Vår man i rymden

Uppdaterad 2014-12-22 | Publicerad 2008-05-21

Aftonbladets Svante Lidén söker jobbet som astronaut

Nu söker ESA nya astronauter som ska rymdpromenera i Christer Fuglesangs spår.

Jag är redan med i gänget.

Titta bara på bilderna.

Jag räddade resolut det officiella gruppfotot på besättningen när en väggtavla på Johnson Space Centre i Houston Texas rasade strax före avfärden 2006.

Fast det lär inte räcka.

Trots att Christers kollega Robert Curbeam – i vittnens närvaro – sa att jag ”från och med nu” var en i gänget.

Nä, nu ska man tvingas slåss med 50 000 andra om en av de fyra astronautplatserna. Snacka om byråkratiskt idiotkrångel.

Larvig åldersgräns

Dessutom tycks ESA lida av någon slags pueril åldersfixering. Helst ska de sökande vara mellan 27 och 37 år gamla. TROTS att ryssarnas store rymdhjälte German Titov bara var 25 när han förödmjukade Amerika med sin dygnslånga rymdflygning i augusti 1961. Den absoluta åldersgränsen har satts till 55 år. Vilket innebär att ESA bara har en månad och fyra dagar på sig att bestämma sig när det gäller mig ...

Är inte detta ett upprörande fal av åldersdiskriminering?

– Nja, inte om du tänker på att Christer Fuglesang fick vänta 13 år innan han kom upp i rymden, säger Sven Grahn, teknisk direktör på Rymdbolaget.

Så klart. Då skulle man bli runt 68 innan det blev dags.

Men å andra sidan, 68 är ingen ålder.

Fråga John Glenn som var 77 när han åkte upp för andra gången.

– Lätt som en plätt, sa han.

Många hävdade att Glenn, senator och astronautveteran, med ett enormt kontaktnät fick ohemula mygelfördelar inför sin andra tripp. Men vad är det för fel med kontakter?

Själv har jag suttit och haft det trevligt med Buzz Aldrin (andre man på månen för de fåvitska) på Grands franska veranda i Stockholm.

Jag flög och överlevde

Astronauten ska ha flygvana.

Och?

Man har ju fått ta över spakarna i en Lansen en halvmil ovanför Västervik –och överlevt.

Dessutom är man nog den enda multiple värnpliktsvägraren i världen som flugits runt i ett stridsflygplan av flyggeneral Owe Wictorin. Samt skakat hand med Chuck Yeager, som bröt ljudvallen 1947. Och pratat med Joseph Kittinger som 1960 hoppade fallskärm från 31,3 kilometers höjd.

Fysiken inget problem

Visserligen har jag inte skrivit dubbla doktorsavhandlingar som åtskilliga astronauter eller sprungit maran på 3.15.04 som Christer.

Men tittar man på kravlistan så får doktorn gärna kolla att armar och ben är rörliga. Och att jag hör – även om jag vänt ryggen åt den som pratar med mig och han står två meter bort. Jag har både hjärtslag och blodtryck samt ser hyfsat med glasögon. Jag är inte färgblind och så vitt jag vet är jag inte tokig. Ryska får jag visst lära mig under utbildningen.

– Fysiskt och psykiskt är en rymdfärd inte svårare än att vilken normaltränad människa som helst klarar av det, säger astronaut John E Blaha till Aftonbladet.

Han vet vad han talar om efter totalt 161 dygn i rymden.

Själv skulle jag vara nöjd med ett. Varv.

Svante Lidén