Hanna skakades till döds

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2005-06-13

Shaken baby syndrome - våldet mot våra allra minsta

Hjärnskadorna som uppstår genom skakning läker inte och går inte att lindra. Läkarna kan bara se på medan cellerna i de skadade delarna dör och barnets hjärna krymper.

Olivia blev blind och hjärnskadad. För Hanna och Viktor tog livet slut innan det knappt hade börjat.

Alla är de offer för något vi helst inte pratar om. Shaken baby syndrome — våldet mot våra allra minsta.

Varje år misshandlas 90 svenska bebisar av de personer som egentligen borde ha skyddat dem — deras egna föräldrar.

VILLE TRÖSTA En av de vanligaste förklaringarna från föräldrar som skakat sina barn är att de försökt få tyst på sin gråtande bebis.

På förmiddagen den 16 september 2004 hämtade den nyblivna pappan Mark sin dotter Hanna hos hennes mamma. Han skulle åka och köpa babykläder åt henne.

När Veronika, som Mark haft ett löst förhållande med hösten innan, sms:ade och berättade att hon var gravid tyckte han att hon skulle göra abort och meddelade att hon inte skulle räkna med något underhåll. Han var ju bara 23 och hade precis fått fart på karriären. Dessutom var han inte ens säker på att det var han som far till barnet. Men efter Hannas födelse ändrade han sig. Nu ville han i stället ha ensam vårdnad om henne. Något som Veronika inte ville gå med på.

Relationen mellan de båda unga föräldrarna var kanske inte direkt harmonisk, men den här dagen hade de i alla fall kommit överens om att Mark skulle umgås med Hanna. När han kört en stund började flickan kräkas. Han torkade av henne, stoppade in nappen i hennes mun och fortsätta att köra men efter en stund upptäckte han att hon var livlös. Hon hade slutat att andas. Det var i alla fall vad Mark själv senare berättade för polisen.

När ambulanspersonalen kom till platsen en kvart senare var Hanna död. Hon blev sex veckor gammal.

Vid obduktionen av Hanna hittades hjärnblödningar av varierande ålder. Färska blödningar som uppkommit en minut till en timma före hennes död, men också äldre som måste ha kommit till minst en vecka före dödsfallet. För läkarna stod det klart att Hanna blivit utsatt för skakvåld eller SBS (Shaken baby syndrome) som diagnosen lyder.

Man räknar med att 90 småbarn utsätts för grov misshandel varje år i Sverige. För en femtedel leder skadorna som för Hanna till döden. Bara plötslig spädbarnsdöd är en vanligare dödsorsak bland barn under sex månader. Och 85 procent av de små barn som överlever misshandeln får allvarliga skador som ofta kräver omvårdnad och hjälp resten av livet. Ändå pratar vi nästan aldrig om den här typen av misshandel. Våldet mot våra allra minsta. De som inte ens har föräldrar som för deras talan.

Åklagaren hävdade att Mark vid minst tre tillfällen då han varit ensam med Hanna medvetet utsatt henne för de skakningar som så småningom ledde till hennes död och åtalade honom för mord. I januari kom tingsrättens dom: åtalet ogillades. Åklagaren har överklagat för faktum kvarstår ju ändå: någon har skakat Hanna till döds. Frågan är vem?

Mars 2003 var en vårvinter som alla andra med snöslask och galopperande dagisinfluensa. Anna som gick hemma och var mammaledig kände sig slutkörd. Först blev sonen Jesper tre år sjuk i feber och fick stanna hemma från dagis och sedan smittade han sin lillasyster Olivia, tio månader. Hon kräktes, var hängig och lika grinig som vanligt. Sjuklig och orolig hade hon varit ända sedan de adopterade henne. Och pappig. Varför stängde hon ute Anna? Var det så konstigt om hon som mamma tappade tålamodet ibland?

Ett par dagar senare satt Anna tillsammans med sin man Kalle på Astrid Lindgrens barnsjukhus i rummet där deras medvetslösa dotter undersöks. Anna hade ansiktet begravt i händerna och vaggade fram och tillbaka. För sjukvårdspersonalen framstod de som ett helt normalt föräldrapar i 30-årsåldern. Han med ett bra och välbetalt jobb och hon med jobb inom barnomsorgen. Godkända av myndigheterna i de båda adoptionsutredningar som gjorts innan de fick klartecken att adoptera sina två barn.

Sjukvårdspersonalen misstänker att Olivia hade drabbats av hjärnhinneinflammation och bestämde sig för att göra en skallröntgen. Röntgenundersökningen visade på

omfattande de hjärnskador samt frakturer i skallens nackben. Kalle berättade då att Olivia tappat balansen och slagit i en stol några dagar tidigare. En förklaring som läkarna snabbt avfärdade.

”Endast en trafikolycka eller fall från minst 4–5 meters höjd ner på en sten eller liknande skulle kunna förklara skadornas uppkomst som beroende på ett olycksfall”, skrev röntgenläkaren Olof Flodmark i det rättsintyg som senare skulle användas på rättegången.

Olof Flodmark är förmodligen den som vet mest om spädbarnsmisshandel i Sverige. Han är initiativtagare till MIO-gruppen, ett ideellt nätverk som personal på Karolinska sjukhuset bildat.

–Det var efter att ett barn skrevs ut av misstag, trots att vi misstänkte barnmisshandel. Vi skickade hem det till familjen igen och när det kom tillbaka var det för sent?Vi kände att vi var tvungna att ta fram rutiner för sådana här situationer så att inte varje beslut blir så ångestladdat.

Just ångest, menar Olof Flodmark, är nyckeln till varför vi har så svårt att tackla misshandeln.

– Det är väldigt svårt att ta ordet barnmisshandel i sin mun. Det gäller för alla, oss inom sjukvården, socialtjänsten, polisen och åklagarna.

Därför anmäler personalen på Karolinska numera inte bara misstänkta fall av barnmisshandel till socialtjänsten som lagen föreskriver, utan även på eget initiativ till polisen, för att de snabbt ska kunna komma i gång med en utredning. Man anlitas också flitigt som föreläsare och utbildare runt om i landet och som sakkunniga på rättegångar.

Vid närmare undersökning av Olivia hittade läkarna flera tecken på misshandel: ett flertal blåmärken, ärr och spår efter benbrott på ena underbenet samt utbredda ögonbottenblödningar. Och man konstaterade att flickan med stor sannolikhet skulle bli både blind och cp-skadad.

I polisförhöret erkände Anna och visade i en 1,5 timme lång video­filmad rekonstruktion hur hon under ett par månaders tid utövat våld mot sin dotter. Hon har bland annat skakat Olivia hårt, nypt henne, puttat henne så att hon har ramlat och satt ned henne hårt på skötbordet så att huvudet slagit i kakelväggen och en trälist vid blöjbyten. Anna visade också hur hon vid flera tillfällen har hållit Olivia i famnen och släppt taget om henne så att hon ramlat i golvet och slagit i bakhuvudet.

Anna är ovanlig, bara drygt var tionde spädbarnsmisshandlare är kvinna men sättet hon har misshandlat Olivia på är typiskt.

–När barnet väger mer än 5–6 kilo orkar du inte längre skaka det med raka armar. Då väljer du att i stället skaka barnet mot ett underlag. Det är ett mycket mer effektivt sätt att misshandla barnet på, säger Olof Flodmark.

Anna, som lider av en psykisk störning som ger upphov till humörsvängningar, döms till rättspsykiatrisk vård. Kalle döms till villkorlig dom för medhjälp till misshandel av tingsrätten, som tycker att han borde ha reagerat på Olivias ärr och blåmärken. Han frias senare av hovrätten.

Ett år tidigare, en mörk natt i februari 2002 kom Viktor, en sex veckor gammal pojke, in till ett lasarett i Mellansverige. Han hade ryckningar i vänster arm och ben, var slö men andas själv och läkarna misstänkte att han fått en infektion i hjärnan. Men proverna stämde inte. När läkaren gjorde en skallröntgen hittade han de största blödningar i och omkring hjärnan som han någonsin sett på ett sådant litet barn. Blödningarna tillsammans med hjärnskador ledde till att Viktor avled en vecka senare.

