Mejla

Mats Wennerholm

Wennerholm: Blev inte ens spännande

Publicerad:
Uppdaterad:
1 av 5

SPORTBLADET

GÖTEBORG. Jag hade väntat mig en Frölunda-seger och fortsatt hemmadominans.

Det hade nog de 12 044 i Scandinavium också.

Men då slog rymdimperiet tillbaka.

Den stjärnfyllda hockeygalaxen Skellefteå gav inte Frölunda en chans.

Det här var över och förbi innan ens halva matchen var spelad.

Sportbladets Mats Wennerholm.
Sportbladets Mats Wennerholm.

Lite snopet kändes det när backen Sebastian Aho lyfte in en retur i röran framför Frölundas mål 9.57 in i andra perioden.

Ett mål som betydde 3-0 och den här matchen var över redan i halvtid.

Jag hade sett fram mot en lika tät och tuff och spännande match som den i Skellefteå senast, då göteborgarna flög hem med en blytung bortaseger (4-3) i den första match Skellefteå förlorat på hemmaplan i det här slutspelet.

Nu blev det lite antiklimax när allt var över så tidigt och delar av publiken gick hem till söndagssteken redan i tredje perioden.

Eller vad man nu äter till middag en söndagskväll i Göteborg.

För Frölunda blev det definitivt den maträtt staden är mest känd för.

Torsk.

Skellefteå åt i alla fall hockeyvärldens vanligaste matlåda efter matchen. Uppvärmd och svartbränd lasagne ur ett alldeles för vamt värmeskåp utanför omklädningsrummet innan de tog bussen till Landvetter.

Nöjda och belåtna trots den spartanska bukfyllan.

Halvt uträknade inför

Och lätt försenade efter ett besök av RF:s dopningkontrollanter som testade ett gäng spelare ur båda lagen.

Skellefteå som var halvt uträknade inför den här matchen med förstemålvakten Markus Svensson på skadelistan och en rostig Erik Hanses i kassen.

De flesta hade räknat med att Frölunda fått en gratischans till 2-0 i matcher och så trodde även jag.

Men jag hade glömt att kolla Hanses CV.

Moderklubb?

Leksand.

Alla vet vad Leksand ställt till med den här säsongen och det var väl bara typiskt att en ny leksing skulle spräcka alla förhandstips och få publiken att gå hem med flaggorna fällda.

Ja, inte alla.

På hemvägen mötte jag ett tåg med frölundasupporters som drog fram på stan och skanderade "SM-guld, SM-Guld, SM-guld".

Handlar om fansen

Som en påminnelse om att en SM-final inte handlar om vad jag eller andra så kallade experter tycker eller tror, utan att den tillhör dem som gör hela den här festen möjlig.

Fansen.

De som skapar hela inramningen och är beredda att betala hur mycket som helst för att se sina lag vinna. De som lider och gläds med sina lag och ständigt kastas mellan hopp och förtvivlan.

Vi ska inte glömma dem en dag som denna, trots att ett kokande Scandinavium slutade att koka när Skellefteå kändes villiga att offra varenda hörntand i en match det kändes som de var tvingade att vinna.

Det avgjorde den här matchen.

Sedan släppte Frölundas Johan Gustafsson in ett billigt 2-0 när Erik Forssell skickade pucken mot mål i det som brukar kallas ingen vinkel alls.

Nu går det inte att göra mål ur "ingen vinkel alls", men det var inte mycket som skiljde när Gustafsson inte hann ut och täcka vid närmsta stolpen.

Den typ av mål de flesta trodde att en matchotränad Erik Hanses skulle släppa in.

Det är en puck som absolut inte ska gå in och speciellt inte vid närmsta stolpen. Inte i en SM-final.

Och jag blev förvånad över att inte Roger Rönnberg kastade in Lasse Johansson efter Frölundas 3-0, då matchen i princip var förlorad.

Det hade gett den tidigare skadade förstemålvakten en chans att komma in i matchtempot igen efter sin skadeperiod.

För jag är ganska säker på att han står nästa match i Skellefteå på tisdag.

Nu är det inte lätt att vara målvakt och jag får nästan dåligt samvete varje gång jag kritiserar någon.

Målvakten är den ende som står på isen i en matchs samtliga 60 minuter och egentligen finns bara två val för bedömningen efteråt.

Hjälte eller syndabock.

Nu har båda finallagen haft sina ordinarie förstemålvakter skadade och det var säsongens andrakeepers som stod i SM-final nummer två.

Och vad jag förstår är både Frölundas Lasse Johansson och Skellefteås Markus Svensson redo för comeback i final nummer tre på tisdag.

För Frölunda borde valet vara lätt.

För Skellefteå desto svårare.

Samtidigt vill jag passa på att hylla Erik Forssell som alltid växer i slutspelet.

Jag vet inte hur många viktiga tekningar han vunnit som det sedan blivit mål på, men jag vet att han är en av SHL:s absolut bästa tekare.

Att han gör viktiga mål visade han både i den här matchen och när han styrde in den puck i förlängningen som avgjorde semifinalen mot Växjö.

En dröm att ha i ett lag, även om han ofta hamnar under radarn jämfört med Skellefteås större namn.

Jag förstår att Malmö jagar honom inför nästa säsong.

Ny match på tisdag i Skellefteå Kraft Arena.

Då har lagen fått vila mer än de 21 timmar som de fick spelledigt mellan de här båda matcherna.

Då kommer det att slå gnistor.

Av: Mats Wennerholm

Publicerad: