”Vi är som en liten familj”
Publicerad 2018-09-04
LIVIGNO. Skid-Norge sörjer Ida Eides död.
I dag mötte delar av det norska herrlandslaget media på lägret i Livigno för att sätta ord på tragedin och berättar hur de stöttar sina landslagskollegor i damlaget.
– Vi är en som en liten familj i med- och motgång, säger Emil Iversen.
Det var i lördags som Ida Eide – tidigare elitskidåkare och syster till landslagsåkaren Mari Eide och bästa vän med Therese Johaug – föll ihop med hjärtstillestånd under ett motionslopp i Norge.
På söndagen dödförklarades hon och norsk skidåkning har återigen drabbats av en tragedi som överskuggar idrotten. 2014 var det Astrid Jacobsens bror som tog livet av sig med bara dagar kvar till OS, i slutet av juli i år körde Vibeke Skofterud ihjäl sig på vattenskoter och nu sörjer laget återigen.
Återigen är det också damlaget som drabbats hårdast, som har tätast band till den bortgångne. På lägret i italienska Livigno ställde därför damerna av förklarliga skäl in sin pressträff under måndagen. Men herrarna i allroundlaget träffade i dag media.
Och det är ett sorgetungt lag.
– Det är helt förfärligt, det är chockerande och overkligt, säger Emil Iversen. Vi försöker stötta varandra så gott det går, men det är så klart mest synd om familjen som står närmast, säger Emil Iversen som menar att han och övriga herrlaget nu gör allt de kan för att hjälpa Therese Johaug som är den som drabbats kanske hårdast av de som är kvar i Livigno.
”Livet går vidare”
– Vi är som en liten familj på resa och det gäller i både med- och motgång. VI är där för varandra, det är viktigt när något sådan här sker. Det gäller att vara så snäll och go man kan vara.
Didrik Tönseth beskriver situationen som ”brutal”. Han menar att som lagkamrat nu är det viktigaste att få dagarna att gå.
– Det handlar om att få vardagen att gå, vi bor och äter tillsammans med damlaget och vi försöker få livet att gå vidare.
Det norska laget har drabbats av tragedier gång på gång på sista tiden, vad gör att ni kan resa er ännu en gång?
– Vi är goda vänner och det är det som är viktigast. I år har det varit väldigt speciellt, visst folk dör, men nu har det varit så nära och så ofta. Det är otrevligt. Men vi är sammansvetsade och det är viktigt, säger Didrik Tönseth.