Äntligen en kvinna – tur att hon är vacker
Wegerup: Det visar att för honom är hon först och främst kvinna, efter det medarbetare
Äntligen en kvinna i Fifa-toppen.
Och vilken tur att hon är vacker.
Det kan behövas bland alla runda, tunnhåriga gubbar.
Visst låter det otrevligt? Irrelevant. Att beskriva folks utseende som ovan, i jobbsammanhang. Jag har aldrig hört någon omnämna Gianni Infantino som ”den skallige italienaren”.
Eller presentera alla fotbollsspelare som intar scenen på EM- och VM-lottningar, ofta med både charm och muskler i behåll, som ”snygga” eller ”vältrimmade”. Det skulle vara väldigt lätt att jubla loss i en krönika eller direktsändning när man återser gamla godingar som Paolo Maldini.
Men det uteblir. Inte heller har jag läste en enda rad om utseendet på nye Uefa-ordföranden Aleksander Ceferin.
Men när Fifas nya råd nu äntligen fick med en kvinna, då kom en kommentar om hennes utseende, som ett unket brev på posten. Evelina Christillin är en 60-årig affärskvinna och lågande Juventus-supporter. Hon valdes in i Fifas nya råd för sin kompetens och inte för sitt utseende. Både Fifa och Uefa har insett, motvilligt, att man måste få in fler kvinnor även på toppnivå.
Först kvinna, sen medarbetare
Desto tristare att tillförordnade ordföranden Angel Maria Villar Llona presenterade Christillin med orden: ”som vi alla vet är hon en väldigt vacker kvinna”.
Många, däribland många manliga journalister på plats, reagerade direkt, dessbättre. Kritiken i sociala medier tog fart direkt. Med all rätt.
En italiensk kollega invänder dock på telefon ”men hon fick ju en komplimang, vi måste kunna vara kvinnor och män”.
Absolut. Jag älskar både att ge och få komplimanger. Det är ljuvligt att vara kvinna och det är härligt med alla män där ute. Men på jobbet vill jag, och alla kvinnor, bli bemötta med respekt. Evelina Christillins utseende är fullständigt ovidkommande för hennes arbete i Fifa. När Llona kommenterar det visar han att för honom är hon först och främst kvinna, efter det medarbetare och kompetent.
Sitter i ryggraden hos män
Idrottsvärlden, inte minst toppfotbollen, är ännu starkt mansdominerad. Under OS förekom flera incidenter i medier i olika länder där kvinnors utseende kommenterades, bland annat beskrevs italienska bågskyttar som ”tjockisar”, vilket ledde till att en chefredaktör fick sparken, med all rätt.
Oavsett om kvinnliga idrottare, ledare eller sportjournalister, får komplimanger eller utsätts för hån handlar det om att cementera gamla roller och behålla kvinnan i det fängelse det innebär att alltid bli bedömd efter sitt yttre.
Jag tror inte att Llona ville vara nedsättande mot Evelina Christillin, tvärtom. Han ville ge henne en komplimang och det sitter i ryggraden hos den generationens män. Men hans ord blir i det sammanhanget nedsättande, förminskar henne.
Jag upprepar, det är härligt att vi kan uppskatta, komplimentera och komplettera varandra. Men ska fotbollen, och världen, någonsin bli jämställd måste gamla mönster brytas och kvinnor och män bedömas, och omtalas, på samma villkor.
Där har Fifa, Uefa och även alla vi andra en hel del att bita i ännu.