Hett om fötterna

Publicerad:
Uppdaterad:

Resa | Chile

Vulkanen Villarica ger den tappret ett fantastiskt lavaskådespel

1 av 2 | Foto: Anders Königsson
Tillvilkanens fot tar man sig med fyrhjulsdriven bil - för att komma upp till toppen krävs sedan en tur i sittlift och fyra timmars vandring. Lavaskådespelet och utsikten är väl värda ansträngningen.

Het som Chile?

Ja, i alla fall på vulkanen Villarica utanför Pucon.

Resa mötte jordens inre – 2?847 meter över havet.

När vi står högst uppe på toppen känner jag hur det börjar röra sig under fötterna. Röken som stiger upp ur det stora svarta hålet ett femtiotal meter från oss, tjocknar. Lukten av svavel tilltar och ett svagt muller hörs.

Plötsligt kastas en kaskad av glödande het lava högt upp i luften. Vi är så nära att man känner hettan och instinktivt ryggar jag tillbaka. Med ett hårt plaskande ljud landar lavan igen och i några sekunder ligger ett glödande täcke på den bortre sidan av kratern innan det glider ner och försvinner i mörkret igen.

– Det var helt fantastiskt.

Thomas Jacobsen, en lång och smal dansk med solglasögonen fästa i sitt blonda hår, bryter tystnaden.

Han väcker oss ur hypnosen vi har hamnat i och alla börjar prata i munnen på varandra. Den bästa beskrivningen av skådespelet kommer från Damien Kevini, en rödlätt australiensare bosatt i London:

– Utbrottet påminner mig om min gamla flickvän när hon var arg, säger han och alla börjar skratta.

Några minuter tidigare kom vår sexmannagrupp upp på toppen av Sydamerikas mest aktiva vulkan, Villarica, 2?847 meter över havet. Vår färd började i en fyrhjulsdriven bil tidigt på morgonen i byn Pucon. På allt mindre och skumpigare vägar tog vi oss till vulkanens fot. Efter en tur i sittlift väntade fyra timmars vandring uppför sten och glaciärer innan vi nådde toppen.

När vi står och tittar på lavan berättar guiden Daniel Rodondo att Villarica hade flera stora utbrott förra seklet. Det senaste var 1971 då flera bondgårdar begravdes och både människor och boskap dödades. När nästa utbrott kommer är det ingen som vet.

Jag tittar ut över det magnifika landskapet med floder, klarblå sjöar, gröna skogar och flera andra snöklädda vulkaner med rök stigande från topparna. Så fastnar min blick på Pucon, långt där nere.

När vi har åkt kana ner för glaciärerna och tagit oss ner till byn kommer vår dag att avslutas med en god middag på någon av de många restaurangerna. Sen ska vi ta ett bad i en het källa där man kan ligga i mörkret och se hur det glöder från toppen av vulkanen.

Göra/uppleva

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN