Hysteriskt våldsamt och hysteriskt roligt

Uppdaterad 2015-04-23 | Publicerad 2015-04-22

Mortal kombat X är ingen ny renässans för serien – men cementerar dess status

BEAT ’EM UP Om du inte har full koll på människans anatomi så kommer du definitivt ha det efter att ha spelat ”Mortal kombat X”. Ed Boons klassiska beat ’em up-serie är inte på långa vägar lika kontroversiell idag som för ett par decennier sedan, när den blev föremål för en moralpanik som senare skulle reserveras för Marilyn Manson och ”GTA”. Men det betyder inte att Boon och hans Netherrealm Studios skurit ner på våldet. I ”Mortal kombat X” visas med inzoomad röntgensyn hur revben och halskotor knäcks när man lyckas landa en superattack. Blod sprutar, huvuden rullar och kroppar slits i stycken. En avslutning går ut på att man klyver motståndarens kranium på mitten – och sedan fimpar en cigarr i den slemmiga gröt som återstår.

Färsk upprättelse

”Mortal kombats” största problem har dock aldrig varit förbudsivern som följt i dess blodiga kölvatten. Seriens kontroll och spelsystem har nämligen alltid stått i skuggan av de mer finkalibrerade konkurrenterna – framförallt ”Street fighter” – och har stundtals inte värderats högre än en tomburk.

Det var inte förrän i och med del nio som det här på allvar förändrades. Plötsligt fanns en smidighet i köttandet som inte funnits förut, mer balanserade karaktärer och en myriad av roliga spellägen.

Mer nyanserat

”Mortal kombat X” är ingen ny revolution, men väl en förädling som cementerar seriens nyfunna plats i fightingspelens finrum. Förutom en uppsjö av nya kombattanter har Neatherrealm ökat variationen genom att ge varje karaktär tre olika ”stilar” man kan välja mellan innan matchen börjar. I praktiken innebär det att man utrustas med ett par unika specialattacker – om man valt Cassie Cage (dotter till Sonya Blade och Johnny Cage) fokuserar en stil på pistolattacker, en annan på olika sorters kast. Det här är inget som förändrar upplevelsen radikalt, men lyckas ändå göra spelet något mer nyanserat.

Belönar skicklighet

Så länge man inte förblindas helt av det hysteriska – och hysteriskt underhållande – våldet, vill säga. Att plocka upp en gammal dam och dänga henne i ansiktet på motståndaren är minst lika kul som det är att lyckas med en blodig fatality. Ännu roligare är de nya brutality-avslutningarna som måste aktiveras med matchens sista attack, och som i vissa fall kräver att man uppfyllt vissa förutsättningar – ett utmärkt sätt att belöna skicklighet.

Och vill man slippa alla krav finns det ett fantastiskt spelläge som premierar en mer anarkistisk hållning: Kustom Kombat. Här tillåts man välja mellan galna modifierare som exempelvis introducerar missilattacker på banan eller vänder hela spelplanen upp och ner. Den uppfinningsrike kan skapa komiskt guld med rätt kombinationer – som en spelsession där karaktärerna slumpmässigt försätts i fatality-läge mitt i stridens hetta samtidigt som sågblad rullar förbi på marken.

Ursäktar inte våldet

Addera ytterligare en ansamling spellägen och ett mer robust onlineläge än vad Neatherrealm tidigare levererat så blir det snabbt tydligt att ”Mortal kombat X” varit värt den fyra år långa väntan. Vissa kommer fortfarande uppröras över de utstuderade avrättningarna, som Ed Boon och hans team inte gör minsta ansats att ursäkta.

Men det behövs inte heller. Kulturella verk måste inte alltid bäras upp av intellektuellt stimulerande teman eller tänkvärda iakttagelser. Ibland är ett avhugget huvud bara ett avhugget huvud. Ibland är det bättre att tänka med magen.

Och så länge den inte mår alltför illa kommer den aldrig kunna tacka nej till beat ’em up-underhållning av den här magnituden.