Förre rikspolischefen Dan Eliasson slår tillbaka mot GW: ”En underhållare”

Publicerad 2018-03-24

Som rikspolischef blev han en av landets mest kritiserade och utskällda personer.

I en öppenhjärtig intervju berättar Dan Eliasson, 56, hur det gick till när han byttes ut, vad han tycker om poliser som ställer upp för Sverigedemokraterna och den ständige kritikern Leif GW Persson.

– Jag funderade på att avgå, säger Dan Eliasson.

Efter åratal av diskussioner skulle den äntligen genomföras – den stora omorganisationen av polisen.

21 länspolismyndigheter skulle slås ihop till en enda – och bli landets största myndighet med 30 000 anställda.

Dan Eliasson, då chef för utskällda Försäkringskassan, blev utnämnd till rikspolischef. Det var han som skulle leda arbetet.

Det inleddes den 1 januari 2015 men fick omgående negativa konsekvenser: Missnöje bland poliserna – åtskilliga sa upp sig. Allt färre brott klarades upp – och antalets skjutningar i förorten ökade. Det talades om en kris inom polisen.

Högste chefen pekades ut som den stora orsaken och kraven på hans avgång blev allt mer utbredda.

Tre år senare, den 31 januari i år, kom det kanske inte helt oväntade beskedet. Dan Eliasson avgår.

Nu ger han sin bild av den stormiga tiden.

Vad trodde du väntade när du tackade ja till att bli rikspolischef?

– Jag trodde det skulle bli några stökiga år. Det blev det och mer därtill.

Varför blev det så?

Vad jag inte riktigt var medveten om var att det fanns så mycket skulder i organisationen. Det fanns löneskulder, utbildningsskulder, utrustnings- och it-skulder. Även om man hade försökt så låg man inte i fas. Så när både lön, utrustning och utbildning låg efter – och så en omorganisation på det – det var en cocktail som var explosiv!

– Men vi har genomfört den stora omorganisationen! Polisen har för första gången sedan 2010 producerat siffror i positiv riktning. Och jag har varit med och byggt en lönestruktur, en karriärstruktur för poliser som förmodligen är statens mest intressanta just nu. Så jag känner mig trygg att säga: Jag har levererat vad jag var satt att göra.

Vad har varit det tuffaste för dig personligen?

– Ja, men det är ju att stå i händelsernas centrum och få så mycket kritik för – många gånger – beslut som andra har fattat. Omorganisationen – det är riksdagspartierna som har beslutat om det. Dåliga löner inom polisen – det kan knappast jag beskyllas för när jag kommer in. Likaså utbildnings – och it-skulder. Jag fick ju vara ansiktet för väldigt mycket som inte fungerade.

Det var inte så att du tvekade att ta jobbet?

– Jag är i grund och botten statstjänsteman. När regeringen har gjort en bedömning att min kompetens passar någonstans, ja, men då tar jag det uppdraget. Jag sökte inte Migrationsverket, jag blev ombedd att ta det. Jag sökte inte Försäkringskassan, jag blev ombedd att ta det, jag sökte inte polisen och jag sökte inte MSB, jag blev ombedd att ta det.

– Jag tycker det ligger i statstjänstemannarollen. Om regeringen säger att du behövs någonstans – då ska du vara lyhörd.

Vad är du minst nöjd med?

– Tänk om det skulle finnas någon form av åtgärd som skulle ha kunnat göra den här omorganisationsresan lindrigare för personalen. Någonting som hade gjort att personalen inte behövde kantstötas i den utsträckning som de tvingades göra.

– En sak som jag tror kunde gjort det lite lättare är om vi varit lite snabbare med att tillsätta de första linjecheferna, gruppcheferna. Det var så många som skulle tillsättas, någonstans kring 2500 chefer. Och vi var inte klara med det förrän efter sommaren 2016. Det innebar att vi hade tillfälliga lösningar under lång tid.

Vilket förtroende har du känt att du haft internt inom polisen?

– Bland chefer – dem träffar man ju mest - och personal som har träffat mig, har jag känt väldigt stort förtroende. Jag får väldigt fina återkopplingar. Polisen är dock en väldigt stor organisation och de som inte har träffat mig och ser mig genom media – ja men det är ju bara att konstatera att där är förtroendet inte lika stort.

