De rev kinesiska muren

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-01-08

Dortmund 1989 då fick bordtennisen en ny världsordning

Platsen: Westfalenhalle i Dortmund.

Dagen: tisdag 4 april 1989.

Tidpunkten: från 18.05 till 21.11.

Det var där och då den kinesiska muren rämnade.

Efter 1–15 på tre VM-finaler i rad under 80-talet anföll Sverige med Mikael Appelgren, Jan-Ove Waldner och Jörgen Persson.

5–0! Den kinesiska muren var riven!

ETT LAG MED RIV I Erik Lindh, Peter Karlsson, Mikael Appelgren, Jan-Ove Waldner, Jörgen Persson och förbundskapten Glenn Östh i VM 1989.

Den väldiga kinesiska muren, den sextusen kilometer långa försvarsanläggningen, sägs – av Evert Taube och andra – ha byggts av Shi Huangdi, den förste kejsaren av Qin, på 200-talet före Kristus.

Den muren står kvar och kan med fördel bestigas vid till exempel Badaling, sju mil från Beijing.

Men pingisens kinesiska mur, ett underverk byggt under många år även det, rasade under det svenska bombardemanget i Dortmund samman så totalt, att man knappt fattade, att den överhuvudtaget funnits.

Första lagguldet sedan Sarajevo -73

5–0 i matcher, 10–4 i set, 289–248 i bollar – i en av svensk lagsports största triumfer någonsin. Det första lag-VM-guldet i bordtennis sen Sarajevo 1973 (Stellan Bengtsson, Kjell Johansson, Bosse Persson, Ingemar Vikström och Anders Johansson).

Den klassiska finalen är värd att dras, match för match:

1–0: Mikael Appelgren–Jiang Jialiang 21–10, 18–21, 21–15.

”Äpplet”, som fått Glenn Ösths förrtroende att öppna, vinner lätt första set, tappar 16–14 till 16–19 i andra, går från 14–14 till 19–14 i tredje.

2–0: Jan-Ove Waldner–Teng Yi 22–24, 21–19, 21–17.

J-O leder 13–10 i första men kommer aldrig till egen setboll, går i andra från 16–14 till 20–15, svängigt i tredje från 16–13 till 16–17 till 21–17.

3–0: Jörgen Persson–Chen Longcan 22–24, 21–19, 21–13.

Jörgen går som ende man obesegrad genom hela lagtävlingen: 15 matcher – 15 segrar. Leder här i första med 16–13 och 21–20 utan att kunna ta setet, ligger i andra under med 2–8 och 8–14 men vänder via 10–1 på elva bollar till 18–15, tar i tredje 4–1 direkt i Chens serve.

4–0: Jan-Ove Waldner–Jiang Jialiang 21–16, 17–21, 21–16.

J-O har kontroll över första set efter att ha vänt 5–7 till 10–7, leder i andra med 15–8 men förlorar resten med 13–2. Han behåller lugnet i tredje trots att den desperate Jiang vid 9–5 lever rövare efter att – helt korrekt! – fått två regelvidriga servar bortdömda, lämnar hagen och orsakar ett 14 minuters spelavbrott och till sist lyckas i sitt uppsåt att få domarna utbytta. Som synes hjälpte det inte.

l 5–0: Mikael Appelgren–

Chen Longcan 21–17, 21–16.

”Äpplet” ligger under i båda seten – 8–12 resp 11–14 – men vänder i båda genom att ta fem raka i egen serve. Avslutningarna är imponerande: 13–3 i första set, 10–2 i andra.

Då firades det med en cigarr

Klockan är 21.11, och vid radioapparaten därhemma – den alerta tv-sporten hade just börjat sin efterhandssändning? – tänder jag den cigarr jag på dagen inhandlat i en butik på Fleminggatan i Stockholm med kommentaren:

– Jag är ingen rökare, men den här ska jag röka, när Sverige vunnit VM i kväll.

Lasse Sandlin

Följ ämnen i artikeln