Kritiserad Ban Ki-Moon till Sverige

Publicerad 2016-03-28

FN. Svag, okarismatisk och frånvarande.

Eller solid, stillsam och förståndig.

Meningarna går isär om FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon, som reser till Sverige i veckan.

Kritiken mot den 71-årige sydkoreanen, som är inne på sitt tionde och sista år som generalsekreterare, har stundtals varit mycket hård. Inte minst i Sverige, som Ban Ki-Moon besöker på onsdag för att träffa statsminister Stefan Löfven och hålla en föreläsning till sin företrädare Dag Hammarskjölds minne.

Diplomaten Inga Björk-Klevby, som bland annat varit vice chef för FN:s program för boende- och bebyggelsefrågor (UNHSP-UN-Habitat), tycker att den utbredda kritiken delvis är rättvis, delvis onyanserad.

– Han är otroligt disciplinerad, ambitiös, hårt arbetande, sover jättelite. Stora krav på sig själv. Men inte särskilt lyhörd. Han har ingen fingerspitzengefühl, säger hon.

Framför allt har Ban Ki-Moon misslyckats med FN:s stora utmaning, säger Inga Björk-Klevby, som anser att Ban Ki-Moons stora svaghet är reformarbetet, att få till stånd en förändring så att organisationen blir mer effektiv och bättre på att samordna sig.

– Han har kanske inte i alla delar lyckats förstå den multikultur som finns inom FN, där det finns så många olika kulturella drag. Det är det som är FN:s utmaning. Det gäller att få ihop hela denna multikulturella miljö till en och driva den framåt, säger hon.

– Han har säkert ambitionen, men han har inte riktigt förmågan, skulle jag säga.

Diplomaten Rolf Ekéus, tidigare chef för FN:s vapeninspektörer i Irak, håller med om att Ban Ki-Moon saknar utstrålning.

– Karismatisk är han ju verkligen inte. Han har ett klart underskott i karismatiskt hänseende, säger han.

Men Ekéus lutar alltmer åt att kritiken mot generalsekreteraren är orättvis, alltför präglad av ett västerländskt perspektiv på ledarskap.

– Gradvis tycker jag att han har utvecklats på ett väldigt stadigt sätt. Nu blev han omvald eftersom de permanenta medlemmarna (i säkerhetsrådet) var ganska nöjda med hans stillsamma attityd.

I början av sin tid som generalsekreterare fick Ban Ki-Moon kritik för att han omgav sig med väldigt många landsmän i FN-sekretariatet. Men det tycker Rolf Ekéus att Ban åtgärdat nu, inte minst genom att anställa Jan Eliasson.

– Han såg sina egna brister. Vad han behövde var en person som har en känsla för att öppna upp kontakter och inte bara se frågor som ett byråkratiskt fenomen.

FN har stått och står inför tuffa utmaningar till följd av organisationens natur och säkerhetsrådets stora makt, som Ban Ki-Moon inte gärna kan lastas för, säger Rolf Ekéus.

– Där finns gränser för vad en generalsekreterare kan göra.

TT