Stjärnan ska tillbaka till toppen – som tränare

Hon tog sig till världstoppen som spelare – nu ska hon göra samma sak som tränare.

Förra tennisstjärnan Johanna Larsson, 33 år, är en av deltagarna i ett unikt projekt för att få fram fler kvinnliga tränare på elitnivå.

– Det vore otroligt häftigt att få ha en eller två spelare som man kan ta till toppen på WTA- eller ATP-touren, säger hon.

Sveriges olympiska kommitté (SOK) har dragit i gång ett projekt för att få fram fler kvinnliga tränare på landslagsnivå.

Trots att mer än hälften av idrottarna i de svenska OS-trupperna de senaste spelen varit kvinnor har andelen tränare nästan uteslutande varit män. Bara tio procent har varit kvinnor.

Vid OS i Tokyo i somras såg det något bättre ut med 18 procent kvinnliga tränare.

Målet med satsningen är att 35-50 procent av tränarna i de svenska OS-trupperna 2028 och 2030 ska vara kvinnliga.

”Borde vara fler”

Den första kullen tränare, 20 stycken, kommer från de individuella sommaridrotterna. Senare ska också lagidrotterna och vinteridrotterna in i projektet som leds av Ulrika Sandmark, sportchef på Svenska simförbundet och förbundskapten i simning under nio år fram till OS i Tokyo i somras.

– Det är på tiden att det äntligen lyfts, varför det ser ut som det gör och varför 80-90 procent är manliga tränare. För egen del har jag haft många kvinnliga förebilder som varit otroligt viktiga, framför allt i min tidiga satsning. Någonstans tycker jag vi borde vara fler, säger Johanna Larsson.

Johanna Larsson nådde världstoppen, tog två singeltitlar och 14 dubbeltitlar på WTA-touren, var som bäst rankad 45 i världen i singel och spelade in motsvarande runt 35 miljoner kronor i prispengar fram tills hon slutade i februari 2020.

Nu är hon fokuserad på en karriär som tränare – och vill tillbaka till världstoppen i den rollen.

”Samhällsproblem”

Johanna Larsson tycker det är viktigt med fler kvinnliga tränare i svensk idrott.

– Therese Alshammar var här och föreläste och berättade att hon tycker att kvinnor kanske har lite lättare för det här med känslor och förståelse på ett annat sätt. Det känner jag igen mig jättemycket i gentemot den kvinnliga tränaren.

– Jag vet inte om vi någonsin kommer upp i 50-50 eller om det ens behöver vara det, men det ska finnas möjlighet att jobba både med män och kvinnor.

Hon tror att det låga antalet kvinnliga ledare inte bara är ett problem inom idrotten utan en förlegad samhällsstruktur.

– Nu har det blivit bättre på senare tid, men kvinnans roll har kanske inte har varit den att jobba mest och ta de där tyngre uppdragen. Familjen har varit viktig och mannen har blivit ursäktad att vara borta mer, säger hon.

I våras började hon som tränare på tennisgymnasiet i Båstad där hon har en 60-procentig tjänst. Då sade hon i en intervju med DN att hon tyckte alltför få unga tennistalanger i dag är fokuserade på att bli proffs.

– Nu kan jag inte hur det ser ut i hela Tennissverige, men jag hoppas att de som vill satsa får möjligheten att göra det. Att några sticker ut hakan. Den där seriositeten som behövs kan man ibland bli mobbad för, det är coolare i dag att inte vara jätteseriös och det tycker jag är ett jätteproblem, kanske främst inom tennisen. Det är få som gör det till hundra procent, säger hon.