Du menar att du blivit orättvist beskriven i media?

– Jag kan ju bara konstatera att jag inte känner igen mig i det många har skrivit om. Så är det. Men vem vet: Det kanske är ett sätt att skydda sig själv – men jag känner inte igen den person som beskrivs många gånger i media.

Polisens nya organisation har kritiserats även internt. Är du själv övertygad om att den är bra?

– Jag är helt övertygad om att det är helt rätt att det blir en polismyndighet. Genomförandekommittén hade ju ritningar för hur det skulle se ut med regioner, områden, lokalpolisområden, inga specialistfunktioner och så vidare. Jag tror att det där är en jättebra början för att se om det är den rätta modellen för att organisera polisen.

Hur mycket tar du del av det som sägs om dig på sociala medier?

– Ingenting alls!

Varför inte?

– Nej, jag konstaterar att det samtalsklimatet, på sociala medier, har tappat all trovärdighet. Det blir inte konstruktivt.

Men som ny rikspolischef var du ju ganska aktiv själv på twitter. Sedan lade du av i juli 2016. Hur kom det sig?

– Ja, det stämmer men jag tyckte det blev för mycket aggressioner. Det blev för aggressivt. Det blev någonstans samlingsplatsen för de allra, allra mest missnöjda både inom polis och utom polis. Jag kände att det här bidrar inte till konstruktiv utveckling så jag släckte ner.

Du var ju själv med, du skrev ju: Normalt håller jag mig till socförsäkringen. Men J Åkesson i debatt gör att jag kräks!"

– Ja

Ångrar du det idag?

– Nej. Men man kanske skulle kanske ha kunnat uttryckt sig lite mer stilfullt. Men för mig har respekt för människors lika värde varit en röd tråd i mitt privatliv och mitt yrkesliv hela tiden. Nu vet alla var jag står i relationen till Sverigedemokraterna. Jag behöver inte prata om det mer utan jag vill försöka prata om verksamheten istället.

Men vad var det som gjorde att du reagerade så starkt?

– Nej, men som jag säger: jag pratar inte om den frågan mer, det blir fokus på fel frågor.

Polisförbundet har linjen att det inte går att vara förtroendevald hos dem samtidigt som man har politiska uppdrag för Sverigedemokraterna. Hur ser du på att poliser nu börjar ställa upp som kandidater för SD inför kommande valet?

– Ja, men vi har en fri opinionsbildning i Sverige. Det måste vi ha full respekt för. Så länge vi håller oss inom lagens ramar så har vi rätt att tycka och tänka vad vi vill som privatpersoner.

Nästan hela alliansen med moderaterna i spetsen krävde ju öppet att du skulle avgå. Hur stor del av kritiken beror på att du har en socialdemokratisk bakgrund?

– Jag vet inte, det måste de svara på. Jag kan i alla fall konstatera att man var väldigt mån om att jag skulle bli generaldirektör på Migrationsverket. Man var väldigt mån om att jag skulle bli generaldirektör på Försäkringskassan. Jag tror att jag är ungefär samma ledare och person, kanske till och med lite mer erfaren i dag…så jag vet inte.

Leif GW Persson har ju suttit i TV och kritiserat dig på bästa sändningstid gång efter annan. Vad säger du om det?

– För mig är GW en underhållare. Han har inte gjort någon stor ledarresa inom polisen. Så jag ser honom mer som en underhållare.

En del av kritiken har ju gått ut på att du själv inte är polis i grunden.

– Ja, men att leda en myndighet är särskild profession. Det är absolut inte säkert att bara för att man gått en polisutbildning så är man duktig på att leda en myndighet. De är olika färdigheter.

Det är inget som du tagit åt dig av?

– Nej, inte alls.

Men när det blir så massivt, med öppna avgångskrav från stora delar av etablissemanget, hur kändes det att gå till jobbet?

– Om man har ett uppdrag från regeringen, och man känner att man genomför det uppdraget, trots att det stormar, då kan man vila trygg i förvissningen om att man gör det som förväntas. Jag visste att jag inte skulle vinna någon popularitetstävling när jag tog jobbet. Sedan stormade det lite mer än jag trott att det skulle göra. Men jag har gjort vad det politiska systemet, det demokratiska systemet, har begärt av mig, och känner mig väldigt trygg i den gärningen. Och konstaterar att den här omorganisationen kanske är en av de viktigaste sakerna jag har gjort i min yrkeskarriär.

