Käck: ”Fattar inte hur det är möjligt”

”Lär krävas en forskningsrapport”

Publicerad 2018-07-22

CARNOUSTIE. För att citera Francesco Molinari:

Wow, vilken vecka!

Så mycket hände – men allra mest hände Tiger Woods.

Det spelar ingen roll hur ledartavlan ser ut inför slutrundan av The Open Championship. Det är av tradition så att det alltid – alltid – händer saker.

Vi vet att det är så.

Ändå häpnas vi varje gång.

Till skillnad från i fjol då det stod mellan två spelare (Jordan Spieth och Matt Kuchar) hade vi nu … ja, hur många var de egentligen? Sex? Sju? Nja, de var nog till och med tio eller elva spelare som till slut hade chansen att vinna.

Till och med Justin Rose – som var piskad att sätta en fyrametersputt för birdie i fredags för att ens klara cutten – satt till slut där inne i klubbhuset med förhoppning om att få spela särspel.

Det fick han inte.

När de andra sjabblade till det så lyckades italienaren Francesco Molinari med konststycket att gå en helt bogeyfri helg, vilket är smått sensationellt med tanke på hur svårspelat det var där ute på söndagen.

Snacka om värdig vinnare!

Molinari – en värdig vinnare.

”Inte normalt”

Tyvärr för den gode Molinaris del hamnar hans makalösa insats ändå något i skymundan av det Tiger Woods lyckades uträtta här på Carnoustie.

Visst, Tiger är tidernas bäste golfare. Eller ja, inte bara det – han är en av de allra största idrottsmännen genom alla tider, alla kategorier.

Men ändå.

Det här är inte normalt.

Karln är 42 år gammal. Han har tvingats genomgå fyra (!) omfattande ryggoperationer varav den senaste en steloperation i ländryggen. Dessutom har han strulat till det för sig utanför banan med en otrohetsskandal och ett gripande för att ha kört bil uppenbart påverkad av starka mediciner.

Han har varit så långt nere på botten man bara kan komma.

Jag vet inte hur han bar sig åt, men nu är han tillbaka.

Det skulle inte gå, men Tiger Woods klarade det.

Visst, han utmanade om segrar på PGA-touren redan i våras, men att göra det i The Open igen … det är något annat. Det är det yttersta beviset på att han – trots all misär – är en kraft att räkna med igen.

Jag fattar inte hur det är möjligt.

Tiger Woods är tillbaka.

”Passa på att njuta”

Det lär krävas en hel forskningsrapport för att förklara hur i allsin dar Tiger Woods bar sig åt för att kravla sig ur det där avgrundsdjupa mörkret och ta sig hela vägen hit.

Kanske kommer vi aldrig att förstå.

Kanske behöver vi inte förstå.

Kanske kan vi nöja oss med att konstatera att han är tillbaka.

Rimligen varar det inte hur länge som helst, så vi får verkligen passa på att njuta nu.

Till sist måste vi förstås säga några ord om våra svenska spelare.

Sex stycken var de till antalet och även om Jonas Blixt, Jens Dantorp och Alexander Björk fick respass härifrån redan i fredags – och även om Henrik Stenson fick sitt deltagande spolierat av en krånglande armbåge – finns det väldigt mycket positivt att ta med sig härifrån.

1) Marcus Kinhult är äntligen helt skadefri och 21-åringen har allt som krävs för att så småningom spela jämnt med de stora drakarna. Ett par hundra timmar i gymmet, ett par hundra timmar på putting green och han kan mycket väl vara näste svensk att utmana om en major.

2) Alex Norén är hur bra som helst. Det kanske låter som en överdrift, men jag säger det utifrån det faktum att han själv tycker han kom hit och famlade efter formen. Han sa till och med att det kändes ”extremt dåligt under inspelsvarven”. Ändå fanns han där i mixen när allting avgjordes och om Alex kan utmana om majors även fast formen inte riktigt finns där, ja – då kan han så klart vinna en eller två när han väl prickar den.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.