Pensionären Lars, 73, säljer tidningar – för att ha råd att gå till tandläkaren

Anders Johansson

Han kallar sig fattigpensionär och säljer gatutidningen Faktum för att få extra pengar.

För Lars Sjöberg, 73, sätter det guldkant på tillvaron.

– För min del betyder det att jag får råd att laga en tand, berättar han.

Lars Sjöberg brukar stå utanför Systembolaget i Nordstan i Göteborg.

Han har sålt tidningen Faktum sedan 2015. Och han gjorde det även en period från 2001, då han fått ordning på sitt liv.

Han hade dessförinnan genomgått en skilsmässa och på grund av skulder till bostadsbolaget nekats ny bostad. Han levde som hemlös i fyra år. Under de åren ökade skulderna ytterligare på grund av att han inte kunde betala bidragsförskott för de två minderåriga barnen som levde med sin mamma.

– Jag tyckte då naturligtvis: Ska man inte ha rätt att bo bara för att man råkat hamna i en ekonomisk kris?

Han blev alkoholiserad och beroende av spelautomater – men vände sitt liv.

Lyckades får rätsida på livet

– 2002 fick jag lägenhet. Och då hade jag skulder till Försäkringskassan på 25 000 kronor för de här bidragsförskotten. Men den skulden lyckades jag sanera bort tack vare tidningen Faktum.

– Den andra, hyresskulden, sanerade socialtjänsten automatiskt. Efter fyra år kom de på att för att jag skulle få bo någonstans överhuvudtaget, så fick jag inte ha några skulder. Så då kunde de helt plötsligt betala mina skulder.

På det sättet fick tidningen Faktum en ekonomiskt stor betydelse.

Som Aftonbladet berättat förekommer det även att fattigpensionärer säljer tidningen för att klara sin vardag. Lars Sjöberg är en av dem. Han betecknar sig själv som handikappad genom att han har en synnedsättning.

– Jag har 16 procent av normalsyn och jag är född med det. Så på något vis har jag varit en sådan där utanförmänniska i hela mitt liv.

”Såg för dåligt för att jobba på daghem”

Under 70-talet och en bit in på 80-talet jobbade Lars Sjöberg på förskola. Men i en kommun där han jobbade uppstod plötsligt en konflikt, berättar han.

– De tyckte att jag såg för dåligt för att få vara anställd på ett daghem. Det tyckte inte jag. Jag hade ju jobbat på daghem i många år och i en grannkommun var det en kvinna som var helt blind som kunde jobba.

Det ledde till att Lars Sjöberg blev förtidspensionär i mitten av 80-talet. Han har förstått att hans köpkraft som sådan minskat väsentligt under årens lopp.

2015 började han sälja tidningen Faktum igen för att få pensionen att räcka till.

”Det går nätt och jämnt runt”

Lars Sjöberg berättar att han varken röker, dricker eller spelar sedan han blivit frälst 2001.

Han berättar att han får ut 13 000 kronor i pension varje månad, hyran är på 6 000. Han köper mat för kanske en tusenlapp i veckan. Och på det kommer räkningar för exempelvis el och telefon. Genom Faktum-försäljningen kan han få in 2 000–3 000 kronor i månaden.

Vad betyder den extrainkomsten?

– Den gör att jag kan ha lite guldglans på min tillvaro och just nu betyder det att jag går igenom en tandläkarbehandling. Jag har lagat en tand och det har kostat mig hittills 9 000 kronor. Och det skulle jag inte haft råd med om jag inte hade Faktum.

– Med min normala pension går det bara runt. Det finns ingen chans att spara till en sådan extrautgift. Det här kommer att kosta mig sammanlagt 16 000 kronor har tandläkaren räknat ut, och det är Folktandvården som det så vackert heter!

”Folk springer förbi”

När Faktum startade 2001 för hemlösa, och Lars Sjöberg sålde den i en första period, köpte folk av flera skäl. Många var upprörda över att det fanns hemlöshet och köpte för att de ville hjälpa till.

Hur är inställningen till dig i dag tycker du?

– Det är lite grann: Vem bryr sig? Men vanliga svenska människor som arbetar, hur ska de orka att känslomässigt år efter år engagera sig i att människor har det pissigt helt enkelt? Man orkar ju inte hur länge som helst.

– I början var det nyhetens behag men det finns fortfarande folk som alltid köper. Men till slut så ledsnar ju folk. Och det är sådan konkurrens. I dag är det så många på gatans nivå som försöker fånga uppmärksamhet.

– Det är Naturskyddsföreningen, Röda korset, Frälsningsarmén, det är fattiga rumäner som tigger pengar – och en Faktumförsäljare. Och alla vill ha pengar! Nu har folk headset och musik i sina öron. Och springer! För 15–20 år sedan kunde folk stanna och prata. Nu är det sällan någon har riktigt tid för det.