Göran Persson: ”Många upplever pensionen som ett hinder”

Så firar den före detta statsministern sin 70-årsdag

Publicerad 2019-01-20

När Göran Persson i dag fyller 70 år sänder han en tanke till de många äldre som sitter ensamma på ålderns höst.

Något firande vill den före detta statsministern inte veta av.

Men eventuellt unnar han sig en strömmingsflundra och en kall pilsner efter en dags arbete i ladugården.

Det hör till ovanligheterna, men Göran Persson vill inte kommentera den aktuella regeringsbildningen och det faktum att Stefan Löfven nu återvalts till statsminister.

Han har varit ute och rest och är inte riktigt uppdaterad, säger han när Aftonbladet intervjuar den före detta statsministern inför hans 70-årsdag.

Persson, som lämnade posten som S-ledare 2007, är fortfarande ständigt aktuell. Han är styrelseproffs, konsult och talare och dyker titt som tätt upp och ger sina åsikter om den politiska utvecklingen.

Hur känns det att fylla 70?

– Det känns konstigt, att livet går så fort. Jag har inte reflekterat mer än så, men jag är glad att jag fortfarande är fullt verksam, vilket ju ändå är det som är livet i någon mening.

Hur tänker du kring att åldras?

– Jag har aldrig arbetat så mycket som jag gör nu, men bara med sådant som jag tycker är kul. Det är viktigt. Det andra är att vi håller på att få en ny situation då åldern då man drar sig tillbaka förskjuts. Det är väldigt många som tycker att de är väldigt dåligt tagna i anspråk. Det kan ju inte jag klaga på men många av mina generationskamrater tycker det. De sitter hemma och är lite dystra och deppade över det. Det där tror jag är farligt, det finns väldigt mycket kunskap och kompetens i den gruppen som borde användas fullt ut.

”Själv varit en del av den kulturen”

– Sedan förstår jag att en del har fysiska problem. När man kommer upp i åldern är det klart att kroppen åldras, men de fysiska hindren jämfört med erfarenhet tycker jag ändå väger lätt.

Är vi för fokuserade på ålder i Sverige i dag?

– Ja, jag har själv varit en del av den kulturen. Jag ledde en gång en regering som inte hade ett enda statsråd över 60 år. Det var internationellt unikt. Jag reflekterade aldrig över det då, förrän jag träffade andra kollegor som inte trodde det var möjligt. Men vi har haft den kulturen i Sverige. Vi har också ofta sett pensionen som någon slags befrielse. Det var säkert sant en gång i tiden, när man var utsliten. Nu är det inte alltid sant utan tvärtom något som många upplever som ett hinder. Vad vi förlorar i sammanhanget är erfarenhet. Det är ytterst få situationer som dyker upp som kräver ett aktivt ställningstagande och engagemang som inte har hänt tidigare. Tappar vi erfarenheten försvinner också kraft och engagemang.

Det finns många som firar sin 70-årsdag i ensamhet. Hur tänker du kring det samhällsproblemet?

– Det är ett problem. Under den levnad som jag överblickar har det blivit så att barn inte längre bor på samma plats som sina föräldrar. Folk rör på sig, när jag växte upp var det vanligt att föräldrar hade barnen i närheten när de blev äldre. Det är ganska ovanligt i dag. Det där gör att många, när de slutar jobba, tappar den sociala förankring de har. Det lilla livet kring familjen finns inte för alla människor, även om de har familj. Många är ensamma.

”Till det dricker man en kall pilsner”

Hur firar Göran Persson sin 70-årsdag?

– Egentligen inte alls. Om jag får ha en idealisk dag jobbar arbetar jag i ladugården. Det är en söndag, så det behövs en insats där. Det vore ett mycket fint sätt att fira 70-årsdagen på.

Om du får bestämma mat själv när du fyller år, vad skulle det vara?

– Det finns egentligen bara en sak som har stått sig under alla år. Det är stekt strömmingsflundra och potatismos med lite lingonsylt. Det är oslagbart. Till det dricker man en kall pilsner.

Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?

– Generellt önskar jag mig faktiskt att människor börjar ta klimatkrisen på allvar. Det är den avgörande frågan, redan nu, för oss om vi ska kunna leva ett gott liv. Detta skjuts ständigt på framtiden, det är dags att göra något. Det enda rimliga alternativet är att kombinera de gröna frågorna med en rättvis fördelning. Annars håller man inte ihop samhället.