Fränden: Messi har blivit Messi igen – Juventus backlinje en gammal dam
Det var skarpt läge direkt, för två europagiganter med splittrade illusioner.
Men den nya världsordningen kom på skam på Camp Nou när Gianluigi Buffons vidunderliga argentinasvit tog slut.
Leo Messi har blivit Leo Messi igen, Juventus backlinje en gammal dam som tittar på från sidlinjen.
Det var ett gäng italienare omgivna av fornstora dagars självförtroende som kom till Barcelona på Champions League-premiär. I alla fall hos klubbens fornstora spelare. David Trezeguet förklarade entusiastiskt före match att Barcelona är ett lag i gungning och Alessandro Del Piero konstaterade att det inte längre finns någon David och Goliat i det här mötet.
De hade sina skäl till optimism. Förra säsongens 3-0 över två matcher till Juves fördel är också de sista minnen Barças publik har från turneringen, som de lämnade efter två anemiska kvartsfinalinsatser.
Camp Nou tog emot med sång och banderoller. ”SOS Demokrati!” stod det med stora röda bokstäver längs ena långsidan och det var svårt att veta om gällde den stundande folkomröstningen om Kataloniens självständighet eller Josep Maria Bartomeus presidentskap i FC Barcelona. Det är, alldeles oavsett, två styrelseskick som är hårt ifrågasatta i Katalonien.
När matchen satt sig någorlunda hade Barcelona, hemmaideologin trogen, haft 66 procent bollinnehav den första halvtimmen. Men det var Juventus som hade drämt fyra skott på mål, att jämföra med hemmalagets enda. Miralem Pjanic och Paulo Dybala cirkulerade kring Barcelonas försvarslinje som osaliga andar och prövade skott och rusher från olika vinklar.
Första målet mot Buffon
Just före pausen hade Leo Messi väntat klart, iscensatte en jordfräsrush mitt på det argentinska eldlandet (det vill säga mitt framför Juventus mål), väggspelade med Luís Suárez, förödmjukade Mehdi Benatia och slog en stumprullare just innanför stolpen, just utom räckhåll för Gianluigi Buffon.
Det var, hur det nu är möjligt, hans första mål mot Buffon.
Det är lätt att förvränga historien en aning när man pratar om Barcelonas förra säsong. Laget presterade under normal förmåga, det vill säga sämre än Real Madrid, men Leo Messi hade verkligen inget dålig år. Han gjorde 37 mål på 34 matcher i la liga, men han gick av för många tyngdarmöten i Europa utan att ha gjort riktigt avtryck.
Kvällens 2–0 på Camp Nou började med att argentinaren åt upp Alex Sandro i en rush på högerkanten och slutade med att Ivan Rakitic tog vara på en desperat rensning av Stefano Sturaro.
3–0 kom mest för att Leo Messi inte hade lekt av sig riktigt – och för att Andrés Iniesta var på passningshumör. När lekstugan var över hade hela Juventus backlinje fallit och dess målvaktsmonument Buffon slängt sig åt fel håll.
Och den stensäkra defensiv som släppte in två mål på hela gruppspelet förra året hade blottats in på bara kroppen och det som syntes under matchstället var inte särskilt vackert. Eller, det var ju Juventus, så det var väl snyggt och välansat och luktade säkert gott också, men det var helt enkelt för långsamt.
Man sa att Messi aldrig varit mer beslutsam
Den förre Real Madrid-spelaren Esteban Granero berättade nyligen för spanska tidningen El País om sina första möten med Leo Messi och hur bollen satt klistrad vid den då 15-årige Leos fötter. ”Det är som att någon rört vid honom med en trollspö”, sa Granero och just i kväll är det svårt att säga emot.
Leo Messi ligger i en sorts tyst krig med FC Barcelonas president Josep Maria Bartomeu och vägrar tjurskalligt att skriva på det färdigförhandlade kontrakt som ska binda honom till klubben i ytterligare fyra år.
Inför matchen lyssnade jag med ett kritiskt öra på några av de mest entusiastiska rösterna från Camp Nous katakomber. Man sa mig att spelartruppen förenats i kriget med klubbledningen. Att stämningen i omklädningsrummet är konstruktivt aggressiv. Att Leo Messi aldrig varit mer beslutsam att spela bra fotbollen.
Om detta är utfallet bör Barcelonas supportrar göra vad de kan för att Bartomeu ska få behålla jobbet.