Emmas och bebisens arv kan gå till mördarens familj

Av: Johanna Hellsten

Publicerad:
Uppdaterad:

Systern i ett brev om efterspelet

1 av 2

Arvet efter mördade Emma Runnemark och hennes dotter kommer av allt att döma hamna hos mördarens familj.

Den mördade kvinnans familj berättar nu om det ekonomiska efterspelet som systern Lina Svensson beskriver som en kränkning ovanpå kränkningen.

– Jag kan inte acceptera det här, och jag måste ge Emma en röst, säger hon till Brottscentralen.

”Brev till dig som lyssnar. Jag sörjer min fina syster och systerdotter med en saknad utan botten. Vi i familjen har förlorat ett barn, en dotter, en syster och en moster, ett barnbarn, en systerdotter och en kusin.

Med hänsyn till min systers integritet har jag valt att inte uttala mig tidigare eller att lämna information om vare sig min syster eller om oss i familjen. Tyvärr befinner vi oss nu i en situation som gör att vi inte längre kan se denna valda tystnad som ett alternativ. ”

Så skriver Lina Svensson, syster till mamman som mördades i Dalby, i ett öppet brev som bland andra Brottscentralen fått ta del av.

Det handlar om det ekonomiska efterspelet efter dubbelmorden i Dalby som tynger en redan sorgtyngd familj.

Det handlar om juridik och moral, som inte alltid går i hop.

Barnet ärver modern

Arvet kommer av allt att döma hamna hos mördarens familj.

Jonas Runnemark dömdes i hovrätten till livstidsfängelse för de brutala morden på sin fru och dotter i Dalby i december förra året.

Eftersom barnets död inträffade efter mammans ska barnet ärva hennes tillgångar. Därefter ska arvet efter bebisen delas lika mellan mördade mammans anhöriga och mördarens anhöriga, eftersom han själv är dömd för morden har han inte rätten att ärva.

Mördarens föräldrar blir arvingar

I praktiken innebär det med andra ord att Jonas Runnemarks föräldrar ärver hälften av den mördade kvinnans pengar.

Enligt Lina Svensson kommer pengarna bland annat att gå till det skadestånd som Jonas Runnemark ska betala till Emma Runnemarks närmast anhöriga.

– Vi har fått höra att så här ser det ut, sådan är juridiken. Bara att gilla läget. Men jag kan inte acceptera det. Det handlar inte om pengar.

Det som händer nu, är som att köra över Emma igen och igen. Det blir ju hon som betalar hennes mördares skadestånd.

– Det är inte rätt, vare sig moraliskt eller juridiskt. När man skrev lagen kan det inte ha varit tänkt att ska kunna fungera så här. Vi vill få till en ändring, det ska inte hända andra, säger Lina Svensson till Brottscentralen.

”Äckligt motbjudande”

I brevet utvecklar hon sitt och familjens resonemang.

"För mig är denna inställning, samt lagstiftningens utformning, moraliskt förkastlig och rent utav äckligt motbjudande. Att min systers tillgångar skall hamna hos förövarens föräldrar och sedermera i förlängningen hos förövaren, alltså den man som berövat min syster och systerdotter livet, är långt bortom all rim och reson.” skriver Lina Svensson.

Brottscentralen har förgäves sökt Jonas Runnemarks föräldrar. Till andra medier uppger Runnemarks pappa att de inte tänker kommentera arvet.

Se Brottscentralen i kväll klockan 20.00.

Läs hela Lina Svenssons brev nedan.

Brev till dig som lyssnar

Jag sörjer min fina syster och systerdotter med en saknad utan botten. Vi i familjen har förlorat ett barn, en dotter, en syster och en moster, ett barnbarn, en systerdotter och en kusin.

Med hänsyn till min systers integritet har jag valt att inte uttala mig tidigare eller att lämna information om vare sig min syster eller om oss i familjen. Tyvärr befinner vi oss nu i en situation som gör att vi inte längre kan se denna valda tystnad som ett alternativ.

Under det gångna året har vi stött på hinder och svårigheter som vi inte ska behöva genomgå eller acceptera. Vi har levt med, och lever fortsatt med, en sorg och smärta som saknar gränser. Att i denna sorg och saknad, behöva strida för det som tycks självklart och uppenbart, är en börda som vi inte vill bära.

Nu skriver jag till dig, du som läser och lyssnar; vår lagstiftningen är utformad som så att det i just detta ”fall” kommer att bli så att förövarens föräldrar kommer att ärva min syster. Det är en lång snårskog av paragrafer som gör att vi befinner oss i denna situation, men i sin korthet; min syster avled först, några minuter senare avled min systerdotter som då var blott nio månader gammal. Min systerdotter ärver min syster, eftersom hon avled sist.

Alla tillgångar finns i teorin nu hos min systerdotter, just på grund av att hon avled sist, oavsett om det rör sig om minuter eller dagar. De som har rättigheterna till arvet efter min systerdotter är far- och morföräldrar, det vill säga min mor och far samt förövarens föräldrar.

Av uppenbara skäl så saknar min systerdotter egna tillgångar, således finns det inget att ärva efter henne utan det som ärvs är min systers tillgångar. I samtal med förövarens far har han påtalat flera gånger att hans inställning är den att det är fullt ut naturligt att de tar del av arvet efter min syster. Han har även tydligt uttalat att min systers tillhörigheter bör säljas för att generera så pass mycket pengar att förövaren ska kunna betala de skadestånd som Hovrätten dömt honom att betala till oss familjemedlemmar.

För mig är denna inställning, samt lagstiftningens utformning, moraliskt förkastlig och rent utav äckligt motbjudande. Att min systers tillgångar skall hamna hos förövarens föräldrar och sedermera i förlängningen hos förövaren, alltså den man som berövat min syster och systerdotter livet, är långt bortom all rim och reson. Jag har svårt att tänka mig att man som lagstiftare har haft i åtanke detta praktiska utfall, att förövaren och hans familj ska tilldelas delar av offrets tillgångar.

Detta är såklart en kränkning och ett övertramp inte bara mot min syster utan även mot min mor, min bror och mig. Det finns utrymme för ändring av lagen, och för mig är det helt ogreppbart att en ändring inte gjorts lång tidigare.

Vi väljer att vårda minnet efter min syster med kärlek och glädje, precis så som hon var. Så full av livsgnista, omtanke och värme. Vi väljer att välja vägar framåt, och nu när vi i denna aspekt saknar handlingsutrymme att välja, så är det då dags för lagen att träda in och välja åt dem som inte besitter förmågan till välgrundade val.

/Lina Svensson – Emmas syster

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN