Bländande vackert
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-03-30
”Oblivion” uppfyller de högt ställda förväntningarna
Fansen, ”Elder scrolls”-seriens närmast fanatiska supportrar, har väntat i fyra år.
De har inte väntat förgäves.
Upptakten är visserligen av klassiskt klichéartat snitt; landet skakas av kejsarens död, soldater är korrupta och lönnmördare sprider paranoia. Din uppgift: att rädda riket och den döde regentens ära.
Men ”Oblivions” styrka ligger i det smarta utförandet, friheten och den anala detaljrikedomen. Precis som tidigare delar i serien är det en crossovermacka mellan förstapersonsaction och traditionellt rollspelande.
Det är vackert – med en kraftfull dator till och med bländande vackert.
Friheten är, som sagt, närmast total. Du kan till och med dyrka upp låset till vanliga privatbostäder, stjäla allt de äger och sälja det för pengar. Men då riskerar du å andra sidan att åka fast. Klockrent.
”Oblivion” är inget spel du bara kan stänga av. Du sugs in och sedan är du fast.
Fler recensioner:
Mest sålda spelen
Therese Granlund