Nilshagen tillbaka i OS – efter tårarna i Rio

helskärm

OS har länge kopplats samman med tårar och svarta tankar.

Det får vara bra med det nu.

Fem år efter karriärens besvikelse är dressyrryttaren Therese Nilshagen redo att skriva om sin olympiska berättelse.

Therese Nilshagen tar ett steg bakåt, in i den svalkande skuggan och till behörigt coronaavstånd från journalisterna. Det skyddar kanske mot värme och smitta, men den ofrånkomliga frågan kommer hon inte undan:

TT: Om man säger OS i Rio, vad tänker du på då?

– Ja, det gick ju inte som vi hade tänkt oss.

Nilshagen kom till Brasilien 2016 för att göra efterlängtad mästerskapsdebut. Hon åkte därifrån i tårar.

Hästen Dante verkade frisk och kry och redo för olympisk dressyr, men den obligatoriska besiktningen visade annat. Den då tioåriga hingsten hade en skadad muskel i höftbäckenpartiet, fick startförbud och Nilshagens OS-dröm krossades.

– Det var som att någon drog undan mattan för en. Då kände jag så klart en enorm besvikelse, men nu blickar jag bara framåt och det är jättekul att vara här, säger 38-åringen.

Den besvikelse hon kände i Rio fick dessvärre Patrik Kittel uppleva så sent som i torsdags.

Well Done sträckte ett knä under träning, så illa att stoet inte ansågs tävlingsdugligt. Ett felsteg i fibersanden – och så var Kittels OS över redan innan det hade börjat.

Starkt svenskt lag

Nu får Nilshagen tillsammans med systrarna Juliette och Antonia Ramel göra vad de kan i lagtävlingen, den som inleds med kvalet under lördag och söndag.

Nilshagen är först ut av svenskorna.

– Det betyder såklart jättemycket att man får som en andra chans. Det var en del svarta tankar då. Men det har varit några mästerskap däremellan som har gått bra, och det känns fantastiskt kul att få möjligheten att få rida ett till OS, säger Nilshagen.

Minnena från debaclet i Deodoro utanför Rio gick inte att bortse från när det var dags för hästbesiktningen natten till fredag, svensk tid.

– Det är klart att man har det i bakhuvudet. Men som det känns nu så känns det väldigt bra. Det är ingenting som gör tankarna bara svarta i alla fall.

Nu gick det som planerat. Dante fick grönt ljus, liksom Brother de Jeu och Buriel, de övriga svenska hästarna.

TT: Hur ofta missar man något som sedan syns i besiktningen?

– Det har bara hänt mig en gång. Men det är som med människor, trampar man snett så kan allting vända på en sekund. Man blev ju varse om att det kan hända saker snabbt. Även om man gör sitt bästa så kan det hända.

TT: Har du extra bra koll på Dante nu?

– Det är klart att det är möjligt att man kollar ännu mer. Vi försökte ha bra koll redan då men det är kanske så att vi har skärpt till det ännu lite till.

”Vi är extra noga”

Förbundskapten Bo Jenå var inte orolig inför fredagens besiktning, men medger att de har hästarna mer under uppsikt nu än för fem år sedan.

– Vi gör samma kontroller som vi gjorde då, men kanske att vi gör dem lite tätare och att vi är extra noga med att vi inte glömmer något, säger Jenå.

Missräkningen i Rio skakade Therese Nilshagen så småningom av sig och ett år senare gjorde hon succé på hemma-EM när hon och Dante radade upp personliga rekord, topplaceringar och fick med sig ett lagbrons.

2019 blev det ett nytt EM-brons i lag och individuellt har hon de senaste åren levererat många framskjutna placeringar i GP-tävlingar.

Nu längtar hon efter att, äntligen, få göra OS-debut på Dante. Och lägga Rio bakom sig.

– Jag tyckte att jag lyckades bearbeta det hela relativt snabbt, eftersom EM året därpå gick så bra. Men det ska faktiskt bli jätteroligt att komma till start och få begrava det lite.

– Både hästen och jag har gjort en enorm utveckling. Målsättningen är att försöka prestera i världsklass och göra det bästa jag bara kan för laget.