”Räknade inte med att jag skulle gråta”

Publicerad 2015-08-17

Jason Day känslosam efter majorsegern

Jason Day vann PGA-mästerskapen, men när majoråret 2015 summeras finns det en ännu större stjärna:

Den nyblivne världsettan Jordan Spieth.

– Det har varit ett riktigt, riktigt bra år, säger han.

Jordan Spieth kramar om Jason Day.

Med sammanlagt 54 slag under par under de 16 majorrundorna - vilket är bättre resultat än vad han har på de "vanliga" tävlingarna - och placeringsraden 1:a i Masters, 1:a i US Open, 4:a i British Open och nu 2:a i PGA-mästerskapen är det svårt att tycka platsen som världsetta inte är välförtjänt.

– Jag har lyckats med ett av mina stora mål, något som ingen kan ta ifrån mig, och det är att vara världsetta i golf. Nu är jag det. Det är det jag kommer att titta tillbaka på när jag ser tillbaka på det här året, att jag lyckades vara som bäst i de största sammanhangen. Det har byggt mitt självförtroende och låtit oss, som ett lag, bli bäst i världen.

Åt Jason Day fanns det inget att göra.

Day, som varit nära att vinna majortävlingar vid flera tillfällen förr utan att lyckas, lyckades till och med hålla världsettan bakom sig.

Imponerad

Spieth var imponerad av det han såg.

– Det är överlägset den bästa tröst jag fått, den bästa förlust jag någonsin åkt på. Jag spelade bra golf. Jag såg till att sätta lite press på honom några gånger, men han bara stängde den dörren. Han slog bollen så hårt han kunde från tee och varenda drive hamnade i mitten av fairway. Jag trodde kanske att han skulle bli lite nervös, men han bevisade att jag hade fel. Varje gång han stod vid bollen och skulle slå så hade jag hopp, och varje gång han slog bollen så försvann det hoppet. Han spelade som om han vunnit sju eller åtta majors redan.

Jason Day – som haft en tuff uppväxt i Australien – var såklart överlycklig efter segern och bröt ut i tårar redan innan den sista putten var i.

Högt hårfäste

– Det här var nog aldrig menat att det skulle hända mig. Att förlora sin pappa när man är tolv år gammal, träffa Colin (Swatton, tränare och caddie) och sedan få honom att göra den här resan med mig och dessutom ha honom som caddie och få gå upp till 18:e green med mig, det var otroligt speciellt. Jag räknade inte med att jag skulle gråta, men det gjorde jag, säger Day.

Jordan Spieth unnade, trots allt, Day segern.

– Jag är trött nu, en majortävling sliter otroligt mycket mentalt. Det är därför mitt hårfäste kryper uppåt, all den press och stress det innebär. Samtidigt som man får kickar av det, så bryter det ner dig. Det gäller att hitta dina tillfällen att vila, att verkligen ställa undan klubborna, och det lyckades jag med det här året. Och jag tycker att jag är bäst i världen just nu. Näst bäst efter Jason, den här veckan, såklart.

TT

Följ ämnen i artikeln