Här står skolbänkarna tomma efter pandemin

Fattigdom och tonårsgraviditeter slår hårt mot unga i Uganda

Uppdaterad 2022-10-06 | Publicerad 2022-06-30

När pandemin bröt ut stängde skolorna i Uganda ner.

Många av de mest utsatta barnen tvingades ut i arbete eller in i äktenskap.

Nu, två år senare står skolbänkarna tomma, samtidigt som FN rapporterar om ökade tonårsgraviditeter.

Hela 15 miljoner elever i Uganda tvingades pausa sina studier när pandemin slog till med full kraft 2020. Många av dem fick rycka in i arbete, hjälpa föräldrarna som hade det tufft och ta hand om yngre syskon.

När skolorna i januari i år, efter nästan två års lockdown, äntligen slog upp portarna igen var det en glädjens dag för många barn och unga. Men närmare en tredjedel av eleverna har ännu inte återvänt till skolbänken – trots att skolorna nu håller öppet som vanligt, rapporterar nyhetssajten NPR.

– Det var inte lätt för mina studenter under pandemin, och barnen var väldigt deprimerade, berättar Miss Adong Jenifer arbetar som huvudlärare i Beyogoya Primary school i Uganda.

Att barnen inte går i skolan är problematiskt på flera sätt: Många av de yngre har ännu inte lärt sig läsa eller skriva och ligger långt efter. Under pandemin har man också sett en kraftig ökning av antalet tonårsgraviditeter i Uganda, enligt en rapport från FN. Barn i fattiga familjer har tvingats ut i arbete under den här perioden, och det har blivit till en inkomst som de allra mest utsatta familjerna inte kan undvara. Och i kölvattnet av covid och det nya ekonomiska världsläget räcker inte pengarna till för att betala skolavgiften.

Läraren: Barnen grät av lycka

Projektet Playmatters är ett initiativ som startats för att fler barn i bland annat Uganda ska få chansen till en bra utbildning – och en bättre framtid. Med hjälp av Playmatters får skolan läromedel för att kunna hjälpa barn i familjer som annars inte hade haft råd att betala skolavgifterna. Projektet drivs med stöd av flera internationella hjälporganisationer som International Rescue Committee RESCUE och Plan International, samt Lego foundation.

Lyckan var stor när eleverna i januari i år fick återvända till skolbänken. Men många av klasskamraterna kom aldrig tillbaka, utan har i stället fastnat i arbete för att försörja familjen eller gift sig.

Beyogoya Primary school i Uganda, är av de skolor som drivs av Playmatters. Huvudläraren Miss Adong Jenifer har jobbat hårt för att få studenterna att återvända. Här går många barn från närbelägna flyktinglägret Palabek.

Hon berättar att även fast skolan var stängd var hon på jobbet för att finnas där för den som ville komma förbi och prata. Och när det närmade sig skolstart gick lärarna ut och knackade dörr och besökte sina elever.

– Barnen grät av lycka när de fick komma tillbaka till skolan, berättar hon.

Enligt henne har myndigheterna i Uganda jobbat mycket med att sprida information för att få människor att förstå hur viktigt det är för barnen att så sig en utbildning.

Hade hunnit dö i aids

Oweka Patrick är elevrådsordförande i skolan. Under tiden pandemin rasade som värst var han hemma och skötte om jordbruket, och han längtade verkligen efter att få komma tillbaka till sina studier – och klasskamrater.

– Alla skolorna var stängda och jag var verkligen inte glad.

Till viss del kunde han plugga hemma på egen hand när skolan var stängd.

– Playmatters stöttade oss med skolmaterial som vi kunde få med oss hem under pandemin som böcker, pennor och sudd. Och det uppskattar jag väldigt mycket.

Men flera av hans klasskamrater har inte återvänt till skolan. Han berättar om några elever som hunnit gifta sig under tiden och andra som dött i aids.

Han påpekar också att skolan har en väldigt viktig förebyggande roll i samhället:

– Skolan lär oss om HIV och alla dess sjukdomar som skrämmer mig väldigt mycket, säger han.

Oweka Patrick älskar skolan och har en tydlig dröm för framtiden:

– Jag vill bli politiker!

Dusenge James (till vänster) är 14 år och går i årskurs 6. Han drömmer om att bli läkare. Här tillsammans med sin lärare Ahurra Brian, och klasskompisen Sarah Mbuyi Amissi som vill utbilda sig till barnmorska.

Förlorat sina föräldrar

Ahurra Brian är lärare i naturkunskap, matematik och engelska i Bukere Primary school som ligger i närheten av flyktinglägret Kyaka II, och som också stöttas av Playmatters. Han har varit lärare i tolv år.

– Livet var svårt för mina elever under pandemin. Och att veta att vissa studenter kommer nog inte att dyka upp igen.

Flera av hans elever som lämnade klassrummet våren 2020 har inte kommit tillbaka.

– Några har gift sig, några har förlorat sina föräldrar och blivit tvungna att arbeta för att försörja sina yngre syskon, säger han.

Hade inte råd med basvarorna

Eleven Dusenge James är 14 år och går i årskurs 6 i samma skola.

– Jag saknade mina vänner och mina lärare väldigt mycket, säger han.

Hans familj hade det väldigt tufft under lockdown.

– Vi hade inte råd att köpa basvarorna, eftersom många arbetsplatser stängde.

Med hjälp av Playmatters har lärarna också fått hjälp att förbereda sig på att ta hand om elever som har hunnit växa sig stora, men som ligger efter i utbildning efter två års frånvaro från skolan.

– Tack vare stöd vi fått har vi haft möjlighet att gå från hem till hem för att se till att barnen kommer tillbaka till skolan, säger Ahurra Brian.