Hjärnskadorna som uppstår genom skakning läker nämligen inte. De går inte att lindra. Det enda läkarna kan göra är att titta på medan cellerna i de skadade delarna dör och barnets hjärna krymper framför ögonen på dem.

– Hjärnans stötdämpning består i att den ligger i vätska och när man skakar ett barn kommer hjärnan i gungning. Den börjar röra sig i otakt med skallen och det uppstår slitskador, berättar Olof Flodmark.

Spädbarnsmisshandel har hög återfallsfrekvens. En förälder som har skakat en gång kommer med stor sannolikhet att göra det igen. Men det finns varningstecken – om man lär sig att tolka dem.

Läkarna som behandlade Viktor gjorde det inte. Två dagar innan man hittade de stora hjärnskadorna hade han varit inne på sjukhuset för observation, men blivit hemskickad igen.

I Viktors hem var situationen ansträngd. Föräldrarna hade under kort tid fått tre barn. Först kom sonen Björn och redan nästa år var mamman gravid igen, nu med Viktor och hans tvillingsyster Lina. Det var en besvärlig graviditet och efter att tvillingarna fötts med kejsarsnitt blev Carina sjukskriven. Anders tog pappaledigt och föräldrarna ägnade all sin tid åt de tre små barnen.

När läkaren meddelade paret att han misstänkte Shaken baby syndrome kom Anders med en förklaring:

Viktor hade ramlat ner från en soffa och tuppat av. Anders drabbades av panik och tog ett grepp runt hans bröstkorg och skakade honom för att väcka liv i honom.

Men läkaren menar att det är osannolikt att Viktor skulle förlora medvetandet efter ett fall från en knappt halvmeter hög soffa. Morgonen efter häktas Anders misstänkt för grov barnmisshandel.

Att barnet har ramlat ner från en soffa är nämligen den allra vanligaste bortförklaringen till misshandel av små barn. Med svart läkarhumor går den under benämningen ”mördarsoffan”. Det har till och med gjorts studier som visar att – om man ska tro föräldrarna – det är åtta gånger större risk att dö genom att falla från en soffa än från ett fönster på tio meters höjd.

Sanningen är såklart att föräldrarna ljuger.

I ett videoinspelat förhör visar Anders för polisen med hjälp av en docka hur han skakat Viktor både med grepp om hans bröstkorg men också vid ett par tillfällen genom att gunga honom hårt i en babysitter. Han visar också hur han lyft tvillingarna i armar och ben vilket förklarar de revbensbrott och nyckelbensbrott som man hittat på Viktor och nyckelbens- och lårbensbrott som man hittade när man undersökte Lina. Anders döms till fängelse i tre år och åtta månader för misshandeln av Lina och vållande till Viktors död.

Det finns inget socialt mönster som förenar spädbarnsmisshandlarna. Det kan lika gärna vara en välutbildad akademiker som en arbetslös pappa. Men gemensamt är att de har hamnat i någon slags återvändsgränd.

– De är trötta, har kanske inte sovit på flera dygn, deras barn skriker och de kan inte trösta det. Då brister något och de bara måste få tyst på det här barnet. De saknar impulskontroll som är den spärr som de flesta föräldrar har, säger Olof Flodmark.

I USA har man på försök utbildat nyblivna föräldrar om varför barn skriker och hur man ska hantera det. Föräldrarna har fått skriva på ett kontrakt där de lovar att aldrig skaka sina barn. På det sättet har man lyckats reducera antalet skakade barn med hälften.

– Vi har haft kontakter med socialdepartementet om ett liknande program i Sverige, säger Olof Flodmark.

– Vi behöver undervisa om att små barn är sköra varelser. I dag finns det en tendens att behandla dem som leksaker.

Fotnot: Artikeln bygger på domar och polisens förundersökningsmaterial . De inblandade heter egentligen något annat.

Hjärnan skadas på några få sekunder

Anna Larsson

Följ ämnen i artikeln