald Trump valdes till USA:s president eller att Sean Penn skulle smälta ner sin Oscarstatyett för att Ukrainas president inte blev bjuden till Oscarsgalan.

Men populismen skapar också oväntade motreaktioner, i alla fall för mig. Helt plötsligt känner jag sympati för högersossen Morgan Johansson och står inte ut med att se Johnny Depps ansikte, som en gång väckte stort behag. 

 

Den mest oväntade motreaktionen är med vilken intensitet jag saknar Liberalernas förra partiledare Nyamko Sabuni. Nya partiledaren Johan Pehrsons framfart är ett exempel på populismens och sexismens perfekt ondskefulla harmoni. Framtoningen i mannen är yrvaken. Han pratar som han står på krogen och ska överrösta musiken. Aftonbladet avslöjar att han driver politik som han har stora ekonomiska intressen i. På Pehrsons Tiktok-konto ligger ”roliga klipp” från när han på Liberalernas valkickoff är catwalk-modell och på scen fuldansar till låten ”Daddy Cool”. 

Pehrson är alltså inte mer kompetent än Sabuni. Han är fan mindre kompetent!

Ändå ökar Liberalerna och Johan Pehrson vann, enligt en undersökning, senaste partiledardebatten. För inget gillar folk mer än en skön gubbe. Sköna gubbar med en krydda ilska är populismens mest igenkänningsbara ansikte! Att partierna exalterat ger efter för detta gör valåren till värsta åren.

Lika älskad som en skön gubbe är, är en medioker kvinna hatad. Sabuni hade nog inte kunnat bo kvar i landet om hon lekt modell och jag lider med henne när jag ser Liberalernas reklam föreställande Pehrson iklädd en aggressivt omodern slips. Över bilden står det att han varit för Natomedlemskap sedan slipsen var modern. 

 

På Tiktok har reklamen dessutom musiklagts med låten ”Gangsta’s Paradise”. 

En sång-och-dansman tog alltså Sabunis jobb. 

Mer uppenbar, intern sexism har högern inte visat prov på sedan jag-svaga Ulf Kristersson tog Anna Kinberg Batras jobb och, till skillnad från henne, fått behålla det.