”Jag lever och dör i klostret”

Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-03-30

Svenska Marta, 29, är inlåst sedan tio år

Fattigdom, kyskhet och lydnad För tio år sedan klev då 19-åriga Marta in i Karmelitklostret i Rydebäck. Väl inne stannar man hela livet bakom murarna och begravs slutligen på den egna kyrkogården. Enda gången nunnorna lämnar klostret är om någon blir allvarligt sjuk.

Hon har lämnat världen för att bli nunna i den stränga Karmelitorden.

Marta, 29, har varit inlåst i klostret under tio år:

– När man går i kloster, då avstår man. Jag avstår från att ge och ta kärlek från en man för att i stället ge utrymme åt Gud.

Bakom Guds galler Marta är övertygad om att hon ska stanna i klostret resten av sitt liv. ”Jag lever och dör här”, säger hon.

I filmen ”Nunnan” som har biopremiär i Stockholm och Malmö i kväll berättar den 29-åriga nunnan Marta om sitt liv i det svenska Karmelitklostret i skånska Rydebäck.

Filmen visas i SVT2 nästa söndag klockan 20.00.

Har varit kär

Marta var bara 19 år när hon steg in i klostret. En vanlig tjej från Västergötland som precis gått ut gymnasiet.

Strax innan hon upptogs som novis i klostret träffade Marta dokumentärfilmaren Maud Nycander första gången. Mötet skildras i dokumentären.

Marta berättade då om att hon visst hade varit kär någon gång och att hon visste vad hon var tvungen att försaka som nunna.

Men kallelsen till Gud var starkare.

Nu tio år senare är Marta lika övertygad om att hon ska stanna i klostret resten av sitt liv.

– Jag lever och dör här. Vi har en kyrkogård ute i trädgården där några systrar redan ligger, säger hon i dokumentären.

– Jag är jättelycklig. Det är en sån enorm gåva att jag får leva här resten av mitt liv.

Kyskhetslöftet svårast

Det som varit den svåraste prövningen under de första tio åren i klostret är kyskhetslöftet. Att alltid vara ensam. Att vara ett ensamt hjärta, som hon uttrycker det.

– Vi är ju skapade för någon annan. Vi är halva människor på något sätt. Och när man går i kloster, då avstår man.

Innan Marta avgav sitt eviga klosterlöfte om fattigdom, kyskhet och lydnad och blev syster Maria av bebådelsen fick hon

fem års prövotid som novis.

Under denna tid fick hon inte träffa dokumentärfilmaren.

Arbetar under tystnad

Den katolska Karmelitorden är den strängaste av alla klosterordnar och är inriktad på inre bön och avskildhet.

Allt arbete sker under tystnad. Endast två timmar om dagen, efter lunch och efter middagen, får de tala och umgås med varandra samtidigt som de handarbetar.

Allt som distraherar; tidningar, tv, radio, datorer, är förbjudet.

Endast med tomt hjärta kan man ta emot Gud.

Men det strikta avskräcker inte Marta.

– Det är nog det som har dragit mig mest, säger hon. Jag älskar det absoluta, att ge mig helt och hållet utan måtta.

– Det blir så enkelt på något sätt. Människor ute i samhället, de åker jorden runt och är ständigt på jakt efter att få uppleva nya saker. Men man behöver inte ha så mycket intryck. Man kan gå ut i trädgården och se en blomma och bli lycklig.

Hjälper genom bön

Karmelitsystrarna drivs av övertygelsen att det går att hjälpa världen genom bönen.

Två timmar varje dag sitter alla systrar i ensamhet i djup inre bön för att helt fokusera på Gud.

Nunnorna ber för alla andras lycka och offrar samtidigt sig själva.

– Jag skulle vilja vara överallt och hjälpa alla människor på samma gång. Det är så många människor som lider. Jag skulle vilja räcka till. Men det går ju inte. Mänskligt sett går det inte, säger Marta i dokumentärfilmen.

– Men genom att vi drar oss tillbaka och lever vårt liv i ren tro, som vi gör, då går egentligen den längtan i uppfyllelse. Vi blir på något sätt obegränsade.

Karmelitorden är strängast

Så ser en dag i klostret ut

Läs mer:

Thomas Gustafsson