Vitryssland är en dröm

Johan Flinck

PARIS. Vi tjusas och förbluffas av det nya, unga landslaget med Lagergren, Tollbring, Jeppsson och Darj från vår egen liga.

Men vi ska inte glömma att det finns ett helt koppel spelare med många, tunga titlar som håller till i världens främsta klubbar.

Andreas Palicka var planens gigant när Sverige stod för sin fjärde utklassning i detta VM.

Samma Palicka som står i mästarlaget Rhein-Neckar Löwen i världens bästa liga.

Samma Palicka som vann sex tyska ligaguld under sju år i superklubben Kiel.

Samma Palicka som spelade tre Champions League-finaler och vann två av dem med samma Kiel, som han tog ytterligare nio tunga cuptitlar med.

Hemma i Rhein-Neckar Löwen delar han målvaktsjobbet med Mikael Appelgren, som var givet förstaval när RNL tog sitt första ligaguld i våras.

Jim Gottfridsson spelar i Flensburg som leder världens bästa liga och som han var med och vann Champions League med 2014.

Niklas Ekberg har spelat minst semifinal i Champions League de fem senaste åren med AG Köpenhamn och Kiel. Han blev också skyttekung i OS 2012.

I Kiel, Tysklands mesta mästare, spelar också Lukas Nilsson.

Mattias Zachrisson har vunnit klubblags-VM två gånger om, EHF-cupen en gång och tyska cupen en gång under sina år i Berlin. Han flögs in till OS-finalen 2012.

Jesper Nielsen var med om samma titlar i Berlin innan han i somras värvades till Paris Saint-Germain, handbollens eget Galácticos-projekt med tidernas tjockaste plånbok i handbollsvärlden.

Andreas Nilsson var med och tog OS-silver 2012, precis som Ekberg. Året därpå vann han Champions League med Hamburg. De två senaste åren har han spelat Champions League-final med ungerska superklubben Veszprem, som har världens dyraste spelartrupp.

Gottfridsson har påmint oss

Det svenska VM-laget må vara det yngsta och mest orutinerade vi ställt upp med i ett mästerskap. Men det består inte enbart av ett gäng tollbringar och darjar om åkte till VM med en handfull landskamper i sitt cv och som lirar hemma i handbollsligan till vardags.

Nej, här finns ett helt gäng spelare som varit med på de största av handbollsscener, inte sällan under många år.

Här finns det mycket erfarenhet även när 2 x Andersson, Karlsson, Petersen, Jakobsson och Källman inte är med.

Det är något Gottfridsson påmint om ett par gånger de senaste veckorna.

Det ska vi inte glömma när vi låter oss tjusas av en rad nya älsklingar som Tollbring, Darj, Jeppsson och Lagergren.

Vitryssarna, som nu väntar i åttondelsfinalen, är inte i närheten av den erfarenheten. Den ende som hade kunnat mäta sig där, Siarhei Rutenka, Vitrysslands överlägset störste genom tiderna, meddelade just när VM skulle börja att han lägger av med handbollen.

Mot Egypten bjöd denna mix av gammalt och ungt, erfaret och oerfaret för en ny suverän anrättning på det gamla klassiska, svenska framgångsreceptet i handboll som jag var inne på redan efter Qatarmatchen: målvakts-, försvars-, kontrings- och kantspel i absolut toppklass.

Palicka släppte in ett mål den första kvarten (det andra var i tomt mål när han var utbytt).

Gissa vilka han hyllade efteråt? Jodå, försvaret framför sig förstås.

Med rätta. Det uppställda försvaret med Nielsen/Darj i mitten imponerar verkligen och man har också klarat av vänstertvå, som alltid är den stora akilleshälen när Jonas Källman inte är med.

Sverige hade nio kontringar i går. Resultatet? Nio mål.
Lägg till det nio mål på elva kantskott.

Vitryssland en drömmotståndare

Vi har i många år varit frustrerade över att landslaget haft så många envägsspelare, vilket krävt ständiga byten anfall/försvar, som kostat en hel del både framåt och bakåt.

I VM har man kanske fler envägsspelare än någonsin och Kristján Andrésson byter bitvis hela tre spelare i anfall/försvar. Men det är plötsligt inga problem längre, inte med det hemspringet.

Vitryssland besegrade Ungern och det borde innebära att man är ett bättre lag.

Ändå tar jag så här på förhand hellre Vitryssland de flesta dagar i veckan.

Det är faktiskt något av en drömmotståndare i en VM-åttondel om man kommit tvåa i sin grupp som Sverige.

Tar vi en titt på de andra grupptreorna så.. okej, som det såg ut i går är väl Egypten sämst av dem, men av Vitryssland, Makedonien och Ryssland skrämmer Vitryssland definitivt minst.

Jag håller med Jesper Nielsen – Sverige är favorit mot Vitryssland. Men det var man mot Qatar och Egypten också och hanterade det på ett utomordentligt sätt.

I en eventuell kvartsfinal väntar sedan mardrömmen – Frankrike. Men det tar vi då.

Nu fick i stället Danmark möta Ungern efter att länge kunnat hoppas på Chile. Danmark ska förstås vinna den men jag ser det ändå som en nitlott om man tittar på övriga gruppfyror.

Kommer Ungern låta René Toft Hansen spela med sitt armbågsskydd?

Danmarks Gudmundur Gudmundsson får svårt att hävda ”fair play och sportmanship” nu med tanke på Toft Hansens famösa filmning mot just Ungern inför VM.