Träffsäkert hipster-Göteborg i spelform

Publicerad:
Uppdaterad:

SPELA

Svenska Else heart break är en frustrerande men begåvad lektion i programmering

1 av 11

ÄVENTYR Nöj dig inte med att köpa det senaste tv-spelet, gör ett på egen hand. Ladda inte bara ner den senaste appen, hjälp till att designa en. Spela inte bara på din telefon, lär dig programmera.

Det var inte jag som sa det, utan Barack Obama. EU har kallat kodning den nya läs- och skrivkunnigheten. Här i Sverige är hundratusentals unga utan arbete samtidigt som it-företagen desperat letar efter nya programmerare. Det var inte länge sedan Spotify beklagade sig i en debattartikel i Svenska Dagbladet.

Vill du veta vad man kan göra med kod kan du ju alltid fråga Markus Persson. Eller söka information på nätet om ett företag som heter Google. Edward Snowden blottade en av vår tids största samhällsfrågor. Hans jobbtitel är – eller var, åtminstone – systemadministratör.

Gammal Playstation-grafik

Så när Sebastian, den villrådige tonåringen i ”Else heart break”, kliver av färjan till Dorisburg befinner han sig plötsligt i en sällsynt träffsäker skildring av verklighetens här och nu. Han har fått jobb i staden, men lever bemanningsbolagslivet med övertrasserat konto. Han försöker sälja läskedrycker ingen vill ha. Det blir ytliga bekantskaper på nattklubbarna, efterfester som dekorerats med snus, folköl och cigarettfimpar. Om dagarna svär parkbänksfyllon under en himmel fylld av fiskmåsar.

Dorisburg är som ett hipster-lågupplöst Håkan Hellström-Göteborg uppbyggt av gammal Playstation-grafik. Även om invånarna talar i tysta pratbubblor kan man nästan höra dialekten. När spårvagnarna tutar förbi låter de precis på samma sätt som vid hållplatsen i Västra Frölunda där den prisbelönte ”Else heart break”-designern Erik Svedäng brukar kliva på.

Men på ett väsentligt plan skiljer sig Dorisburg från vår verklighet, och då syftar jag inte på att staden är fastfrusen i en tid när mobiltelefonerna är lika stora som i filmen ”Wall street”, eller att datorerna fortfarande matas med disketter. Utan om att världen i ”Else heart break” är uppbyggd av bytes istället för atomer.

För tankarna till Steve Jobs

Om du följt aktuella tv-serien ”Mr Robot” kan du lista ut ramhistorien för ”Else heart break”: efter någon vecka i Dorisburg ansluter den desillusionerade Sebastian till ett hackerkollektiv som ska ta sig an den ansiktslösa 1 procent-eliten. Men till skillnad från det plågade geniet i ”Mr Robot” hänger Sebastians kodningskunskaper helt på om spelaren själv kan programmera.

Erik Svedäng har nämligen bäddat in ett eget programmeringsspråk i ”Else heart break”-koden. Till sin natur är det förstås väldigt meta, men man tänker snarare på hur det lyfter ”Else heart break” till något större än ett spel. Hur staden blir något annat än en charmig kuliss, eftersom den plötsligt går att böja efter egen vilja.

Ett gammalt berömt citat av Steve Jobs gör sig påmint: ”När man är liten får man antagligen höra att världen är som den är. Man ska bara anpassa sig. Försöka att inte riva några murar. Ha en liten familj, ha kul och lite över på sparkontot. Det är ett väldigt begränsat liv. Livet kan bli så mycket större när man lär sig den enkla sanningen att allt det runtom en som man kallar livet designades av människor som inte är ett dugg smartare än en själv. Och man kan förändra det, man kan påverka det, man kan bygga egna saker som andra kan använda.”

Digitalt trolleri

Sebastian börjar med att hacka gatlampor så att de lyser ilsket gröna, men upptäcker snart att han kan hacka det mesta i Dorisburg. Läskedrycken han utan framgång försökt kränga får egenskaper som gör att han kan vara uppe dygnet runt. Dörren till ett hus kan omprogrammeras så att den leder till rum på andra sidan staden. Det övertrasserade kreditkortet? Ja, gissa själv.

Erik Svedäng har helt enkelt gjort ett spel om sitt liv och sin tid. Han är en av dem som förstår framtidens språk, en av dem som it-bolagen behöver, samtidigt som många av hans jämnåriga tycker att tillvaron saknar utsikter. Skillnaden mellan det passiva och aktiva, det som Obama var ute efter, finns i den kod många av oss aldrig kommer i närheten av, det digitala trolleri som Svedäng nu vill göra oss nyfikna på.

En värld av kod

Det finns inga bilar i Dorisburg. Det är lite lustigt, för det är bilar jag påminns om.

Ingen kommer ihåg det efter att Volkswagen ställde till det lite för sig härom veckan, men i somras publicerade Wired en häpnadsväckande artikel. Reportern hade låtit sin bil hackas av två säkerhetsforskare. De kunde inte bara fjärrstyra vindrutetorkarna och klimatsystemet, utan såg också till att bromsarna inte fungerade. Fiat Chrysler fick återkalla 1,4 miljoner fordon för att uppdatera mjukvaran.

Man kan göra en poäng av skillnaderna mellan Dorisburg och Göteborg, av skillnaden mellan en värld som är byggd av kodrader och en annan av elementarpartiklar. Men det är inte skillnaderna som är slående, utan likheterna. Vi står inför ett skifte där snart sagt varenda pryl är kopplad till ett nätverk. Från det vi bär med oss eller på oss eller – för de som valt att ”chippa” sina egna kroppar – i oss. Hemmet ska bli smart. Städernas infrastruktur kopplas upp. Verkligheten består av materia men dra ur sladden till alla datorer och samhället slutar fungera på en sekund. Våra liv och dess konsekvenser skrivs redan med rader av kod. Fråga bara de som brukade smyga in hos Ashley Madison.

Pekaklicka utan rytm

Och det är tur för ”Else heart break” att det är så smart och begåvat att det får en att glömma hur tråkigt och dumt det kan vara. Diskettstationerna i spelet är en relik från 80-talet, men det finns dessvärre många fler. I grund och botten är det ett pekaklicka-äventyr utan rytm. Långa promenader fram och tillbaka, in i och ut ur rum och byggnader, om och om och om igen. Sånt som man hade varken hjärta eller förmåga att kritisera för 25 år sedan, men som borde ha pensionerats vid det här laget. Talspråksdialogen ger underhållande igenkänning, i synnerhet om man spelar på svenska, men karaktärernas replikskiften är ofta obegripliga, som om de talar förbi varandra. Sättet som Sebastian tar sig in i hackerkollektivets innersta kärna på saknar all trovärdighet. För mig tar det desutom fem timmar innan jag får skriva om en endaste kodrad – och om poängen är att illustrera Sebastians leda framgår den långt tidigare än så.

Lovande läromedel

Ändå är ”Else heart break” – när det väl öppnar upp sig – så träffande och nyskapande att kritiken mot några av den traditionella speldesignens besvärande nycker inte får något större fäste. Det är inte mitt första möte med programmering, men det är första gången jag gjorde mig besväret att lära mig lite.

Erik Svedäng har gång på gång fått frågan om ”Else heart break” borde användas som läromedel i skolan varpå han svarat att det är nog lite för mycket droger, sprit och fester i spelet för att passa där. Själv tror jag inte någon skolkat från den lektionen.

Missa inga spelnyheter!

Följ Nöjesbladet Spela på Facebook och Twitter!

Nyheter Recensioner Intervjuer Trailers

Peter Ottsjö

Publicerad: