”Jag behöver Dakar för att överleva...”

Anna Andersson

Möt kvinnan som kör världens farligaste rally – för åttonde gången

Sju gånger har Annie Seel stått på startlinjen i världens farligaste rally.

Om ett par veckor gör hon det igen.

– Dakar har gjort mig till den jag är, säger hon.

– Jag behöver den tävlingen för att överleva.

70 personer har mist livet sedan Dakarrallyt startade i Afrika år 1979, rallyt anses vara världens farligaste och trots att det avgjorts i Sydamerika sedan 2009 skördar det fortfarande dödsoffer.

Men det avskräcker inte Annie Seel. Hon körde det första rallyt i Afrika redan 2002, är den enda kvinna som tagit sig i mål med en mc under fem rallyn, och hon kommer alltid tillbaka.

Undvek döden

– Jag lyckades undvika döden när jag föll ner i ett gruvschakt 2010 och jag har gjort illa mig många gånger, men jag vet numera vad det är jag ska hålla koll på, säger stockholmskan som numera tävlar för Rally Raid i bilklassen.

Den första starten med bil gjorde hon 2013, då som kartläsare, förra året körde hon själv och det gör hon i år också.

– Jag vet att jag råkar illa ut om det är för mycket damm och jag kör för fort. Då gäller det att sakta ner, stanna och vänta till dammet lägger sig. Du ser ingenting. Den som tar risker i dammet får problem, säger hon.

– Sedan är det läskigt att folk dör av hjärtinfarkter och vätskebrist, de har ju insett faran, stannat och vilat, men det hjälper inte. Det är svårt att hantera. Samtidigt är all motorsport förenad med vissa risker, det är en balans och det händer olyckor. Det gäller att vara medveten, men det finns alltid galenpannor som inte har några referenser och kör du ut för ett stup för att du kör för fort, ja då är det kört.

Du har lämnat MC för bilen, känns det tryggare?

–Absolut. Att köra bil är rena rama semestern jämfört med att köra mc. När du kört mc vet du att varje misstag gör ont, nu gör ju varje misstag ont på bilen och det är en bra erfarenhet för dig som bilförare. Du måste ju se till att bilen fungerar i två veckor. Det går inte att rusa.

”Hade blåmärken och grät hela natten”

Varför älskar du Dakar, kan du förklara?

– Jag var på semester i Marocko och körde i sanddynerna, det var kärlek direkt. Ett år senare så körde jag Dakar för första gången i en hemmabyggd Honda 400 och det var kamp från start till mål. Jag bröt höger hand tidigt i loppet och jag hade blåmärken överallt. Jag grät hela natten eftersom jag trodde att tävlingen var över, men jag fortsatte. Kopplingen gick sönder efter halva loppet och jag fick tillbringa natten i sanddynerna, i sanden och i regnet. Jag grät. Det var över 10 000 km, inklusive två maratonetapper på 1500 km var, kvar till mål. Dagar blev långa nätter och ännu fler dagar. Jag kan inte förstå att jag klarade av att ta mig i mål, genom allt det tuffa. Jag var inte förberedd för det och jag hade ingen aning om vad som väntade mig. Det är mitt livs största prestation. Den tävlingen gjorde mig till den jag är i dag, en person som aldrig ger upp, oavsett vad jag utsätts för.

Årets tävling startar med en prolog den 2 januari i Buenos Aires, Argentina, därefter fortsätter tävlingen i Argentina, går vidare in i Bolivia för att sedan avslutas i Argentina och Rosario den 16 januari.

”Omöjligt att vinna”

För Annie Seel är målsättningen att få uppleva målgången – det har hon aldrig gjort i bilklassen.

– Jag vill ta mig i mål. Något resultat är svårt att säga, här hemma snackar folk om att jag ska ge dem och vinna, men det är helt omöjligt. Det är många som inte riktigt förstår vad det handlar om, säger hon.

– Är jag topp 50 är det skitbra, det är så många monstersatsningar med stora fabriksteam och vi har inte en chans att konkurrera med dem. De ställer upp med enorma serviceteam och 40 bilar, det är som en annan tävling. Jag vill genomföra detta, för mig är det meningen med livet och att ta sig i mål efter två veckor är en vinst bara det.