”Ovissheten är det allra värsta”
Uppdaterad 2016-11-08 | Publicerad 2016-11-06
Familjen väntar på åtal – och besked om vad som egentligen hände med Madelene, 29
Sigtuna. Ett år har gått sedan sista livstecknet från Madelene, 29.
För familjen Ekfalk har året inneburit sorg, misstro och obesvarade frågor.
Snart väntas besked om någon kommer ställas till svars för mordet.
– Jag är rädd för att vi kommer att få bära med oss ovissheten hela livet, säger pappa Anders Ekfalk.
Alla helgons dag 2016 inföll i går, den 5 november. Bland de hundratusentals svenskar som tände ljus vid anhörigas gravar fanns familjen Ekfalk.
På Madelenes grav lade de ett större fång orangea rosor. Bredvid dem en kruka med intensivt röda som får utstå den plötsliga novemberkylan. Bland alla de tända ljusen finns även två leksaksbilar, en röd och en blå, tidigare lämnade till mormor och morfar som också vilar där.
Småbarnsmamman Madelene Ekfalks gravsten skvallrar om ovissheten, den hennes pappa Anders är orolig för. Födelsedatumet 11 juni 1986 är inristat. Men det är ännu oklart när 29-åringen dog. November 2015 står det på Madelenes gråbrunspräckliga gravsten. Något mer exakt svar får de sannolikt inte.
Ska titta på bilder
– Madelene är mitt första barn, min första dotter. Hon var först av mina fem barn, säger Anders Ekfalk, 58, strax efter att han hälsat oss välkomna till hemmet strax utanför Sigtuna.
Timmerhuset, uppfört redan 1730, värms upp av en sprakande brasa. Ett par timmar har gått sedan familjen gjort fint vid Madelenes grav. Nu har de samlats, Anders och Madelenes mamma Susanne med sina respektive barn och den närmsta familjen.
– Vi ska ha en minneskväll och kolla på bilder av Madelene som var och en har tagit med. Vi ska skratta och gråta och vara tillsammans, säger Anders.
Men först vill de dela med sig av hur de kommer att minnas sin dotter och storasyster. Om människan bakom offret, först misstänkt mördad, sedan ingjuten i betong.
– Hon har alltid varit kreativ, en skapande person, fruktansvärt påhittig. Hon kunde skapa konst av ingenting. Samtidigt har hon varit lite rastlös, lite ensam, säger Anders.
Öppna med problemen
Redan i unga år var Madelene en vilsen själ som tidigt fick kontakt med barnpsykologer. I bloggar och brutalt ärliga videoklipp har Madelene själv valt att berätta om sina svårigheter.
Familjen hade sedan länge vant sig med att förvänta sig det mesta när Madelene flyttade till Norrköping att plugga.
– Samtidigt började hon jobba på ett hem för unga flickor med missbruk. Hon trivdes som fisken i vattnet där och hade hittat hem, säger Anders.
I Norrköping träffade hon även pappan till sina två barn och Madelene levde till stor del ett lyckligt välordnat liv.
Men en period av uppbrott, vårdnadstvist och flytt tillbaka till Stockholm förändade allt. Och hon mötte den nu mordmisstänkte 34-åringen.
– Madelene har alltid skrikit efter hjälp utan att någon riktigt förstod vad hon behövde hjälp med. Mycket av det hon gjorde kunde ses som en revolt, men var egentligen ett rop på hjälp, säger Anders.
Medicinerade själv
Upprepade gånger hade Madelene sökt hjälp via vården, men inte upplevt att hon tagits på allvar. Hon begärde att hon skulle utredas ordentligt, men fick inget gehör. Efter ett liv utan droger började hon, 27 år gammal, att självmedicinera.
Hon hade gjort grundlig research. Genom 34-åringen kom hon lätt över preparaten hon behövde. Hur hon skulle dosera lämpligt för sin diagnos läste hon på nätet – och planen var att fortsätta tills en ordentlig utredning var genomförd.
Madelene och 34-åringen inledde samtidigt en relation.
– Hon blev lämnad och klarade inte av att bli ensam. Han blev en livboj för henne, säger Madelenes bror Markus Ekfalk.
Pappa Anders fyller i:
– Vi andra var trötta på att lyssna på hennes problem. Han lyssnade.
När Madelene tog en överdos hade hon fem procents chans att överleva. Men hon klarade sig – och var ett tag sig själv igen, enligt familjen.
Men kort efter att hon skrivits ut föll hon dit igen.
Förra sommaren förlorade Madelene rätten att träffa sina barn.
– Efter det mådde hon sämre och sämre, säger Anders.
– Sista gången jag träffade henne var i slutet av oktober i fjol. Hon ville ha pengar till mat, men jag sa att det är bättre du kommer och äter en riktig söndagsmiddag. Hon verkade mycket bättre då. På väg uppåt.
Fick olustig känsla
Sedan försvann Madelene.
Utredningen har visat att det sista livstecknet från Madelene var när hennes mobiltelefon gav ifrån sig signaler till en mast på morgonen den 6 november.
En dryg vecka senare, den 15 november, fick mamma Susanne en känsla av olust.
– Det var något som inte stämde, jag kan inte förklara det. Jag kontaktade en granne och frågade om hon sett henne, men det hade hon inte. Jag förstod att hon inte försvunnit av egen hand, hon var för harig för det.
– Hon ringde sina barn varje kväll annars, oavsett vad, säger brodern Markus.
Familjen anmälde Madelene försvunnen. Men bemötandet blev inte vad de trott.
– Det var som att de tyckte att hon bara var en narkoman, och snart skulle komma tillbaka, säger Susanne.
Att Madelene haft 27 drogfria år tycktes inte betyda något, upplevde familjen.
– Det kändes som att agerandet påverkades av att hon var missbrukare och att man då inte är lika inför lagen. Det känns jäkligt otäckt om man ska börja värdera människor olika, säger Anders.
Släpptes på fri fot
Madelenes kropp hittades i en skog i Upplands Väsby. Den var ingjuten i ett 600 kilo tungt betongblock. Polisen inledde en förundersökning om misstänkt mord.
Den 34-årige expojkvännen greps och häktades misstänkt för brottet. I maj släpptes han fri och misstankegraden sänktes. Även hans 31-åriga flickvän är släppt, men misstänks fortfarande bland annat för brott mot griftefriden och skyddande av brottsling.
Inom några veckor väntas åklagare Ewa Tvengström besluta vad som blir av fallet. Hon vill inte uppge om 34-åringen – eller någon annan – väntas bli åtalad för mordet på Madelene.
– Förundersökningen pågår alltjämt då det återstår ett antal utredningsåtgärder. Det har inte fattats några beslut rörande de brottsmisstankar som delgivits i ärendet. Det torde vara aktuellt med beslut i ärendet någon gång i november, uppger hon.
Samtidigt är den 34-årige mannen och 31-åriga kvinnan på fri fot – men fortfarande misstänkta för brott. Mannens advokat uppger för Aftonbladet att man i princip inte får någon information i ärendet och att klienten är ”i limbo” då han inte vet vad som händer härnäst.
Hoppas på upprättelse
Samma känsla har familjen Ekfalk.
– Jag har förstått det som att om det inte väcks något åtal kommer vi aldrig att få reda på vad som har hänt. Då väntar en livslång känsla av ovetande om vad som hänt Madelene, säger Anders.
– Ovissheten är det allra värsta. Att inte få veta, och kanske aldrig få veta.
En mängd frågor står ännu obesvarade. Ett väckt åtal med en offentlig förundersökning kan ge svar på vissa.
Datumet på gravstenen får troligtvis vara okänt även i framtiden.
Familjen kommer att kämpa för att vården av Madelene ska granskas. Det skulle kunna ge viss upprättelse för dottern, enligt mamma Susanne. Och förhoppningsvis kunna hjälpa andra.
Saknaden efter Madelene är stark, och särskilt påtaglig under alla helgons dag med årsdagen av försvinnandet nära.
På en enfaldig fråga har Susanne ett självklart svar:
– Det värsta är att hon inte finns längre och att hennes barn inte har någon mamma längre.