Du övervägde aldrig att avgå för att du började känna att det personliga priset började bli högt?

– Nja, det fanns väl stunder mot slutet när man kände… Men inför julen, nu i julas, så inföll en känsla av lättnad – för första gången under tre år. Då gick vi i mål med att resultaten blev bättre, och vi hade satt systemet för löner och karriärutveckling. Då gick jag och funderade på: Är det dags för någon annan nu? Ska jag sluta? Men så kände jag: Nej, utanförskapsområdena, där finns det mer att göra fortfarande även om vi har gjort mycket som vi ser effekter av idag – skjutningarna är färre just nu.

Vem har du haft att prata med när det blåst som värst?

– Ja, det är som vanligt, man har sitt nätverk, några stycken kompisar från barnsben, några kollegor som man jobbat ihop med i några sammanhang, de närmaste som man jobbar med, det är otroligt fina arbetskamrater jag haft närmast mig.

Då var det var en lättnad att sluta?

– En mycket stor lättnad! Att ha vakten i Sverige, för det är det man har som rikspolischef, och att ha det i tre år, det sliter. Och att någon annan nu får ta vakten, det är en lättnad. Definitivt en lättnad.

Hur gick det till när du fick veta att regeringen ville ha någon annan?

– Så här var det: Jag träffade justitieministern den 17 augusti. Han var ju ganska ny då på jobbet, efter sommarledigheterna. Och då sa han: Det har varit hett för dig, det har varit stormigt för dig, du har fått ta mycket, då har fått tåla mycket. Har du energi att jobba vidare eller kan du tänka dig att ta något annat jobb? Jag behöver en chef för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. Då svarade jag: Jag är inte riktigt färdig än. Jag vill vara säker på att utredningsresultaten har vänt. Och jag vill bygga det här löne- och karriärutvecklingssystemet så att vi får en stabilitet i relationen med alla anställda. Vad bra, då vet jag det, sa han. Sedan träffades vi flera gånger under hösten. Sedan, i slutet av januari sa han: Dan, nu är det så att vi verkligen behöver en ny chef för MSB, och jag vill att du tar det jobbet, kan du tänka dig det? Och när han säger det, då förstår jag, att då vill han det.

Kändes det orättvist?

– Nej, inte alls. Från dag 1 egentligen har jag varit förberedd på att jag kan komma att få nya arbetsuppgifter. Det är en del av spelets regler.

Vad gjorde du efter beskedet?

– Jag tog ut några dagars semester, åkte ner och lade mig på en strand på Kanarieöarna. Satte på mig solglasögon och en stor hatt. Och sedan började jag sakta men säkert läsa dokument och prata med människor om MSB och MSB-uppdraget.

Vad har du gjort med din polisuniform?

– Den har jag lämnat tillbaka, det måste man göra, den äger man inte personligen

Vad blir din efterträdares största utmaning?

– Att rekrytera personal, att nu när det kommer mycket pengar, hitta människor som vill bli poliser. Fortsätta bygga systemet för löne- och karriärutveckling – så att det faktiskt syns i polisernas kuvert. Det måste han fortsätta med, det är ett långsiktigt projekt. Och så situationen i de utsatta områdena, den måste han hela tiden hålla under uppsikt. Det kommer gälla många år framöver.

Försvarsberedningen sa i vintras att alla svenskar måste vara beredda på att klara sig helt själva i en vecka – utan hjälp från myndigheter. Hur mycket har du bunkrat upp själv hemma?

– Vatten och konserver har vi mer av, ris, den typen av saker. Jag köper kanske dubbla grejor ibland så att man har en i lager, mer än tidigare. Att ha en power-bar för att alltid ha mobilen laddad, det har man lärt sig tidigare. Och lite mer cash hemma jämfört med tidigare.

Vad är ska du åstadkomma nu?

– Min viktigaste uppgift att skapa en ledning som tillsammans tar ut tagen för att få fram: vad är det viktigast för oss att satsa på? Vi vet redan några saker som vi måste gasa på, allting med civilt försvar, att bygga upp vår förmåga, att både komplettera och stötta försvarsmakten, informations – och cybersäkerhet. De två är stora prioriteringar.

Följ ämnen i artikeln