Olle försvann för 34 år sedan – pappa Ruben letar fortfarande

Publicerad 2017-12-31

För 34 år sedan försvann 18-årige Olle Högbom spårlöst.

I lika många år har hans pappa kämpat för att ta reda på vad som hände med sonen.

– Jag gråter en skvätt så gott som varje dag. Att Olle är borta är en sak för sig, men att vi inte vet vad som hänt honom, det är alltid närvarande, säger Ruben Högbom, 88 år.

18-årige Olle Högbom från Härnösand hade flyttat till Sundsvall för att plugga. Efter en klassfest en kväll i september år 1983 försvann han spårlöst, det sista livstecknet från Olle var vid 22-tiden på Floragatan i centrala Sundsvall.
– Vi förstod först inte att han var borta, det var så osannolikt. När vi började söka på platsen där han senast setts så hittade vi hans glasögon, säger Ruben Högbom, som idag är 88 år gammal.

Familjen och Olles bästa vän kämpade med att ta reda på vad som hänt.

– Vi sökte i förtvivlan på olika tips som kom in, vi åkte mellan Stockholm och Luleå när någon sett någon som kunde ha varit Olle.

Ruben Högbom minns när de sa upp kontraktet för Olles studentlägenhet och hur han var tvungen att städa bort sin sons tillhörigheter.

– Jag var som en robot då. Det var fruktansvärt kämpigt att rensa ut i Olles lägenhet, säger pappan.

Misstänker brott

Polisen i Sundsvall misstänkte först att Olle kunde ha drunknat, medan familjen trodde – och tror fortfarande – att ett brott begåtts.

Sedan blev Ruben själv misstänkt för att ha med sonens försvinnande att göra, innan Thomas Quick, nu Sture Bergwall, misstänktes för brottet. Ruben är ledsen för all den tid som lades på att utreda dessa spår.

– När Thomas Quick kom in i bilden och bekände att han tagit död på Olle så kom utredningen att kretsa kring honom i flera år. Först när han bekände kändes det fruktansvärt i några månader, innan jag förstod att det inte stämde, utan var galenskap, säger han.

Vad var er första tanke när ni fick höra att Quick tagit på sig mordet?

– Vi drunknade i ett djupt hål, i ett mörker. Olles mamma sa att det var ohyggligt, men nu får vi i alla fall veta vad som hänt och det är ju det som vi är ute efter. Det tog drygt tio år innan det var definitivt över med Quick-spåret och att Quick bara var en saga.

Spår efter Olle – i Paris

Nu har det gått över 34 år sedan Olle försvann. Men för Ruben fortsätter arbetet med att ta reda på vad som hänt sonen, även om fallet nu är preskriberat.

Ruben berättar om när familjen ungefär tio år efter Olles försvinnande, fick tips om att han hade setts i Paris, efter att en kvinna trott sig träffa honom på en bar.

– Vi åkte ner till Paris och träffade flickan och sökte på alla möjliga ställen. Vi gick som i trans i en vecka. Det gav ett hopp och hon gav intryck av att vara trovärdig.

Men hoppet dog.

Paris-spåret visade sig vara felaktigt och Olle var fortsatt försvunnen.

– Vi högg ju på alla möjliga tänkbara uppslag, allt som kunde tänkas ge någonting. Men vi kom aldrig någon vart.

Hur hanterar du alla bakslag?

– Man förråas väl med åren, men samtidigt så blöder fortfarande det här såret. Det är också väldigt ledsamt att vi känner att vi inte kunnat få en dialog med polisen. Vi har fått höra att vi inte har någonting med utredningen att göra och det har varit bittert när vi kommit med alla frågor.

För nio år sedan dog Olles mamma. Hon fick aldrig veta vad som hände med sonen.

– Hennes sista medvetna frågor gällde Olle, säger Ruben.

Själv hoppas han få svar om vad som hände med sonen.

– Jag tror att vi kommer få reda på vad som hänt. Jag tänker att en dag kommer de som vet vad som hänt spricka och berätta allt.

Och det går inte en dag utan att 88-åringen tänker på sonen som försvann.

– Jag gråter en skvätt så gott som varje dag. Att Olle är borta är en sak för sig, men att vi inte vet vad som hänt honom, det är alltid närvarande.

”Mördaren är nu en fri
man”

Följ ämnen i artikeln