Sportspegeln har spelat ut sin roll

Av: Marcus Leifby

Publicerad:
Uppdaterad:

Marcus Leifby: Om jag ska hitta tillbaka måste de erbjuda ytterligare djup

Gamla goda tiden  Tidigare var det i Sportspegeln, tillsammans med programledare som Sven ”Plex” Pettersson, Ann-Britt Ryd Pettersson, Arne Hegerfors och Christer Ulfbåge, som man blev uppdaterad på vad som hänt i sportvärlden.
Foto: SVT
Gamla goda tiden Tidigare var det i Sportspegeln, tillsammans med programledare som Sven ”Plex” Pettersson, Ann-Britt Ryd Pettersson, Arne Hegerfors och Christer Ulfbåge, som man blev uppdaterad på vad som hänt i sportvärlden.

Det slog mig häromdagen.

Jag minns inte när jag senast såg en ”Sportspegel”.

Sportbladets Marcus Leifby.

Under hela min uppväxt var söndag 20.30 en helig tid.

Bosse Hansson hade skickat hem ett fem minuter långt referat om den mållösa allsvenska matchen mellan Norrköping och Brage, Arthur Ringart tog den sista chikanen med Nigel Mansell, vi fick följa med Janne Lorentzon på internationella fotbollssvep (Roma – i röda tröjor) och berättarvirtuosen Bernt Lagergren hade varit och träffat en armlös armbrytare i Arjeplog.

Vi var svältfödda på livesänd sport och de här minuterna var de bästa på hela helgen.

I dag ser det annorlunda ut.

Telefonen rymmer allt

Spelar Liverpool mot Everton tidigt en söndag så ser jag den på Viasat eller via en uzbekisk fulstream. Bommar jag matchen helt är det lätt att parera, highlights från hela Europa finns på Twitter och i mängder av bloggar strax efter slutsignal. Är jag tillräckligt pigg kanske jag håller mig vaken till midnatt och ser målen i TV4.

Nyheterna dimper ner via ”pushnotiser”, resultaten finns på 377 och framåt, några tumtryck bort.

Telefonen rymmer allt.

Missade innebandy – jag överlever

Herrstafetten i Davos då? Den har redan vevats till leda i både ”Vinterstudion” och ”Sportcentralen” och är gammal skåpmat redan på förkvällen. Petter Northug vann väl ändå. Och svenskarna hade dåliga skidor. Om jag nu vill se Per Elofsson rugga ett par skidor finns klippet på SVT Play.

Jag missade IKSU–Djurgården i damernas innebandyliga men jag tror jag överlever.

Tillgängligheten har gjort att jag kan se det jag vill, när jag vill, och jag behöver inte längre foga mig till den dryga miljonen som fortfarande bänkar sig för att se ett summerande sportmagasin på söndagskvällarna.

För mig är det reprisering och återupprepning.

Tittarsiffrorna visar att majoriteten av de som ser ”Sportspegeln” är 60 år och äldre.

Det är generationen som, av olika anledningar, inte konsumerar sport rapsodiskt. Om jag ska hitta tillbaka måste ”Spegeln” erbjuda ytterligare djup.

Ge mig mer Jens Lind

Jag vill att Bernt Lagergrens berättarlust ska få ta större plats, jag vill ha mer Jens Lind och Stopptid i stället för tabellskyltar, fler granskningar, kanske en debatt, åsikter, något som berör, gör skillnad och är viktigare än ett skott i krysset eller en grensling.

Det har jag ju redan sett och läst om både en och två gånger.

Och snart har alla andra också gjort det.

Vilka ska titta då?

Publicerad: