Reinfeldt planerade att avgå - även om han vunnit valet

Publicerad 2015-09-01

Fredrik Reinfeldt försökte förgäves att leda sitt parti och sin regering till en tredje valseger 2014.

Men i hemlighet hade han redan bestämt sig för att avgå även om han skulle lyckas.

– Det går att utvecklas och känna att man gör fullständig nytta under några år på toppositioner, men inte hur länge som helst, säger han.

På tisdagsmorgonen höll ex-statsminister Fredrik Reinfeldt (M) en presskonferens om sin nya bok ”Halvvägs”, där han summerar sina 25 år i politiken. Förutom att skriva har Reinfeldt sedan avgången startat ett företag och ägnat sig åt både föreläsningar och konsultarbete.

Efter presskonferensen berättade han för Aftonbladet om tankarna bakom boken.

– Jag hoppas också att de som läser den ska ha känslan av att de faktiskt får kika in lite över axeln och se hur jag har haft det, hur jag tänkt och hur jag analyserat.

Planerade att avgå

När det stod klart att Alliansregeringen förlorat valet meddelade Reinfeldt redan samma kväll att han skulle avgå både som statsminister och partiledare. I boken avslöjar han att han hade planerat att avgå - även om han vunnit valet. Reinfeldt skulle inte leda M i valrörelsen 2018, hur det än gick.

”Jag skulle inte stanna och uppleva en fjärde valrörelse i rad. Svenska folket skulle avgöra om jag avgick direkt, eller om växlingen skulle dröja något längre”, skriver han.

Hur tänkte du?

– Det var en känsla om vad som är mänskligt och hur länge man kan befinna sig på denna topposition och ändå utvecklas och känna att man gör fullständig nytta. Det kan man göra några år, men inte hur många år som helst. Jag tror att jämfört med förr så har perioden som man mänskligt orkar göra bra ifrån sig förkortats något.

Du ägnar dig en del åt självkritik. Vilket var ditt största misstag?

– Jag försöker visa att jag är en reflekterande person som försökte lära mig av misstag jag gjorde i min ungdom och under 90-talet. Jag beskriver hur det är när man väl förberedd, vilket vi var, får regeringsmakten, så blir det annorlunda än man tänkt sig. Det är andra frågor som tränger sig på. Vi försökte också, när vi kände att opinionen svängde emot oss under 2012-2013, att förstå det och arbeta fram nya förslag för att komma väl förberedda till 2014. Möjligen kom vi i gång för sent. Men vi tyckte ändå att mycket kom fram och vi hade jämnat ut läget lite när vi kom till valdagen 2014.

”Vill skriva min berättelse”

Skandalerna kring Sven Otto Littorin och Ulrica Schenström nämns inte så mycket i boken. Hur har du tänkt där?

– Jag skriver i mitt förord att jag skriver ärligt och efter bästa förmåga. Men jag har valt att lämna bort andra människors berättelser. Jag har gått bredvid människor som drabbats av kriser av olika slag, men jag vill inte berätta deras berättelse utan min egen.

Du skriver att SD:s väljare är ”missnöjda”?

– När jag tittar på hur det såg ut, alltså inte nu utan före förra valet, visade det sig att det som var på väg att ske i Sverige var att fler blev missnöjda för egen del och med utvecklingen för Sverige. Det var väldigt tydligt att de som var mest nöjda med utvecklingen var Alliansväljare och framför allt mina väljare i M. De som var mest missnöjda var vänsterpartister och sverigedemokrater. Det fanns flera mätningar som visade det och så resonerar jag kring det. Det är inte samma sak som att alla är sådana, utan ett sätt att försöka förstå olika rörelser. Men det är en analys, ingen attack.

Boken heter ”Halvvägs” och du har precis fyllt 50. Kommer du leva tills du är 100 år, tror du?

– Generellt sker en förskjutning där människans möjlighet att leva längre kraftigt har förbättrats och i ljuset av det får vi nya livsfaser och måste tänka om kring hur vi ser på mänskligt liv. En av mina slutsatser är att uppmuntra ett längre arbetsliv. Det är därför jag skrivit om "Halvvägs", det handlar inte bara om att bli äldre utan också om att jobba längre. Jag vill gärna sätta ett sådant exempel.

När du summerar din politiska karriär, vad känner du?

– Jag tror att det ord jag använder själv i boken är att det har varit meningsfullt. Jag känner att jag gjort en gärning som spelat roll. Alla har inte varit nöjda med mig, men många har varit väldigt nöjda. Jag har vunnit en hel del människors förtroende och jag har gjort saker som har betytt mycket för många människor. Det känner jag mig väldigt stolt över.

Följ ämnen i artikeln