”Tack gode gud att man inte är politiker”

Publicerad:
Uppdaterad:

spyr på allt snack om utseende.

”Han har så fina ögon” (Fredrik Reinfeldt)
”Hon ser så snäll ut” (Margot Wallström)
”Han ser så tråkig ut” (Stefan Löfven)
”Hon ser ut som en tant” (Annie Lööf)

Så lät det hela hösten. Som om det vore ekorrögon, norrländsk dialekt,
blekhet eller knälånga kjolar vi skulle rösta på. Jag spyr på allt
snack om utseende!

Senaste hästen att ställas ut och bedömas på marknaden är den nye
hälsominister. Men inte för sin politiska erfarenhet eller kunnighet i
sjukvårdsfrågor, utan för hur han ser ut. Hysteriska fans dreglar på
nätet, några vill äta upp honom.

”Kom igen, det är ju kul!” Är det? Att hänga upp sig på hur politiker
ser ut är tjatigt, felfokuserat och dumt och jag blir lika förvånad
varje gång någon börjar yra om ”star quality” eller ”fin käklinje” när
de ska förklara vilka som borde styra landet. Som om den där käklinjen
skulle blända Putin när ryssen dundrar in över havet. Vilket det vid
närmare eftertanke nog skulle göra. Putin har enorma machokomplex.

Även genusmedvetna och annars vettiga människor slirar in på hyddor
och hårfästen och uppfinningsrikedomen vet inga gränser när de ska
förklara vad det har med bostadsbrist och budget att göra: ”Jo men
karisma är viktigt, inte minst vid internationella besök”. Men
monarkin, med kungen i spetsen, vill de behålla.

Tack gode gud för att man inte är politiker och tvingas ägna sitt liv
åt smink istället för samhället. Delta i en ofrivillig skönhetstävling
helt utan mening. Jag förstår ärligt talat inte hur de som blir
utsatta står ut och jag instämmer helt i forskaren Gunilla Jarlbro som
frustrerat ser en framtid med Idol-uttagningar istället för val. Vi
journalister blir också recenserade men främst de som jobbar på teve.
Göteborgs-Postens Britt-Marie Mattsson suckade avgrundsdjupt när hon berättade för oss på Journalisthögskolan hur det var att ta steget
från tidning till teve: ”Det spelade ingen roll vad jag sade, allt handlade om min frisyr”.

Tänk om vi kunde sluta prata om utseende. Helt och hållet. Allt är
redan sagt, inget nytt kommer upp. Det är förutsägbart, förnedrande
och farligt eftersom allt detta fokus på hur vi ser ut och borde se ut
inte bara är ett demokratiskt problem. Det får människor att må
dåligt.
Om inte annat borde vi sluta skratta åt Italien och att den italienska
porrstjärnan Cicciolina valdes in i parlamentet. När det i själva
verket var helt logiskt i vår utseendefixerade värld.

ÅSA ERLANDSSON

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN