Han ska rädda Miljöpartiet

Men Bolund kan vara för trist för att lyckas

Med regeringsombildningen toppar Miljöpartiet laget inför valet nästa år.

De grönas främst vapen i kampen om väljarna blir nye klimatministern Per Bolund.

Tyvärr kan han vara för tråkig.

Statsminister Stefan Löfvens  (S) regeringsombildning kom inte som en blixt från en klar himmel. Bostadsminister Peter Eriksson (MP) lämnade regeringen veckan före jul.

Klimatminister Isabella Lövin meddelade redan i somras att hon ville lämna politiken och gör slag i saken sedan de gröna i söndags valdes hennes efterträdare som språkrör.

Ombildningen omfattar bara Miljöparitets ministrar och därmed får man dra slutsatsen att partiet nu toppat laget inför valet om 19 månader. Facit: Två nya MP-ministrar, två som byter uppdrag och en som sitter kvar där hon satt – kulturminister Amanda Lind.

Per Bolund blir de grönas främsta vapen i kampen om väljarna. Han blir ny klimat- och miljöminister och dessutom vice statsminister.

Klimatet kan inte nog överskattas för Miljöpartiet. Det är den enda politiska fråga som väljarna anser att partiet har den bästa politiken för. På det övriga politiska fältet får man ta fram förstoringsglaset för att se spår av någon form av väljaruppskattning för den gröna politiken.

Bolund får alltså en blytung roll för att rädda Miljöpartiet, i dag riksdagens minsta parti, och se till att det förblir ett riksdagsparti även efter valet.

Enligt den senaste väljarbarometern från Aftonbladet/Demoskop skulle 3,5 procent av väljarna rösta på MP om det vore val i dag. De befinner sig oftare under än över den avgörande 4-procentsnivån som avgör om ett parti kommer in i riksdagen eller inte.

Miljöpartiets hopp är klimat- och miljöfrågorna. Och dem ska alltså Per Bolund sköta från och med nu.

Bolund har många kvaliteter som gör honom passande för jobbet. Han är biolog, sökte sig till politiken på grund av miljön, har jobbat som politisk tjänsteman i regeringskansliet, som kommunalpolitiker, suttit i i riksdagen - och varit minister i 6,5 år.

Dessutom är han påläst, analytisk och precis i sitt uttryckssätt. Bolund är svår att missförstå. Men är han för tråkig?

Det kan tyvärr vara så. Passion, att elda massorna är, inte hans specialitet. Och det kan vara så att Miljöpartiet behöver just det för att ruska om väljarna och påminna fler än de närmaste om att partiet finns.

Statsminister Stefan Löfven (S) presenterar Per Bolund som miljöminister och vice statsminister en regeringsombildning under en pressträff i Rosenbad.

Per Bolund blir också vice statsminister, en titel som bara kvinnor tidigare haft under Löfvens tid som regeringschef. Jag hade trott att han skulle fortsätta med det. Men Löfven förklarade valet av Bolund med att vice statsministern ska vara klimatminister.

Så vill Löfven understryka frågans, och Bolunds, vikt. Intressant, även om det är en hittepåtitel, utan författningsstöd.

Nya språkröret Märta Stenevi får en ganska lättviktig post som jämställdhetsminister. Men vikten ökar med hennes övriga ansvarsfrågor, bland annat bostäder och segregation.

På väg uppåt tycks däremot tidigare jämställdhetsministern Åsa Lindhagen vara. Hon efterträder Bolund på finansdepartementet hos Magdalena Andersson och får titeln finansmarknadsminister. Money talks (pengar talar), även i politiken. Lindhagen år på väg uppåt, tro mig.

Per Olsson Fridh, statssekreterare hos avgångne Peter Eriksson, efterträder sin förre chef som biståndsminister. Stort i Miljöpartiets värld. Men kanske inte i samhället i stort. Biståndsministern är ingen storspelare i väljarkollektivets ögon.

Stefan Löfven hade kunnat passa på tillfället att möblera om även bland sina egna partikamrater i regeringen. Men för det första verkar det inte vara någon S-märkt minister som likt Eriksson och Lövin tröttnat på jobbet.

För det andra vill inte Löfven stöka till för mycket i regeringsarbetet mitt i brinnande pandemi. Det är tillräckligt rörigt ändå.

Det innebär att han är nöjd med sina främsta pandemiministrar - Hallengren, Damberg, Andersson och Baylan. Det skulle tala för att de sitter kvar ända fram till valet.

Att 40 procent, två av fem, av Miljöpartiets ministrar lämnar inte bara regeringen utan politiken mindre än två år före valet talar inte till partiets fördel. Om man känner segervittring ger man inte, likt dem, tappt när upploppet närmar sig.

Det sätter ännu hårdare press på Miljpartiets nya topplag med Per Bolund i spetsen.


Gå med i vår opinionspanel

Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.