Wennerholm: Damkronorna gräver sin egen grav

Damkronorna är på väg att gräva sin egen grav.

Att bojkotta en turnering är bara det unikt.

Att ställa in två är en katastrof.

Nej, det här börjar alltmer likna en såpa, där båda parterna verkar prata med varandra via media.

Nu ställs andra landslagsturneringen av två möjliga in.

En turnering mot bästa möjliga motstånd.

Samtidigt fortsätter bara bråket mellan spelare och förbund och jag förstår fullkomligt att Svenska Ishockeyförbundet var tvungna att ställa in turneringen.

Det finns ännu inget avtal mellan parterna och motståndarnas förbund måste få besked i god tid, så att de inte slänger iväg pengar på flygbiljetter i onödan. Det kunde de inte få i det här läget.

Men den viktigaste frågan:

Hur länge till vill toppnationer som USA, Finland och Kanada – etta, tvåa och trea i senaste VM – möta Sverige i den här typen av turneringar?

Inte bara för att de inte vet om de ställer upp eller inte.

Är de tillräckligt bra för att vara ett vettigt motstånd i framtiden?

Inte det som är det viktiga just nu

Sverige åkte ur A-VM i Helsingfors för första gången någonsin senast, trots att VM-turneringen utökats från åtta lag till tio.

Ett historiskt fiasko.

Förutom de tre medaljörerna fanns det fem lag som var bättre.

Nu tog Japan den plats Sverige lämnade vakant vid turneringen i Finland, då Damkronorna själva sa nej.

Och den här gången är landslagstjejerna upprörda, ja, chockade över att förbundet ställer in även andra träningsturneringen på hemmaplan i Luleå.

Jag har svårt att förstå det.

De har ju inte kommit fram till något avtal, de har själva sagt nej till det förslag som förbundet la fram och de var ju de som hoppade av den förra. Inför den risken hade Tommy Boustedt & Co inget val.

Jag bryr mig inte om några detaljer eller summor hit eller dit i de förhandlingar som pågår.

Det är inte det som är det viktiga just nu.

Det är att Damkronorna kan vara på väg att kastas ut även ur det finrum de tillhört i träningsturneringarna.

De går uppenbarligen inte att lita på.

Det är att gå över gränsen

Nu sitter tre toppnationer, USA, Kanada och Finland på pottkanten och är plötsligt utan en turnering som ingått i planeringen sedan månader.

Vad får det för konsekvenser för framtiden?

Det är ett enormt viktigt motstånd för de svenska damerna, speciellt i det läge de är i just nu.

Det ansvaret får båda parter ta på sig.

Men de senaste reaktionerna från Erika Grahm och de andra bäddar knappast för något ljus i tunneln. De är ingen högre diplomati att säga att förbundet ”bajsar på damhockeyn” samtidigt som förhandlingar pågår för att hitta en lösning på den här krisen.

Det gör den bara djupare.

De får hejda sig lite. Alla får hejda sig, annars är det här damlandslaget snart i C-gruppen.

Och jag tror inte Damkronorna får någon större sympati genom att kräva en bonus för att gå upp i A-gruppen igen.

En grupp de just lämnat efter den sämsta svenska VM-turneringen någonsin och som de aldrig varit ur tidigare.

Det är att gå över gränsen.

Okay, om de var ett blåbär som just gått UPP i B-gruppen.

Då kunde jag tänka mig en liten bonus för att ta nästa steg.

Men när de spelat ned sig själva en division för första gången i världshistorien, så ska de inte ha någon bonus för att ta sig tillbaka igen.

Där är jag helt på Boustedts sida.

Svenska hockeylandslag ska ha bonus för medaljer. Ingenting annat.

Och dit är det längre än någonsin just nu.

Sedan kunde förbundets tajming naturligtvis ha varit bättre, när de meddelade att turneringen ställs in samma dag som SDHL-premiären.

Men det är väl också ganska typiskt för den här konflikten.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.

Följ ämnen i artikeln